Förra helgen, efter flera månader av velande fram och tillbaka, tog jag bussen till Elgiganten och köpte ett Wii U. Som ett utvandrat Nintendobarn har jag kastat många längtande blickar på Wii U sedan den lanserades i november 2012, men jag har alltid hittat anledningar till att vänta. Priset är inte tillräckligt lågt, det finns inte tillräckligt många spel som jag vill spela, jag har redan en skämshög att ta itu med på Xbox One…

Super Mario Maker var spelet som fick mig att glömma mina rationella argument och göra utrymme för en ny konsol i tv-bänken (med vilket jag menar att jag dammade av min Wii och oceremoniellt dumpade den i förrådet). Mer specifikt så var det det här videoklippet från Giant Bomb som sålde mig:

När Wii släpptes år 2006 följde konsolens killer feature med i lådan: Wii Sports. Spelet lyckades både sälja in konsolens kontrollsystem till spelare och bidrog mer än någon annan titel till att Nintendo Wii såldes i mer än 100 miljoner exemplar under konsolens livstid. Nintendo försökte upprepa Wii Sports framgångar med Nintendo Land, som var konsolens pack-in vid lanseringen. Nintendo Land är den tredje mest sålda titeln till Wii U och har fått höga betyg, men jag tror inte att någon har köpt ett Wii U för att spela Nintendo Land. Dess större misslyckande är dock att det inte sålde in konsolens handkontroll. Wii U:s GamePad är den mest okonventionella handkontrollen på marknaden, och när spelare först plockade upp den ur förpackningen fanns det inte ett spel i butikerna som presenterade övertygande argument till varför den såg ut som den gör.

Det tog tre år innan ett sådant spel släpptes. Super Mario Maker är för Wii U vad Wii Sports var för Wii. Själva plattformandet i Super Mario Maker skulle fungera lika bra på en NES- eller GameCube-handkontroll som på Wii U:s GamePad, men banbyggandet – det som gör Super Mario Maker till Super Mario Maker – skulle inte fungera på någon annan handkontroll än på Wii U:s GamePad. Att bygga banor på GamePaden är enkelt, snabbt och roligt, och det känns lika naturligt som första gången man svingade en tennisracket i Wii Sports.

Hade de senaste tre åren sett annorlunda ut om Wii U släpptes med Super Mario Maker i lådan? Kanske. Wii Sports sålde inte bara konsoler, utan förklarade också för andra utvecklare hur Wiis kontrollsystem kunde användas på bästa sätt (att det resulterade i alla tänkbara varianter på Carnival Games är en annan sak). Alternativ historieskrivning aside tror jag att dess släpp utgör startskottet för en liten renässans för plattformen, och de som hoppar på tåget nu – som undertecknad – har en trevlig liten lista med bra Wii U-spel att bocka av.

Så här ser min lista ut:

  1. Bayonetta 2
  2. Captain Toad: Treasure Tracker
  3. Mario Kart 8
  4. New Super Mario Bros U
  5. Nintendo Land
  6. Pikmin 3
  7. Splatoon
  8. Super Mario Maker (förstås)
  9. Super Mario 3D World
  10. Super Smash Bros. for Wii U
  11. The Legend of Zelda: Wind Waker HD
  12. The Wonderful 101
  13. Yoshi’s Woolly World

Nintendo har inte haft starkt stöd hos tredjepartsutvecklare sedan GameCube, så att listan ovan bara har två spel som inte är utvecklade av Nintendo själva kommer inte som någon större överraskning. Bristen på stöd från Electronic Arts, Ubisoft och Warner Bros. kompenseras dock till viss del av att Nintendos eShop har byggt upp ett respektabelt utbud av titlar från indieutvecklare. Child of Light, Guacamelee, Shovel Knight, The Swapper, Shantae And The Pirate’s Curse, Thomas Was Alone och svenskutvecklade SteamWorld Dig är några av de mer nämnvärda.

Till det kommer förstås också Virtual Console, som förblir ett av de bästa försäljningsargumenten för Nintendos plattformar. Det kan tyckas talande (och kanske lite sorgligt) att en av de bästa sakerna med Nintendos plattformar är spel som släpptes för mer än tio år sedan, men jag har alltid utrymme i mitt liv för en till genomspelning av A Link to the Past, Metroid Fusion och Castlevania: Aria of Sorrow. Det finns strax under 200 Virtual Console-titlar på Wii U i Europa, och de fungerar väldigt bra med GamePadens kontroller och inbyggda skärm. Den skärmen gör det också möjligt att spela Nintendo DS-titlar på en stationär konsol för första gången, men utbudet lämnar en del att önska. Det finns bara 13 titlar så här långt, och många av de mer uppenbara valen lyser med sin frånvaro. Var är The Legend of Zelda: Phantom Hourglass och Spirit Tracks? New Super Mario Bros. DS? Castlevania: Dawn of Sorrow? Professor Layton-spelen? Virtual Console-utbudet må vara större än någonsin, men som vanligt är det inte så stort som jag skulle önska.

När man köper en spelkonsol köper man den dock inte bara för spelen som redan har släppts, utan också för löftet om de spel som fortfarande är på väg. Wii U gör sig inte riktigt lika bra ur det perspektivet. Star Fox Zero planeras att släppas första kvartalet nästa år och Nintendo säger alla de rätta sakerna om nästa The Legend of Zelda, men det enda företaget har avslöjat om dess releasedatum är att det ska komma någon gång under 2016.

Bortsett från de två titlarna finns det inte särskilt mycket att se fram emot till Wii U just nu. Det kommer säkert att avslöjas fler Wii U-titlar på framtida Nintendo Direct, men det kommer i sådana fall att dröja innan de hypotetiska titlarna når butikshyllorna. Och så har vi ju elefanten i rummet: NX. Nintendos nästa stationära konsol är under utveckling, och vi kommer med största sannolikhet att få höra något om den under 2016. Wii U avslöjades på E3 2011 och släpptes i november året därpå. Följer NX samma mönster är det lite mer än två år kvar tills den når butikerna, vilket betyder att det förmodligen börjar bli aktuellt för Nintendo att flytta över spelutvecklingen från Wii U till NX. Nya The Legend of Zelda kan bli för Wii U vad Twilight Princess var för GameCube, och vad Skyward Sword var för Wii: konsolens svansång. Det finns till och med rykten om att spelet kan hoppa över Wii U helt och hållet och bli en lanseringstitel för NX. Även om det gör en Twilight Princess och släpps på bägge konsolerna så blir det en fjäder i hatten färre för Wii U.

Att Nintendo kanske kommer att ha en ny konsol på marknaden om drygt två år betyder dock inte att Wii U är ett dåligt köp idag. Det finns gott om spel för Wii U som inte går att hitta på någon annan plattform, och många av dem är spel som varje gamer med självrespekt bör ha på att spela-listan. Lägg till bakåtkompatibiliteten med Nintendo Wii (när spelade du Super Mario Galaxy 2 senast?) och ett respektabelt utbud av retro-titlar i Virtual Console-biblioteket, och du har en konsol som är väl värd en plats i din tv-bänk.