20121104-145113.jpgHar du en skämshög med spel som du vet att du bara måste spela, men ännu inte har tagit itu med? Du behöver inte skämmas det är ganska vanligt. Min har spel från PSone-tiden liksom, och är mer av en skämsflyttlåda än en hög. På något magiskt vis så växer den också, jag förstår inte riktigt hur det går till.

I går tog jag mig an ett spel ur just skämshögen, tack vare att Niclaz så gärna ville ha lite stryk kvällen före. Spelet?

Mortal Kombat vs. DC Universe.

Vi börjar med svaret på den uppenbara frågan: hur dåligt är Mortal Kombat vs. DC Universe?

Inte alls, även om det onekligen kändes så när jag och Niclaz pucklade på varandra kvällen före. Mortal Kombat vs. DC Universe är något så ovanligt som ett fajtingspel jag tror mår bättre av att spelas själv, vilket förstås begränsar livslängden rätt så rejält.

Välj sida, jag tog DC, och sedan leds du genom en serie skriptade händelser som bryts upp av slagsmål. Då och då byter du karaktär, och historien berättas ur en annan vinkel. För serienördar borde det här faktiskt vara ganska intressant, jag var i alla fall nyfiken på hur sjutton de skulle få det trovärdigt att ärketönten Superman gör upp med åskguden Raiden. Otroligt nog blir det inte så krystat som man skulle kunna tro, med vändningar i intrigen som kunde vara tagna direkt ur valfri DC-serietidning.

Vad som sticker lite i ögonen dock är ur det här spelet är tänkt att vara barnvänligt, eller PG13 i alla fall. Inga extrema avslutningar, inget överflöd av blod, det känns väldigt ovant när Scorpion är i närheten.

Jag spelade igenom DC-storyn som sagt, och det väckte tillräckligt många frågor för att jag ska ge mig an MK-diton. Med andra ord är jag ännu inte riktigt klar med Mortal Kombat vs. DC Universe och skämshögen är fortfarande lika stor. Tur att appar inte syns lika tydligt som spel i en låda, då hade jag nog lagt ner hela konceptet skämshög för länge sedan.