Hörni! Alla män där ute! Erkänn att ni någon gång skrockat lätt föraktfullt åt kvinnor som, antingen i verkliga livet eller på film, vräker ur sig att de inte har något att ha på sig. Trots en sprängfull garderob modell större. Jag är en av dem. Männen, alltså. Hur kan de bara påstå något så befängt? De har ju kläder högt och lågt, på alla hyllor och i alla lådor och vrår. Det är bara att välja. Hur svårt kan det vara? Löjligt! Fruntimmer! Blahblah!

Sen inser jag en sak…

Jag är precis likadan! För trots Steam-, Xbox-, PlayStation- och Nintendo-bibliotek som svämmar över av spel, till största delen ospelade sådana, så har jag ju för fan inget att spela. Vad är det som pågår? Inte bara dräller det av alternativ för mig att välja mellan, jag har inte ens startat majoriteten av dem. Men nix, de duger helt enkelt inte, och jag börjar misstänka att det till största delen beror på att jag över huvud taget äger dem.

Av någon anledning är det alltid roligare med sådant man inte redan har!

Jag spelar inte på långa vägar lika mycket längre, mest på grund av tidsbrist och intresset i att hellre följa esport än att delta. Dock finns suget allt som oftast där. Suget efter att sätta sig ner en liten stund när ungen sover och jobbet är slut. Men inte sällan mynnar det ut i absolut ingenting. Jag funderar en stund, bläddrar igenom spelbiblioteket som så många gånger förr, och konstaterar att det inte finns något som är värt tiden det tar att starta och komma in i det.

Jag har relativt nyligen lagt vantarna på H1Z1: King of the Kill. Och medan det är fantastiskt roligt, även om jag spenderar en halvtimme i min ensamhet, och dör innan jag hinner avfyra ett endaste skott, så måste jag passera en uppstartsprocess och en ibland seg lobby innan matchen startar. När dessa tankar kommer in i bilden så avstår jag fem gånger av tio. Jag köpte också precis Axiom Verge till PS Vita, denna suveräna Metroid-kopia. Lättkontrollerat och välanpassat, samt att jag med Vitans viloläge kan ta mig direkt in i spelet igen när jag vill återvända. Det, och spelet i sig, passar mig som handen i handsken. Men jag har haft gott om stunder sedan inköpet då jag valt att avstå från att starta det igen, och istället funderat på vad jag vill spela, vad jag vill köpa. Och så sitter jag där igen, googlar reor, plöjer igenom Steams butik och letar på begagnatmarknader. Hela processen kan snart jämföras med en repig skiva som bara spelar upp samma skit, om och om igen.

Somliga vet att jag är en Gears-junkie av rang. Gears of War var mitt allt för några år sedan, och äger till stor del fortfarande mycket av mitt spelande, men trots det, och det faktum att Gears of War 4 precis släppts, så blir det inte mer än någon enstaka gång i veckan. Och när inte ens Gears gör det för mig längre, då är det egentligen ganska illa.

Jag funderar på om mitt intresse för spel rent generellt håller på att försvinna. Men nej, så kan det ju inte vara, för jag vill ju fortfarande spela och involvera mig i allting runtomkring. Nej, istället inser jag precis vad det är…

Jag har ju faktiskt ingenting att spela!