Systemsäljare är ett uttryck vi fått leva med länge nu. Ni vet, just de där spelen som på egen hand kan sälja en hel drös med konsoler av ett specifikt märke. Det finns två kategorier av dem. De titlar som de facto säljer konsoler i större mängder till den breda massan, och de spel som får just dig – personligen – att hoppa på tåget.

För mig var The Last Guardian en sådan titel.

Jag hade inget intresse över huvud taget i PlayStation 4 innan Fumito Ueda befjädrade best närmade sig på allvar. Men när det väl landade hade jag inget val. Det blev ny tv, nytt ljudsystem och en PS4 Pro, mer eller mindre enbart för det här spelet. Och även om jag är raka motsatsen till definitionen av rik, så var det en investering som kändes rätt för stunden. Jag kunde även motivera det hela lite mer när Crash Bandicoot N. Sane Trilogy kom på tal. Ett alldeles förträffligt äventyr som jag tyckte till om här.

Men hur mycket jag än fäst mig känslomässigt med Trico, och hur mycket jag än uppskattar Crash, så inser jag att jag allt mer sällan rör mina konsoler. Det har blivit lite ströspelande det sista. Life is Strange, bland annat. Men utöver detta står såväl PS4:an som Xboxen och mest bara väntar.

Väntar på att något ska hända.

Jag skulle nog kunna avyttra Xboxen idag. Möjligen skulle den saknas någon enstaka gång, men Xbox Play Anywhere på PC:n har minimerat den risken. Med PS4:an är det däremot i nuläget lite svårare. Jag spelar fortfarande Crash, så klart, och jag vill kunna uppleva The Last Guardian igen längre fram. När jag verkligen har tid. Men det är också allt, sett till det stora hela. Jag vet (typ) att åtminstone The Last Guardian aldrig kommer att bli aktuellt till PC, så om jag verkligen vill genomkorsa de mystiska ruinerna någonsin igen har jag inget val. PS4:an måste stanna. Det är en aning frustrerande, för jag ogillar handkontrollen, och jag har ingen anledning att investera i PS Plus eller andra titlar till den just nu.

The Last Guardian har på egen hand fått mig att köpa en PS4:a, och samtidigt sett till att jag aldrig kan göra mig av med den. En systemräddare, helt enkelt.

Har du själv något liknande spel i ditt bibliotek som betyder lika mycket?