Måndagsreklamen ska förhoppningsvis vara ett stående inslag på Spelbloggen under några månader framöver, där undertecknad presenterar och analyserar gammal klassisk spel- och datorreklam som de flesta av oss känner igen sedan tidigare. Så med det sagt… Nu kör vi!


Reklamen ovan är en gammal sida ur någon okänd tidning från ett förmodat 80-tal. Den är förbannat intressant på flera sätt, förutom att den i grunden är totalt befängd. Låt oss börja med det mest uppenbara: dialogen.

– Var har ni varit?
– Ute!
– Vad har ni gjort?
– Inget!

För det första. Såväl ”ute” som ”inget” är fetade, alltså vill de förstärka att ute händer då fan ingenting. Säkert till alla föräldrars stora glädje. Och vadå inget? De har ju både moped, stereo och skateboard. Jag ser redan här flertalet underhållande och potentiellt riskfyllda ungdomsaktiviteter.

Vi hoppar alltså vidare till bilderna.

På den övre hittar vi flera frågetecken. Varför håller snubben i hjälmen som står bredvid mopeden? Varför har tjejen både skateboard och en överdimensionerad stereo? Och varför står hon på rullbrädan med högklackat? Men framför allt, varför håller den sittande ungen ett VHS-band? Möjligtvis förärades han (eller är det en hon? Eller kanske rent av en hen?) med en pryl för att alla andra hade något, men vem fan ansåg då, på reklambyrån, att ett videokassettband var en bra idé? Verkligen ingen som kände att det inte riktigt hör till utomhusaktiviteter?

Nåväl, vi kikar på den undre bilden där det också finns en del oklarheter.

Från ingenstans proklamerar man att innesittande vid datorn är det bättre alternativet. Bättre än vadå? De har ju inte gjort ett skit, som det konstaterades ovan. Och pappan som kikar in kan knappt tro sina ögon. Vad är det som pågår, tänker han, och ska framgå som en gammal stofil som inte förstår sig på ungdomligheter som C64. Detta allt jämt som en spelar, en sitter på bordet (och har skor på sig inomhus) med en dricka i näven rätt över tangentbordet och därmed hela jävla datorn, en läser en bok med något om C64 och en som stirrar på den som spelar. Inte på det som spelas, för det tittar ingen på. Förutom en.

Lustigt är det också att två av dem befinner sig bakom bordet. Var det vanligt på 80-talet att datorborden stod en bit ut från väggen så att man kunde gå och stå där? Och varför sitter hunden på bordet och glor på något oväsentligt bakom kameran?

Om vi istället kikar på den lilla fliken där man kan beställa mer information om ett gäng datorer hittar vi lite kul benämningar på skiten. C64 klassificeras alltså som hemdatorn medan Amiga får heta Grafik/ljuddatorn. Övriga kallas för persondatorer. Var det meningen att vanligt folk skulle förstå skillnaden mellan hem- och persondatorn? Det gör inte ens jag, idag.

Ja, tänk vad mycket man ändå kan hitta i en enda annons. Mycket kul skit, ska tilläggas. De här gamla annonser är väldigt lätta att dissa, men allra enklast är det att älska dem. Något vi gör gränslöst här på Spelbloggen. Nästa måndag fortsätter resan.