Låt mig börja med att säga att jag inte äger någon Switch. Än. Och jag har inga omedelbara planer på att köpa en heller, även om jag börjat snegla mer och mer åt Nintendo-hållet. Den saknar fortfarande intressanta spel, och jag är lite orolig över hårdvarukvalitén som verkar vara lite sisådär om man får tro internet. Och internet ljuger eller överdriver ju aldrig, eller hur?

Men jag vet inte hur länge till det varar. Mitt motstånd, alltså. För jag kan absolut tänka mig en sån där pryl, med framför allt Mario Kart 8 Deluxe och möjligen Arms på. Tills vidare. Däremot har jag bestämt mig redan nu. Bestämt mig för att gå all-in vad gäller digitala spel. Alla titlar jag vill ha, kommer jag att köpa digitalt. Fysiska utgåvor kan dra!

Vansinne, kan tyckas, eftersom det trots allt är Nintendo vi pratar om. Spelföretaget vars onlinestrategi skulle få Einsteins mustasch att krulla sig av frågetecken. Friend codes, spel låsta till system, partychatt via mobilen och så vidare…

Vad händer om min Switch går sönder? Om jag vill sälja den, köpa ny när den reviderade versionen kommer sedan? Det är främst sådant som kan sätta griller i huvudet på oss ”digitalare” när Nintendo är på tapeten.

Men hörni! Jag skiter i det. Helt och hållet. Inte heller bryr jag mig om det missade andrahandsvärdet (jag säljer väldigt sällan mina spel ändå). För i vanlig ordning, som jag skrivit om tidigare här på Spelbloggen, så är det spelbytet som är en av mina värsta fiender. Visst slipper jag oljud och trötta uppstarter med kassetter som man får stå ut med på skiva, men själva bytet, när jag vill spela något annat, är det absolut viktigaste här.

Pow! Så här rakt på sak ska det vara att byta spel.

Att byta kassett må inte ta mer än 20-30 sekunder totalt, under bra förhållanden. Men det är tillräckligt för att jag ska känna grov avsky mot förfarandet. Och det spelar ingen roll om jag sitter hemma i soffan och spelar, eller befinner mig annorstädes. Jag vill med ett enkelt knapptryck kunna byta till vilket spel jag vill, på sekunden. Och även slippa bära med mig en fysisk spelsamling.

Vill jag bara köra en snabb runda Mario Kart innan jag avslutar för dagen, så är chansen nära på 100% större att det faktiskt blir av om spelet redan ligger installerat på SD-kortet. Så är det. Människan är programmerad att hitta genvägar där det går, förutom när resan är sjävla målet. Men vem tusan finner någon glädje i ett kassettbyte?

Att ha allting med sig direkt på enheten är för mig en självklarhet. Det fysiska mediet är förlegat, helt och hållet. Jag är redan nära på helt digital PC, Xbox One, PS4 och PS Vita, och skulle inte kunna tänka mig något annat. Nästa steg vore att släppa samlarutgåvor med nedladdningskod istället för kassett/skiva. Då är vi en bra bit på väg bort från det som endast är retro värdigt idag, anser jag.

Hej Nintendo!

Hej Switch!

Någon gång i alla fall. Typ…