Robert Jonsson

Units är ett rollspelstillbehör som lanserades i december av Skepnad Studios efter en lyckad Kickstarter. Det är en kortlek med så kallade loot cards, alltså kort med olika föremål som kan användas när rollpersonerna hittar fynd i övergivna hus eller på fallna fiender. Den första kortleken som släpptes har titeln The scavenger deck och är egentligen skräddarsydd för postapokalyptiska eller zombierollspel – möjligen även nutidsrollspel som är centrerade i vildmarken. Kortleken är ett perfekt spelhjälpmedel för de spelledare som behöver lite hjälp i fantasin. Genom att låta karaktärerna dra ett kort så kan de snabbt och enkelt finna ett föremål. Kortleken innehåller en blandad kompott av fynd med allt från tändstickor och rep till pistoler och gasmasker, samtliga vackert illustrerade av Magnus Mansson. Varje kort innehåller dessutom QR-koder som är tänkta att erbjuda ett kommande digitalt stöd för korten och låta spelföretagen skräddarsy korten till sina rollspel, något som har en oerhört stor potential. Överlag är korten ett fantastiskt spelledarhjälpmedel som är nästintill oumbärlig för de som spelar i postapokalyptiska världar.

Extremt användbara. Snygga illustrationer.
Den beskrivande texten längst ned på varje sida är svårläst. Lite för mycket vapenspecifika detaljer (automatpistol hade räckt gott istället för att specificera en modell).

4/5

Utmärkt

Robert Jonsson

Jag hade gett upp hoppet om ett riktigt skrämmande Resident Evil-spel igen, men Capcom överraskar genom att förnya spelserien. Bioterrorister och konspirationer är borta. Istället får vi en gastkramande upplevelse i en avlägsen del av Louisiana dit huvudrollen Ethan beger sig för att finna sin försvunna fru Mia. Snart är han fångad hos en galen, kannibalistisk hillbilly-familj. Handlingen må inte ha mycket att göra med de tidigare spelen, men det finns tillräckligt med blinkningar för att det ska kännas som en del i spelserien. Stämningen är väldigt obehaglig, men också extremt personlig. Det sista är onekligen ett resultat av att Capcom har kikat på konkurrenter som Outlast och ändrat perspektiv till förstaperson. Det är inte längre karaktären som är utlämnad i de mardrömsfyllda upplevelserna – det är du. Lägg sedan till avskalad ljuddesign som håller nerverna på helspänn då du ständigt hör knarrande golv eller dörrar. Tillfällen där du verkligen kan andas ut och känna dig trygg är få. Jag ville att Resident Evil skulle bli skrämmande igen och sjuan infriade min önskan med råge. Det var länge sedan som Resident Evil fick mig så här exalterad. Det är extremt välgjort och återtar kronan som världens främsta skräckspel.

Stämningen (vuxenblöja rekommenderas!), videobanden (spela igenom innehållet, istället för att se en cutscene) och ljuddesignen (smart och avskalad).
Ännu en vit, manlig protagonist (även om vi tekniskt sett ser väldigt lite av honom).

5/5

Världsklass

Rickard Olsson

Gravity Rush 2 är ytterligare en PlayStation 4-exklusiv titel som Sony hoppas stort på, och den levererar. Till viss del. Historien tar vid efter händelserna i första spelet, vilket kan verka förvirrande för nytillkomna, men spelet tar efter en stund fart och kan stå på egna ben. Det handlar fortfarande om att som hjältinnan Kat flyga fram över varierande fantasilandskap samtidigt som man brottas med den konfliktfyllda handlingen. Ibland blir det lite svårt att hålla reda på vad som är upp och ned när man flyger, och det känns aningen halvdant med såväl fiendedesign och story. Men fysiken och möjligheterna med att flyga precis överallt underhåller. Gravity Rush 2 är ett helt okej spel, och lite mer än så. Men inte riktigt den superhit en konsol kan förlita sig på.

Härlig fysik, fina mellansekvenser i serietidningsstuk.
Storyn känns tunn. Fienderna och striderna kunde varit roligare.

3/5

Bra

Maria Sjöberg

Allting har ett slut och så även King’s Quest. En sista äventyrsberättelse är allt kung Graham vill ge till sina barn och barnbarn. Denna gång är vi i huvudet på en senil och förvirrad gammal man. Det är ett fullkomligt briljant tilltag som spelmekanik och även om jag fladdrar fram och tillbaka ett par gånger så inser jag att det är just detta jag har saknat. En del av charmen i denna genre är just att springa omkring överallt utan att egentligen veta vad jag håller på med. Slutet är både sorgligt och hoppfullt tillsammans med en ljuvlig hommage till tidigare spel i King’s Quest-serien.

Jag förstår stundvis inte vad jag håller på med eller vad jag ska göra och jag älskar det.
Inget mer King's Quest. Snyft!

3/5

Bra

Robert Jonsson

Silence – The Whispered World 2 är ett peka- och klicka-spel som, trots det släpps till konsol, fungerar ypperligt att spela med en handkontroll. Silence är en fortsättning på The Whispered World, men jag kan personligen gå i god för att det går utmärkt att spela utan någon förkunskap. Du spelar som Noah (från första spelet) och hans yngre syster Renie, där du växlar mellan de två när du utforskar miljöerna i sagoriket Silence. De ställs inför problem som du måste lösa för att föra storyn vidare, men lösningarna är välbalanserade och logiska. Det är dock inte vad som gör Silence till ett fantastiskt spel, utan det är dess mysiga story och fantastiska karaktärsporträttering. Jag ler hela tiden då jag spelar och vid flera tillfällen brister jag ut i högljutt skratt. Det är svårt att slita sig när jag väl börjar spela och eftersom jag sällan kör fast blir det en stor dos mysknark vid varje speltillfälle. Jag rekommenderar med andra ord Silence till alla, inte bara de som älskar peka- och klicka-spel. Det här är ett spel för de som vill ha en mysig story med mycket värme och humor.

Underbar humor, fantastisk story och logisk problemlösning.
Slutet är svagaste delen i spelet.

4/5

Utmärkt

Anders Norén

Någonstans i stormen kring Super Mario Runs prislapp och krav på internetanslutning har följande gått förlorat: Det är ett väldigt bra spel. Kanske den bästa plattformaren – och definitivt den snyggaste – att släppas på App Store. Jag önskar att det hade fler banor. Jag önskar att jag kunde fortsätta spela det när tåget åker in i en tunnel. Jag önskar att jag inte behövde samla in ”biljetter” för att kunna spela det kompetitiva onlineläget Toad Rally, som är det bästa i hela spelet. Men under alla dessa tillkortakommanden finns en plattformare som är byggd med en fingertoppskänsla för grafik, ljud och speldesign som Nintendo är nästan helt ensamma om. Och jag kan spela det på min iPhone. God jul till er också, Nintendo.

Ljud, bild, speldesign – allt i spelväg, i princip
Krav på internetanslutning, bästa spelläget är låst bakom samlarföremål

4/5

Utmärkt

Rickard Olsson

2007 började utvecklingen. 2009 utannonserades det. December 2016 släpptes det. The Last Guardian är äntligen här, och det är en upplevelse som sträcker sig långt bortom de sedvanliga adjektiven som makalöst och fantastiskt. Vi får följa med på en pojkes och den fjäderbeklädda, men ack så charmiga, besten Tricos äventyr genom mystiska ruiner i jakt på friheten, och se hur deras band till varandra växer. Det är vackert, gripande och olikt allt annat jag spelat tidigare, och mitt hjärta hinner vrida på sig ett antal varv innan det sparkar bakut under spelets skälvande slutsekvenser. Visst kan jag klaga på teknikaliteter som sladdrig kontroll och stundtals dålig bilduppdatering, men allt sådant är bara ett surr i periferin under min och Tricos tid tillsammans. The Last Guardian är det bästa jag spelat, förlåt, upplevt, någonsin.

Tricos animationer och AI är helt förbluffande. Gripande berättelse. Världens bästa spel.
Kontrollen kunde så klart ha varit bättre. Spelet tar slut.

5/5

Världsklass

Maria Sjöberg

Långsökta ledtrådar som tvingar mig att snurra runt i cirklar till dess att jag svimmar. Allt ser likadant ut, helt hopplöst för den som är utan bildminne eller lokalsinne. Det är stundvis så tyst att jag tycker att jag kan höra mina egna hjärtslag. Jag kommer på mig själv med att säga ”vad i helv…” fler gånger när jag spelar Antichamber än vad jag brukar säga när jag ska borra upp tavlor symmetriskt. Är det såhär det känns att förlora förståndet?

Lagom frustrerande logisk ickelogik.
Risk för existentiell kris.

3/5

Bra

Anders Norén

Om du bad mig att lista Dead Rising-seriens tre främsta egenskaper så skulle jag säga följande: en öppen värld fylld med zombies, hysteriska bossar och en ständig tidspress. Dead Rising 4 har lagt alla sina ägg i den första korgen. Att döda tusentals zombies med en arsenal av vapen så out there att Worms-spelen tycks konservativa i jämförelse är lika roligt som i föregångarna, men utan de livfulla ”psykopaterna” och den ständigt tickande klockan så känns det hela lite… Tamt. Putsat och påkostat – definitivt. Men tamt alltjämnt. Dead Rising 4 låter dig konstruera en mini-stridsvagn av en go-kart och en kundvagn och köra den genom ett hav av zombies – iklädd bikini och tomteluva, med jazzig julmusik i bakgrunden. Trots det så är det Dead Rising-seriens mest personlighetsbefriade spel hittills.

Zombieslakt är fortfarande underhållande
Mycket av seriens personlighet har gått förlorad

3/5

Bra

Robert Jonsson

Motorsport Manager är ett spel för de som älskar motorsport, i synnerhet Formel 1. Jag skulle faktiskt vilja säga att det är viktigare att du är välbekant med sporten än med managerspel. Spelet ger nämligen en väldigt pedagogisk genomgång om hur du gör inställningarna som förändrar ditt teams attityd, din bils inställningar och vad dina mekaniker håller på att utveckla i verkstaden. Det finns så mycket inställningar som du kan skruva på innan du finner den perfekta balansen. Mycket kommer dock att låta som rena rama grekiskan om du inte är bekant med motorsporten sedan tidigare. Det är därför som du bör vara bekant med motorsporten sedan tidigare. Förstår du vad alla termer betyder får du en större förståelse för vad de påverkar, och då har du onekligen lättare att ta ditt team till framgång i någon av de tre ligorna som du kan välja mellan i början. Om du är ett fan av motorsport så har du den grund som krävs  för att kasta dig in i spelet, men har du dessutom en förkärlek till managerspel så är Motorsport Manager spelet för dig.

Lätt att lära - svårt att bemästra, möjligheten att skräddarsy sin manager (extra bra med olika etnicitet och kön).
Tutorial ger ibland för mycket handhållning, min inre motornörd saknar de riktiga teamen.

3/5

Bra