Efter E3 började jag känna en växande Mass Effect-abstinens. Givetvis var det Andromeda-trailern som spökade, men just nu har jag inte tid eller ork att dyka in i hela trilogin igen. Så vad gör man då? En del i mitt nyårslöfte var att börja läsa mer böcker, och det slog mig då att jag faktiskt har fyra stycken Mass Effect-romaner stående i bokhyllan. Plötsligt insåg hur jag skulle få min Mass Effect-”fix”.

Mass Effect: Ascension är den andra boken i en serie av (hittills) fyra fristående böcker. Just denna bok utspelar sig mellan det första och andra spelet. På Grissom Academy drivs Project Ascension, ett program som ska hjälpa unga människor att bemästra sina biotiska krafter. Kahlee Saunders är forskaren med det övergripande ansvaret för programmet, även om hon själv inte biotiker. Hennes far, Jon Grissom, må ha fått skolan uppkallad efter sig men det är inte genom nepotism som hon har fått positionen. Tvärtom, Kahlees relation till sin far beskrivs som ganska trasig och icke-existerande. Istället har hon fått det genom sitt eget kunnande och sina egna erfarenheter.

Jon Grissom Academy
Vem skulle inte vilja gå i skola här?

På akademin går Gillian Grayson, en av de elever som har störst biotisk potential. På grund av sin funktionsnedsättning som kräver få störningsmoment och fasta rutiner har hon dock svårt att passa in på skolan. Det har gjort att hennes förmåga inte kunnat blomstra ut till sin fulla potential, vilket får Kahlee att oroar sig för Gillians välmående. Är utbildningen verkligen den bästa platsen för henne? Föga anar Kahlee att saker är på väg att förändras rejält då Gillians far, Grayson, i hemlighet arbetar för Cereberus. The Illusive Man har särskilda planer för att väcka Gillians krafter till sin fulla potential, men hur långt kan en far pressas för mänsklighetens bästa innan det blir för mycket?

Ovanstående är upptakten till Mass Effect: Ascension och handlingen skildras i huvudsak utifrån två perspektiv: Kahlees och Graysons. Det förekommer några andra perspektiv också, men de är enbart till för att främja handlingen för de två huvudrollerna. Vi följer Kahlees och Graysons perspektiv och ser hur de förändras under resans gång.

Kahlee börjar som ovetande och rätt passiv, även om det finns uppfriskande saker som att hon som medelålders kvinna har en relation med en yngre man. Hennes delade känslor inför relationen hjälper till att ge insikt i hennes känslor, vilket hjälper oss att lära känna Kahlee. Samtidigt visar det sig att hennes sårbarhet inte underminerar hennes pondus när hon hamnar i en skarp situation. Kahlee hamnar dessutom i en hög status position längre fram i boken då hon kommer i kontakt med quarian. Hon arbetade nämligen på ett hemligt forskningsprojekt för tjugo år sedan som gjorde att hon mötte Saren, en man som quarians vill veta mer om eftersom han hade en förmåga att kontrollera geths. Dessa händelser beskrivs tydligen i boken Mass Effect: Revelation, men det är inga problem att hänga med utan att ha läst det.

Grayson å andra sidan börjar som en man med betydligt större makt. Han har stort inflytande, vilket förstås kommer av att han arbetar för Cereberus. Han rapporterar direkt till the Illusive Man och sitter i en hög status position i den roll han har antagit. På ytan ser han ut att ha allt, men under ytan ser vi en man som är långt ifrån välmående. Hans kärlek till Gillian och sin lojalitet till Cereberus börjar skära sig och det tär på honom. Det har drivit honom till att börja använda drogen red sand, vilket gör honom mer mänsklig. Även om vi som spelat trilogin känner igen Cereberus för de skitstövlar som de egentligen är, så kan vi faktiskt förstå och sympatisera med honom under berättelsens gång.

Boken Mass Effect: Ascension

Mass Effect: Ascension är inget litterärt mästerverk. Med tanke på att det är skrivet till ett spel skulle en del säga att det är glorifierad fan fiction, men med tanke på att författaren Drew Karpyshyn var ansvarig för huvudstoryn i Mass Effect och Mass Effect 2 så vore det ett felaktigt uttalande. Hans kännedom om världen är i själva verket ett stort plus, då skildringen känns väldigt autentisk och engagerande. Faktum är att vi får lära oss ett par saker om världen också:

  • Människor har längre medellivslängd än i vår tid. Det är inte längre ovanligt att medelålderspersoner ser ut som tjugoåringar.
  • Etnicitet är inte särskilt betydelsefullt bland människor, och de vita är en minoritet.
  • Jon Grissom var den första människan som reste igenom ett mass relay och ses som en stor hjälte. Grissom Academy har fått sitt namn efter honom. (Både akademin och hans dotter Kahlee förekommer i Mass Effect 3.)
  • Vi får mer insikt i quarians, deras seder och the Migrant Fleet. Det krävs exempelvis särskilda kodfraser för att släppas in i flottan. The Illusive Man erkänner till och med att inte ens han skulle våga ge sig in i flottan utan dem.
  • Slutligen får vi veta lite mer om staden Omega och dess samhällsstruktur.

Boken är inte skriven för vem som helst, den är skriven för fans. Ascension kommer inte att omvända någon till en hängiven spelare, men för oss som redan gillar Mass Effect är det en trevlig läsupplevelse att stilla abstinens med. Så är du som jag rekommenderar jag att plocka upp boken och ta några timmar att läsa igenom den.

Jag planerar att fortsätta med Mass Effect: Revelation härnäst. Kanske återkommer jag med en uppdatering om den då jag är klar.