Därför är jag pepp på Far Cry 5

Robert Jonsson
Artiklar

Medan de vita kränkta männen gråter sina krokodiltårar och skapar protestlistor på nätet för att visa hur synd det är att de inte får ett femtielfte spel som tilltalar dem själva så blir jag märkbart pepp. Plötsligt föds det en strimma av hopp, ett hopp om något fantastiskt. Föga anade jag att Far Cry 5 skulle bli ett av de spel som jag såg fram emot mest nästa år.

Så vad är det som fångat mitt intresse? Är det att jag äntligen få spela igenom ett helt Far Cry-spel i co-op från början till slut? Nej, men det är helt klart en bonus. Är det för att jag äntligen får spela en kvinnlig protagonist? Nej, inte det heller även om det förstås är välkommet. Att låsa protagonisten till ett kön har aldrig tidigare varit nödvändig i ett Far Cry-spel, men ändå har Ubisoft skapat en onödig begränsning där det inte behövts. Kanske är det för att det Ubisoft har ju som sagt var uttryckt att det var för jobbigt att animera kvinnor (vilket förstås var skitsnack). Kan vi tacka förstapersonsperspektivet för att det änligen blir av? Det blir inte för dyrt för Ubisoft då?

Ingen av dessa två anledningar är dock anledningen till varför de vita kränkta männen indignerat uppmanar till bojkott av Far Cry 5. Det är förstås för att antagonisten är en vit, extremistisk kristen kultledare. Det passar inte in i deras världsbild överhuvudtaget. För dem är det ju muslimer, mörkhyade eller monster skurkarna som ska skjutas sönder. I deras filterbubbla finns det förstås inte utrymme för tanken att de tillhör den grupp som står för den mest skrämmande samhällsutvecklingen just nu. Jag tycker det är fantastiskt befriande att Ubisoft sätter fingret på det och vågar att ge oss denna typ av skurk.

I en ideal värld skulle Far Cry 5 även erbjuda en oerhörd viktig samhällskommentar, men jag tror tyvärr det är för mycket begärt. Spelet kommer nog att ge oss exakt samma sorts upplevelser som i tidigare spel. Gnället att det behövs andra etniciteter än vita att skjuta på visar inte bara på en oerhörd bristande människosyn, utan det visar en fundamental oförståelse vad för sorts spel Far Cry är. Det vettlösa pangande kommer med största sannolikhet inte bidra till en djupare spelupplevelse nämnvärt  Tyvärr.

Trots det väckte Ubisoft ett litet hopp i mig igen. Avslöjande gjorde mig faktiskt pepp på ett Far Cry-spel igen – och bara det är ett mirakel i sig. Men får jag dessutom en saftigt samhällskommentar som kan reta gallfeber på de vita kränkta männen och lämna ett bestående intryck i mina tankar, ja då är det julafton för mig.

Jag håller mina tummar.

Betyg

Snittbetyg 5 / 5. Antal röster: 1