Drömmen om episodiska spel

Thord D. Hedengren
Artiklar

En gång för länge sedan hoppades jag på episodiska spel. Det är verklighet idag, från Telltales älskade titlar (såsom Walking Dead och nu senast Batman-spelet) till mer seriösa varianter i stil med Hitman-liret som varit något av en sleeper hit, pun intended. Detta är dock undantag snarare än normen bland spel idag, utgivningsformen följer en mer väntad mall.

  1. Släpp spelet.
  2. Sålde det? Grymt, ut med lite DLC!
  3. Säljer spelet forfarande och köper folk DLC:t? Sweet, mer DLC!
  4. Slut på DLC, försäljningen dalar, GOTY-version baby!
  5. Realåda eller något…

Förhoppningen var att vi skulle kunna gå ifrån det där. Köp spelets första del, eller få den gratis rentav, något som faktiskt sker i mobilspelens värld i allt större utsträckning. Gillar du vad du får så köper du fler delar. Tröttnar du, betala inte mer. Så ett halvdant spel köper du för hundringen, du kommer inte spela klart det, medan Skyrim skulle bli tämligen dyrt…

Batman - Episode 2: Children of Arkham

Naturligtvis faller konceptet på många sätt. Det uppenbara är att de första delarna av spelet, de första episoderna, kommer vara förbaskat välgjorda, med cliffhangers och annat som ska övertyga dig om att köpa nästa episod. Och nästa och nästa och nästa och… Nä, vet ni, nu har de flesta trillat bort så vi lägger inte lika mycket krut på de senare episoderna, få kommer se dem. Bättre att lägga tiden och pengarna på nästa spel istället.

Kvalitén längre in i spelet samt ojämn ambitionsnivå känns igen från onlinespelen. Age of Conan, Funcoms underskattade MMO, var ett ypperligt exempel på detta. Förutom en knackig lanseringsperiod full av buggar så haltade spelet berättarmässigt med. Den första delen, nybörjarområdena runt Tortuga, var helt fantastisk. Alla karaktärer hade röstskådespelare, produktionsvärdet var högt och det var gott om quests. Men när du kom därifrån blev det plötsligt knäpptyst när någon pratade och endast text fyllde skärmen. Det i sig hade inte varit något problem om spelaren inte hade vant sig vid en helt annan nivå. Nu fixade förvisso Funcom detta bit för bit, men det stack ändå i ögonen.

Viktigast att få folk att fastna, få dem att betala per månad. Att upplevelsen därefter inte var lika välpolerad blev sekundärt. I början i alla fall, för Age of Conan tog sig väl, vissa spelar det än.

MMO:er kör redan med episodiskt upplägg. Med patchar och expansioner drygar de ut storyn och låter dig fortsätta spela. Problemet är att dessa spel inte är konstruerade för att ha ett egentligt slut. Det kan finnas en story och något att nå, men du förväntas spela vidare – hur annars ska de tjäna pengar på dig?

Episodiska spel fungerar bäst om de är planerade som sådana från början. Det är nog ingen universell modell som passar alla, trots allt. Kanske är spel mindre som följetongs-noveller och mer som böcker, där uppföljaren är Nästa Stora Historia, snarare än en bit till på vägen.

Kanske är det bäst så.

Betyg

Snittbetyg 5 / 5. Antal röster: 1