Anders Norén

Halo Wars är inte det djupaste strategispelet, eller det snyggaste. Men det är fortfarande, åtta år senare, det mest framgångsrika försöket till en tillfredsställande realtidsstrategi-titel på konsol. Definitive Edition-utgåvan samlar alla nedladdningsbara tillägg till spelet i ett paket som är bättre än originalet på alla sätt, men bara lite bättre. Summan av de förbättringarna är inte tillräckligt stor för att konvertera någon som inte gillade spelet när det begav sig, och om du gillade originalet så bör du förmodligen spela den nyligen släppta uppföljaren – Halo Wars 2 – istället.

Många visuella förbättringar, smarta uppdateringar av kontrollerna
Fortfarande en ganska tunn strategiupplevelse

3/5

Bra

Robert Jonsson

Vampire: Prelude är en interaktiv roman som utspelar sig i White Wolfs World of Darkness. Du tar rollen den nyskapade vampyren Chase som dessutom är thinblooded. Det sistnämnda är en vampyr som är svagare än vanliga vampyrer eftersom han står långt bort från den stora vampyrskaparen Kain. Chase försöker att acklimatisera sig till sin nya vardag sedan hans skapare nyligen mördats av okända personer och nu jagar honom. I början är allt förvirrat då jag försöker få grepp om berättelsen och karaktärerna, men ju längre jag läser desto mer dras jag in i berättelsen och i slutet är det riktigt nervkittlande. Spelet berättas helt ur ett messenger-perspektiv på Chases mobil och bör därför spelas på din iPhone- eller Android-telefon, även om det går att spela på datorn. Handlingen i Vampire: Prelude drivs framåt av att Chases vänner skickar meddelanden som han svarar på. Ibland får spelaren ta olika beslut vad Chase ska säga eller göra: ibland är det kosmetiska val, ibland får de ödesdigra konsekvenser. För de av er som är bekant med de analoga solospelen, exempelvis Ensamma Vargen, så fungerar spelet på ett liknande sätt fast i en moderniserad tappning. Är du inte bekant med Vampire: The Masquerade sedan tidigare är inte det här spelet som säljer in världen till dig, men om du redan är ett fan är Vampire: Prelude ett intressant tillskott

Intressant spelupplevelse. Mervärde för rollspelsfanatikern. Dödsanimationen är lika obehaglig varje gång.
Ibland blir det väldigt långa passager man får läsa om efter man dött och att vänta på meddelandena ska skrivas är drygt. Är du inte Vampire-fanatiker blir tröskeln hög att komma in.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

Det är svårt att tänka sig ett bättre lanseringsspel än The Legend of Zelda: Breath of the Wild. Öppen värld, tusentals saker att göra, glimten i ögat, finurliga pussel och en fantastisk grafikstil gör det här till ett spel jag aldrig vill sluta spela. Det går att skämta om hur irriterande det är när det regnar, att vapen går sönder frekvent i början av spelet och sådant, men det faller ingen skugga på upplevelsen. Jag vet inte om Breath of the Wild är det bästa Zelda-spelet någonsin, det får tiden utvisa, men att det är en oerhört stark kandidat till 2017 års bästa spel är larvigt glasklart. Det här är en upplevelse som helt enkelt inte får missas och ett skäl så gott som något att inhandla en Nintendo Switch. Jag är förlorad i Hyrule och jag vill inte återvända till verkligheten på länge.

Fantastisk öppen värld, vackert spel, bra spelmekanik, finurliga pussel, listan går nästan att göra hur lång som helst.
Full HD hade varit önskvärt, bilduppdateringen haltar ibland.

5/5

Världsklass

Robert Jonsson

Fallout Shelter släpptes som app i samband med att Fallout 4 släpptes, men har nu kommit till Xbox One och Windows. Spelet går ut på att du skapar ditt eget Vault och få invånare att vallfärda dit. Det kräver att du balanserar tillgången på elektricitet, mat och vatten med invånarnas humör och hobbyintressen. Du måste skapa rätt förutsättningar för att vault ska växa utan att rubba balansen i ditt bygge. Ditt vault producerar inte bara resurser, utan du kan skapa rum för att producera föremål eller träna upp invånarnas attribut. Det sistnämnda är välkommet mot de yttre hoten, som bränder, skadedjur och banditer, som kan drabba ditt vault. Som extrakrydda kan du även skicka ut dina invånare i den postapokalyptiska ödemarken för att göra uppdrag eller leta efter resurser. Fallout Shelter har många komponenter, men det blir aldrig oöverskådligt och det bidrar till att göra spelet beroendeframkallande. Vid flera tillfällen har jag startat spelet med tanken “Jag ska bara göra en sak” och sedan blivit kvar där en timme. Faktum är att byggmekaniken i Fallout Shelter är så rolig att den borde införlivats med Fallout 4 istället för den vämjeliga byggmekaniken som följde med där.

Överskådlig och lättförståelig spelmekanik. Quest-mekaniken erbjuder en rolig variation. Beroendeframkallande.
Att manövrera mellan rum med styrspaken är klumpigt. Beroendeframkallande.

4/5

Utmärkt

Rickard Olsson

Riddare, vikingar och samurajer, alla i samma spel. Det fattas bara pirater så hade min dröm gått i uppfyllelse. For Honor, vare sig du följer den något tunna storyn om den ständiga fejden de tre fraktionerna emellan, eller beger dig ut på nätet för mänskligt motstånd i multiplayer, handlar om tung, strategisk tredjepersonsaction med fokus på en-mot-en-strider i lite långsammare tempo. Men också med återkommande inslag av kaos från alla håll, förstås. Fajterna vinns av den med kyligast skalle och snabbast reflexer, och kontrollen kräver att man ger den lite tid då den inte är särskilt nybörjarvänlig. For Honor imponerar genom sin brutalitet, men sviker på grund av sin upprepning. Har du tålamodet och diggar såväl koncept som tema så lär du gilla For Honor, men även om spelet helt klart kryssar i många av mina boxar, så tröttnar jag ofta efter lite längre spelsessioner.

Snyggt, brutalt, tungt.
Upprepande, stundtals buggigt på PC.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

1-2-Switch erbjuder 28 minispel som alla är ypperliga demonstrationer av vad Nintendos nya konsol kan erbjuda. Du fångar samurajsvärd med händerna, intar yoga-poser, duellerar med pistoler, svarar i telefonen – listan är lång och stundtals oväntad. Som partyspel är 1-2-Switch underhållande och lättförståeligt tack vare de tydliga introvideorna, men saknar du spelsugna vänner är det här inget för dig.

Väldigt slickt, tydliga instruktioner, garanterat skrattframkallande.
Inget för ensamma spelare, instruktionsvideotittande mitt i partyt är inte så kul trots kvalitén, känslan av att spelet borde följt med konsolen är svår att skaka av sig.

3/5

Bra

Robert Jonsson

Vid en första anblick får Chime Sharp mig att tänka på Tetris. De är båda pusselspel som delar en del visuella drag med sin rektangulära spelyta där det gäller att skapa mönster med de block som kommer. I Chime Sharp är spelytan bred istället för hög och det handlar om att skapa kvadrater, inte hela linjer. Du får placera ut blocken var du vill, vilket gör att du kan planera för framtiden på ett annat sätt än i Tetris. När en fyrkant skapas startar en nedräkning och då har du möjligheten att expandera den ytterligare. Lyckas du med det får du högre poäng, men framför allt får du mer tid att fortsätta spela. Varje parti går nämligen på tid och ju bättre du lyckas skapa fyrkanter desto längre får du spela. Det borde göra Chime Sharp till en stressfylld upplevelse, men tack vare god fingertoppskänsla och bra musikval så blir det aldrig det, i alla fall på de första spellägena. I de upplåsbara lägena läggs det till fler utmaningar och då ökar förstås stressen. Överlag är Chime Sharp ett ypperligt pusselspel, perfekt för tillfällen då du har några minuter över.

Lättförståelig spelmekanik. Bra balans mellan utmaning och stress.
Tråkig visuell stil. Nedräkningen till partiets slut kunde varit mindre distraherande.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

Det förvånar förstås ingen att när Nintendo gör ett free to play-spel med timers så är det ruskigt generöst och extremt välgjort. Fire Emblem Heroes är lättviktig Fire Emblem-strategi med lite story samt ett Arena-läge under utveckling. Gillar du Fire Emblem, eller rutbaserad japansk strategi i allmänhet, så finns det ingen anledning att inte ladda ner Fire Emblem Heroes. Det är ett synnerligen trevligt och väldesignat tidsfördriv.

Väldesignat och lämpligt balanserat med hänsyn till kortare speltillfällen, snälla timers.
Efter storyläget känns spelet mindre lockande.

4/5

Utmärkt

Robert Jonsson

Units är ett rollspelstillbehör som lanserades i december av Skepnad Studios efter en lyckad Kickstarter. Det är en kortlek med så kallade loot cards, alltså kort med olika föremål som kan användas när rollpersonerna hittar fynd i övergivna hus eller på fallna fiender. Den första kortleken som släpptes har titeln The scavenger deck och är egentligen skräddarsydd för postapokalyptiska eller zombierollspel – möjligen även nutidsrollspel som är centrerade i vildmarken. Kortleken är ett perfekt spelhjälpmedel för de spelledare som behöver lite hjälp i fantasin. Genom att låta karaktärerna dra ett kort så kan de snabbt och enkelt finna ett föremål. Kortleken innehåller en blandad kompott av fynd med allt från tändstickor och rep till pistoler och gasmasker, samtliga vackert illustrerade av Magnus Mansson. Varje kort innehåller dessutom QR-koder som är tänkta att erbjuda ett kommande digitalt stöd för korten och låta spelföretagen skräddarsy korten till sina rollspel, något som har en oerhört stor potential. Överlag är korten ett fantastiskt spelledarhjälpmedel som är nästintill oumbärlig för de som spelar i postapokalyptiska världar.

Extremt användbara. Snygga illustrationer.
Den beskrivande texten längst ned på varje sida är svårläst. Lite för mycket vapenspecifika detaljer (automatpistol hade räckt gott istället för att specificera en modell).

4/5

Utmärkt

Robert Jonsson

Jag hade gett upp hoppet om ett riktigt skrämmande Resident Evil-spel igen, men Capcom överraskar genom att förnya spelserien. Bioterrorister och konspirationer är borta. Istället får vi en gastkramande upplevelse i en avlägsen del av Louisiana dit huvudrollen Ethan beger sig för att finna sin försvunna fru Mia. Snart är han fångad hos en galen, kannibalistisk hillbilly-familj. Handlingen må inte ha mycket att göra med de tidigare spelen, men det finns tillräckligt med blinkningar för att det ska kännas som en del i spelserien. Stämningen är väldigt obehaglig, men också extremt personlig. Det sista är onekligen ett resultat av att Capcom har kikat på konkurrenter som Outlast och ändrat perspektiv till förstaperson. Det är inte längre karaktären som är utlämnad i de mardrömsfyllda upplevelserna – det är du. Lägg sedan till avskalad ljuddesign som håller nerverna på helspänn då du ständigt hör knarrande golv eller dörrar. Tillfällen där du verkligen kan andas ut och känna dig trygg är få. Jag ville att Resident Evil skulle bli skrämmande igen och sjuan infriade min önskan med råge. Det var länge sedan som Resident Evil fick mig så här exalterad. Det är extremt välgjort och återtar kronan som världens främsta skräckspel.

Stämningen (vuxenblöja rekommenderas!), videobanden (spela igenom innehållet, istället för att se en cutscene) och ljuddesignen (smart och avskalad).
Ännu en vit, manlig protagonist (även om vi tekniskt sett ser väldigt lite av honom).

5/5

Världsklass