Jag är så gammal att VHS-kassetterna var ett vanligt inslag i mitt liv. När DVD introducerades till allmänheten så var det inte den knipskarpa kvalitén eller det faktum att jag inte längre behövde oroa mig för att kassettbandet skulle fastna i VHS-spelaren som sålde mig på det. Nej, det var en annan liten funktion som jag såg på baksidan av en DVD-film där det beskrev extramaterialet. Där stod det ”alternativa filmvinklar”. Det triggade min fantasi direkt och jag såg en oerhörd potential för DVD som medium. Nu skulle det gå att se filmer ur en specifik persons synvinkel eller upptäcka detaljer som enbart syntes från särskilda vinklar. Så blev det förstås inte, men kärleken och hoppet till mediums alternativa sätt att skildra narrativ har levt kvar hos mig.
Jag gillar när spel försöker ge oss en annorlunda upplevelse. Kanske var det därför som jag förälskade mig i FMV-spel. FMV står Full Motion Video och använder sig av riktiga skådespelare mot datoranimerade kulisser. Ett av mina favoritföretag, Sierra Entertainment, var en sann pionjär på området med spel som Phantasmagoria och Gabriel Knight 2. Problemet hade i ärlighetens namn inte så mycket att göra med att FMV såg lite risigt ut, utan problemet var de budgetskådespelarna. Det som jag dock gillade var hur exempelvis Sierra Entertainment försökte sammanfoga film och spel för att presentera en annorlunda upplevelse. Det var nästan det som jag hoppades på att DVD-filmerna skulle ge mig. I takt med att 3D-animering blev både mer fotorealistiska och enklare att göra tog det förstås över, som i Gabriel Knight 3. FMV-spelen dog sakta ut och få saknar dem idag. Jag kan emellanåt göra det, men det jag verkligen saknar är deras potential till en annorlunda upplevelse.
Det finns andra spel som leker med spelformatet, till exempel Life is Strange och The Walking Dead. Båda erbjuder en upplevelse i episodformat som istället för en filmisk upplevelse snarare presenterar den känsla som man får av att se en TV-serie. Fördelen är att det skapas en djupare karaktärskoppling när du återkommer till spelet om och omigen. Ett vanligt spel handlar ofta om resan i sig, även om det förstås finns undantag. I episodformat är det dock vanligare att karaktären hamnar i fokus istället för mysteriet. Visst, vi oroar oss över vad som hände med Rachel Amber eller den kommande stormen i Life is Strange, men det är Max själv som står i fokus. Allt det andra blir sekundärt och mer som en kuliss för känslorna hos protagonisten. Vanligtvis är det tvärtom eftersom själva formatet uppmuntrar till det.
Jag sprang på episodformatet på riktigt för första gången i Telltale Games The Walking Dead. Sättet som det bröt mina förväntningar fångade mitt intresse nästan lika mycket som innehållet. Det kändes nytt och fräscht, vilket var en stor tjusning hos mig. En liknande känsla får jag nu när jag spelar Vampire: Prelude och Mage: Refuge. Spelen utspelar sig i World of Darkness, den rollspelsvärld som White Wolf har skapat. Med rollspel menar jag förstås riktiga rollspel, även kända som bordsrollspel eller penna och papper-rollspel. Det finns personer som inte skulle kalla det för spel (ludologer, jag kollar på er nu) då de egentligen är interaktiva romaner berättade ur ett messenger-perspektiv. För de som minns solospel som Ensamma Vargen, Tigerns väg och Falken så är det exakt vad spelen är. Du lär känna huvudrollen, dennes vänner samt handlingen genom att läsa den pågående chathistoriken och emellanåt får du även ta vissa beslut. Vissa val erbjuder nyanser till konversationer, men det förekommer vissa beslut som är viktiga. Fel val kan leda till din död. Första gången jag valde fel och det ledde till min död stirrade jag förvånat på skärmen. Jag var chockad, men älskade det. Innan det hade jag faktiskt mest läst det som en novell, även om jag fick göra en del val. Dödsfallet ryckte mig dock ur den villfarelsen. Plötsligt fanns det en insats och det drog mig djupare in i spelet. Berättelsen fick nu en helt annan nerv och i gränslandet mellan tradiotionell bokläsning och spelande fann jag något som tilltalade mig. Det var någonting bekant, men samtidigt någonting nytt. När spel lyckas att skapa en sådan känsla eller öppnar upp för möjligheter till nya upplevelser, ungefär som den där potentialen som jag hoppades att få från DVD-filmerna, ja då är det något som tilltalar mig lite extra.
Är du nyfiken på Vampire: Prelude eller Mage: Refuge? Du kan läsa recensioner om dem under kommande helg här på Spelbloggen. Du finner Vampire: Prelude på iOS eller Android, Mage: Refuge på iOS eller Android samt båda på Steam.
