Jag gillar gulliga björnar. Jag gillar ordspel. Jag gillar pusselspel. Jag gillar att samla på saker.

Alphabear innehåller allt detta. Jag är helt nedknarkad.

Du får poäng genom att stava ord. För poängen får du en björn och mynt som du kan låsa upp banor med. Björnarna är samlingsobjekt med unika egenskaper som du kombinerar ihop inför varje bana för att få så hög poäng som möjligt. Min inre maniska samlare fullkomligt älskar detta.

shutupandtakemymoney
50 spänn?!! Aldrig i livet att j- åååh kolla vilken gullig zombiebjörn!!!12

Alphabear är däremot ett plågsamt uppenbart freemiumspel. Jag har redan nämnt mynten som används för att låsa upp banor. Du kan också låsa upp banor med honung som fylls på varje minut. Både honung och mynt tar slut på andra nivån. Jag hinner knappt komma igång. Ändå får jag lika svåra abstinenssymptom som jag är irriterad.

Alphabear ser enkelt ut till en början, vilket det inte är. Spelet stegrar snabbt samtidigt som det går långsamt att ta sig igenom de dagliga uppdragen. Vissa kombinationer av björnarnas egenskaper är livsviktiga och björnarna har såklart vilotid mellan banorna. Du kommer att fastna på banor som känns helt omöjliga att övervinna för att du inte har rätt björnar.

Jag blir till och med glad av att förlora. Björnarna väljer ut ett par av alla ord som du har lagt under banan. Orden sätts ihop till olika mumbojumbo-meningar som du kan trakassera dina vänner med.

ben_burnes-noscale
Eeeeeehhhh… (Destructoid)

Till skillnad från Candy Crush-serien så är Alphabear ett spel jag kommer tillbaka till för att jag VILL spela det. Jag har missat tunnelbanor, kommit sent till jobbet och somnat med spelet i handen. För att jag jagar bokstavsbjörnar.