Bakom den intetsägande titeln döljer sig ett JRPG av klassiskt snitt med allt vad det innebär. Runtkuskande på världskartan, slumpmässiga strider, heliga kristaller, naturelement i obalans samt ostiga dialoger med sexistiska inslag. Okej, där har du i princip Bravely Defaults grundförutsättningar.
Handlingen kretsar kring fyra hjältar. Präktige Tiz, sköra Agnés, dissidenten Edea och charmören Ringabel. Alla med sina egna öden och agendor.
Trots den uttjatade inramningen och till synes dammiga ytan så finner jag ändå något som skimrar av guld. Det är framförallt spelets stridssystem som kretsar kring funktionerna ”brave” och ”default” (attack och försvar) som ger de annars normalt rätt mossiga striderna ett helt nytt djup. Under attackläget ges spelaren möjlighet att använda extra stridsrundor i rad och i försvarslägets så sparas dragen till kommande omgång. Addera även möjligheten att fritt byta yrken (24 till antalet) mellan de olika karaktärerna och vips så finns det svindlande många strategier att ta till för att avancera i spelet. Som extra sås på kebaben går även spelets svårighetsgrad och antalet slumpmässiga strider också när som helst att justera. Vilket kommer väl till pass om du får slut på eter eller potions precis innan en bossfajt och måste pinna tillbaka till närmaste stad för att shoppa. Eller om man som jag har ett livspussel att ta hänsyn till och inte har all tid i värden för japanska rollspel som tenderar att vara på tok för långa.
Spelets visuella stil gör mig också glad. Det är framförallt de ”handmålade” bakgrunderna som är bedårande vackra, kanske det vackraste spelet till 3DS?
Trots slitna klichéer och repetitiva moment så blev jag ändå glatt överraskad av inovationerna i Bravely Default och hoppas på en ny spelserie att se fram emot.
Betyg: 4 av 5.
