Under året som gått har jag spelat fler äldre spel än nya spel. De nya spel jag har spelat har antingen varit ofattbart bra (Uncharted 4) eller ofattbart dåliga (Watch Dogs 2). Så jag har baddat mina sår med äldre spel ur skämshögen. Det var inte en dag försent att jag spelade igenom Limbo. Nu vill jag däremot snabbspola fram till släppet av Horizon: Zero Dawn. Mars kan inte komma nog snabbt.

Årets spel

“Mobilspel är inte riktiga spel” säger numera ingen någonsin mer efter att ha blivit omkullsvept av Pokémon Go. Ingenting med stommen bakom Pokémon Go är nytt, geolokalisering som spelmekanik har funnits sedan ett flertal år tillbaka. Uppslutningen bakom spelet har dock varit lika avundsvärt i branschen som när King släppte Candy Crush, fast med mer gamercredd. På bara ett par dagar blev tidigare mer eller mindre tomma torg fyllda med flockar av monsterjägare. Sommaren kretsade kring pokéstops, pokénader och sagoliknande berättelser om personer i alla åldrar som knutit nya vänskapsband eller förnyat sina existerande vänskapsband. Ett till synes ödmjukt litet mobilspel, hade du kunnat föreställa dig det?

Årets besvikelse

Ju större hype, desto snabbare blir fallet ner i glömska. Det stämde för bra in på Mirror’s Edge: Catalyst. Det var inte ens dåligt, det var bara… dugligt. Så himla sorgligt för en sådan lovande grund. Jag hoppas ändå att detta inte är det sista vi har sett av Faith.

Årets soundtrack

Det är nu jag erkänner att jag är den där personen som genast stänger av bakgrundsmusiken på mina spel så fort jag får tillfälle. Jag har alltså ingenting att bidra med till denna kategori förutom den ovärderliga tystnaden som bakgrund till rum och miljö.

Årets överraskning

Kanske inte så mycket överraskning som underskattning: Skyrim Remastered. Jag tvekade inför hur spännande det skulle kunna vara fem år senare, uppiffat eller ej. När jag spelade Skyrim på PC blev jag inte riktigt frälst men av någon anledning kom jag in i ett flow rätt snabbt denna gång. Och det är riktigt svårt att sluta när jag väl har tagit upp handkontrollen.

Årets hyllning

När jag nåddes av nyheten att Carrie Fisher hade avlidit slog det mig hårdare än vad jag var beredd på. Jag grät, flera timmar i sträck, utan att jag egentligen förstod varför. Carrie Fishers död blev helt enkelt droppen efter ett år med flera motgångar, både på ett personligt plan och ett omvärldsligt plan. Därför blev jag riktigt rörd av att se hur spelare i Star Wars: The Old Republic hyllade Carrie Fisher.