Årets största spelkonferens har kommit och gått, och spelbloggarna har samlats för att försöka få rätsida på spelen som visades upp. Vilken speltrailer fick både Robert och Thord att sucka över orealistiska porträtteringar av online-multiplayer? Vad var det som fick nästan samtliga bloggare att bli besvikna på Microsofts och Sonys presskonferenser? Vad tror vi om Xbox One X framtida prospekt?

Svaret på dem frågorna, och många fler, får du i Spelbloggens sammanfattning av E3 2017.

Robert

Ris

Ubisoft var utan tvekan årets stora besvikelse. Kanske inte så mycket spelen i sig som presentationen av dem. En rysligt pinsam röra rätt igenom, även om det förstås var värst i början. Shigeru Miyamoto? Så. Himla. Pinsam. Det är av exakt samma skäl som jag inte ser svenska komedier eftersom de oftast bygger sin poäng på pinsamheter. Jag saknar verkligen det tajta skepp som Aisha Tyler styrt de senaste åren. “Nobody puts baby in the corner!” Förutom Ubisoft då. #fail

Ros

Som jag skrev om tidigare kommer Life is Strange tillbaka. Square Enix sa emellertid att det inte skulle presenteras på E3 och de höll sitt löfte. Så döm om min förvånelse då vi får en utannonsering av Life is Strange: Before the Storm. Det är alltså inte uppföljaren som det talades om innan, utan en prequel som handlar om Chloe och Rachel. Där och då så vann Microsoft årets E3. Oroa er inte, spelet är inte exklusivt eller så – det premiärvisades bara där. Det här blev ett insta-buy för mig även om jag i regel är emot förhandsköp, men mer Life is Strange kan aldrig vara något dåligt. #hype

Frågetecken

Biowares Anthem såg väldigt spännande ut, men den lämnade också många frågetecken efter den var över. Jag förstår visionen med att man ska spela och ha kul tillsammans, men så naturligt och avslappnat som den välregisserade trailern gav intrycket av kommer aldrig att inträffa i verkligheten. För mig som inte har några vänner och därför spelar själv lämnar det mig lite orolig och osäker. ”Men jag då, Bioware?” Jag är säker på att Anthem kommer att fungera utmärkt även i single player, men det var mitt största frågetecken från ett annars rätt ljummet E3. #hmm

Anders

Ris

Microsoft och Sony har under de senaste åren blivit spelbranschens (eller åtminstone konsolditots) de facto branschledare, men man såg inte många spår av den saken på deras presskonferenser på E3. Sony visade i mångt och mycket upp spel som redan hade avslöjats – God of War, Uncharted: The Lost Legacy, Days Gone, Detroit: Become Human – utblandat med någon remake (Shadow of the Colossus), lite ny DLC och en handfull VR-titlar. ”Tunt” känns otillräckligt som adjektiv för att beskriva lineupen.

Microsoft följde samma mall. Skillnaden mellan de två är att Microsoft har ny hårdvara på ingång: Xbox One X. Som jag skrev förra veckan hade de dock inte någon ny mjukvara som skulle kunna sälja in den hårdvaran vid lanseringen. Både Microsoft och Sony förlitade sig på gamla meriter och titlar från tredjepartsutvecklare i år. Det var en trist och förutsägbar uppvisning från de som ska vara spelkonsolernas fanbärare.

Ros

Microsoft och Sony valde i år att frångå att dra upp spelutvecklare på scenen, för att istället rulla trailerns under nästan hela presskonferensernas längd. Jag är inte helt avogt inställd till det valet. För det mesta brukar gästspel från utvecklare och utgivare på konferensscenerna vara styltade, utdragna och helt befriade från personlighet. Ubisofts presskonferens bjöd på ganska mycket av den varan, men alla gästspel från utvecklare följde inte den mallen. Två av mina favoritögonblick från årets E3 var – helt utan ironi – vuxna män i tårar på Ubisofts presskonferens.

Det första ögonblicket var när Shigeru Miyamoto introducerade Mario + Rabbids Kingdom Battle, och gav en shout-out till spelets creative director, Davide Soliani, som satt i publiken. Soliani misslyckades med att hålla tillbaka tårarna när hans barndomshjälte presenterade hans spel på Ubisofts scen. Det andra ögonblicket var när Michel Ancel, skaparen av Rayman, slutligen fick avslöja den Beyond Good & Evil-uppföljare som han har försökt förverkliga i tio år. Hans glädje var påtaglig, och han torkade undan en tår från kinden innan han började tala till publiken.

Under de senaste åren har spelbranschen blivit så upptagen med att framställa ett putsat, prydligt och vuxet yttre att man ibland glömmer bort att det faktiskt är människor som gör spelen. Människor med drömmar, farhågor och idoler. Människor som ibland blir rörda till tårar.

Frågetecken

Årets frågetecken var mitt ansikte när jag tittade på Super Mario Odyssey-trailern. Spelet som introducerar oss till New Donk City var konstigt redan förra året, men de nya talangerna som introducerades i trailern på Nintendo Spotlight-sändningen tog det hela till nästa nivå. Kirby 2.0-talangen som låter Mario ta kontroll över människor, fiender och föremål (och samtidigt ge dem sin hatt och mustach) var mer absurt än något annat på E3 i år.

När trailern var över hade mitt frågetecken bytts ut mot ett leende från öra till öra. Super Mario Odyssey ser enastående ut. Mellan det, The Legend of Zelda: Breath of the Wild, Mario + Rabbids Kingdom Battle och Nintendos iOS-satsningar verkar det som att Nintendo nu mer än någonsin är villiga att experimentera med deras mest etablerade karaktärer. Det gör mig väldigt hoppfull inför framtiden.

Rickard

Ris

Krystade och för långa presskonferenser. Visst är det kul att ni visar så många spel, men kom igen, det går att komprimera presentationen kraftigt utan att påverka innehållet alltför mycket. Microsofts konferens var ett praktexempel på detta, där jag till slut mådde illa av att höra “exclusive”. Korta ned och fokusera istället, så blir det uthärdligare.

Ros

Metroid Prime 4 är bekräftat, och ett av nyckelorden är “isolation”. Tack Nintendo, för att ni äntligen lyssnar på oss spelare. Må så vara att jag kanske måste vänta i två år till, men då får det väl vara så.

Frågetecken

Årets frågetecken var, eller är, helt klart Microsofts Xbox One X… box One X… box One X… box One X. Utan tvekan ett “monster”, som de själva säger, med kraft som sprutar ur alla tänkbara öppningar. Men sen då? Var är spelen som nyttjar all den här kraften? Och $499, vilket säkerligen resulterar i runt 5 000 svenska kronor, är en riktigt vågad prislapp med tanke på att bara en av fem sålda PlayStations är en Pro. Den är dessutom motsvarande 1 000 kronor billigare. Så vad skulle One X göra annorlunda? Men vi får vänta och se. Kanske att Microsoft spelar sina kort lite annorlunda än Sony. Tillåt mig tvivla dock.

TDH

Ris

Anthem-trailervideon där några spelare tar sig an uppdrag på ett så oerhört krystat sätt, med gamer-tugg i mikrofonerna. Nä, det där var bara fånigt, även om spelet mycket väl kan bli bra. Borde kanske stått “rys” istället för “ris”, men vafan.

Ros

Det var gott om utannonseringar av spel som säkerligen blir bra men jag kommer tillbaka till Nintendo, trots att de kör sitt eget race – eller kanske på grund av det, jag vet inte. Breath of the Wild må vara en superstark titel och DLC till det känns kul och bra, men mycket pekar på att oktobers Super Mario Oddyssey kommer förlänga Switchs smekmånad ytterligare, sammanlänkat med Arms och Splatoon 2. Det känns förbaskat bra.

Frågetecken

Jag har två lika stora frågetecken. Dels är det Microsofts Scorpio-konsol, som fått skitnamnet Xbox One X, och dels är det Beyond Good & Evil 2. Den förra kan floppa riktigt hårt och känns väldigt omotiverad om du har en någorlunda modern spel-PC (även om jag gillar crossplay-grejorna), jag tror inte riktigt på att dela upp den annars så tydliga konsolmarknaden med 1.5-varianter i samma konsolgeneration. Den senare såg förbaskat bra ut, snyggt animerat och intressant värld, men hur blir det som spel? Är det en rimlig uppföljare (som är en prolog, tydligen) till Beyond Good & Evil och lyfter det här verkligen spelserien? Tveksam.