Många anser att free to play är djävulens påfund, att det är något som förstör spelbranschen. Må så vara, men det är på tok för tidigt att veta vart det hela bär till slut. En anledning till att free to play är så stort är förstås mobiltelefonernas explosionsartade utveckling, med Apples iPhone och alla tänkbara Android-lurar i täten. Inuti app-köp har gått från att vara en önskvärd funktion, till stor varningsflagg, i alla fall när det handlar om spel.

Spelförläggarna (inte nödvändigtvis att likställa med spelutvecklarna) vet förstås detta, och även om det är svårt att veta huruvida så verkligen är fallet, så är känslan att besluten tas med plånboken. Maximera intäkten, luras litegrann om det behövs. Det är kortsiktigt och potentiellt destruktivt för en bransch i förändring.

Med det sagt så är det inte bara spelförläggarna som driver free to play framåt. Appbutikerna – från Apples App Store till Google Play, och allt däremellan – bestämmer vad som ska lyftas fram. Det som syns bäst och mest har större chans att sälja än det som inte får någon extra exponering alls. Free to play hade inte varit så stort om inte appbutikerna lyfte fram spelen med den affärsmodellen. Å andra sidan hade kanske inte mobilt spelande varit så stort, eller så kvalitativt, om free to play inte hade breddat mängden spelare. Det finns inga rätt eller fel i resonemang kring detta, det blir bara gissningar i slutändan.

Med det sagt, appbutikerna har insett att många är trötta på free to play. Deras senaste temasida lyfter fram spel under parollen ”pay once and play”, med spel i alla tänkbara prisklasser, men fria från inuti app-köp för att bli av med timers och dylik ondska. Kanske är det så att det är appbutikernas ansvar att ta fokus från free to play, om det är vad vi vill? Om ingen laddar ner spelen så köps inga kristaller för reda pengar, och då är plötsligt free to play-modellen inte lika självklar.

Spelbranschen är i förändring, något jag upprepat tröttsamt många gånger. Men det är inte bara spelförläggarna som är ondskefulla i sin jakt på mer pengar, med timers och pay to win-varianter, eller för den delen, med DLC för hundratals kronor som säljs på släppdagen. Nej, det handlar även om vad vi, spelarna, vill ha, och hur vårt agerande belönar olika affärsmodeller. Eller mer konkret, hur free to play fyller våra behov, trots alla vidrigheter. Gratis är gott, och svårslaget. Det är inte svart eller vitt här, det kan finnas utrymme för premiumspel såväl som free to play. Hur lätt det ska vara att navigera – skilja på om du så vill – mellan dessa båda inriktningar är vad det hela handlar om. Och jag tror det ligger i händerna på appbutikerna, och hur vi förklarar för dem att vi inte vill ha det ena eller det andra, utan valmöjligheten att finna vad vi söker.