Zombiespelen dör aldrig ut (eh?!), och nästa i raden att knacka på dörren till våra spelhus är Xbox Live Arcade-titeln State of Decay. Ett budgetspel som hittills hyllats av stora delar av spelvärlden och därtill sålt väldigt bra. Men jag är inte helt övertygad själv, även om jag har en bit kvar att spela, så klart.
För i nuläget är State of Decay på många sätt – inte alla – ganska så uselt.
Spelet drar igång helt utan förklaring. Jag står i en skog och någon skriker på hjälp. Jag springer dit och tillsammans med den nödställde pucklar vi på några zombier och läget lugnar ner sig för stunden. Härifrån tar det inte många sekunder innan jag funderar på vad fan det är jag spelar.
Grafiken svider i mina ögon, animationerna är i bästa fall knappt godkända och röstskådespelet under all kritik. Därpå lägger vi slirig kontroll och buggar som mer påminner om spel i eventuella alfastadier.
Vi tar oss vidare, stöter på nya människor som inte heller dom vet vad som pågår. Allt verkar vara vänt upp och ned, och de odöda styr både skogar och samhällen. Historien utvecklar sig gradvis, men efter någon timme eller två har jag fortfarande svårt att se förbi hur tekniskt illa den här gröten faktiskt är. Texturer försvinner helt, zombier går och kan dödas igenom väggar och övriga karaktärer är livlösa som få och har noll personlighet. Berättartekniken är även den ett stort frågetecken. Jag känner mig inte involverad i det jag gör, och jag bryr mig inte om mina medmänniskor det minsta.
Hittills har jag mest flängt runt på uppdrag. Allt verkar än så länge handla om samma sak, ta sig till olika ställen och leta efter användbara saker eller träffa nytt folk. Hittas det något intressant letar man antingen tyst, men i snigelfart, eller så ökar man takten och blir därmed nästan alltid upptäckt av zombier eftersom vad vår protagonist än undersöker så låter denne mer än en flygplats vid lunchtid.
Irriterande som fan är det också att man inte kan undersöka vad man hittat i fred, för även när du sorterar sakerna med menyn uppe kan det komma zombier som våldför sig på dig bakifrån. Helt utan förvarning eller pardon.
Men är State of Decay enbart en ruttnande röra ej värd min tid? Nej, inte riktigt. För något gör att jag ändå vill spela vidare, åtminstone för stunden. Det är exempelvis vansinnigt roligt att leta upp fordon (som finns lite överallt i olika former) och sedan plöja rätt in i zombiehorder. Plus också för dörrtacklingen. Jag spenderar väldigt mycket tid i bilarna, för där fungerar även kontrollen väldigt bra.
Jag kan inte skjuta ned spelet helt ännu, det finns fortfarande mycket kvar att upptäcka och spela. Och det ska även nämnas att prislappen på 1 600 poäng är rätt tilltalande. Jag kör vidare ett tag till och lämnar er med ett varningens finger. Testa gärna, om möjligt, innan ni lägger några kulor på detta. Det är inte helt under isen, men jag har spelat så mycket bättre i mina dagar, och det har säkert ni också.
Jag återkommer!
