En av de få bra sakerna med att Game gick i konkurs var att de reade ut en massa saker till vrakpriser. Det var enda skälet till varför jag kom att äga en Nintendo 3DS. Vid det laget hade jag sedan länge tappat intresse för Nintendo som spelföretag. De gjorde inte längre spel som tilltalade mig, även om de förstås fortfarande hade ett högt nostalgivärde. Det fanns förstås ett undantag som jag ville spela: The Legend of Zelda: A Link Between Worlds. Det var den gamla härliga Zelda-nostalgin som jag åter ville uppleva. Så jag införskaffade konsolen på konkursrean, lånade Zelda-spelet från min vännina och spelade ut det. Sedan fick min Nintendo 3DS samla damm… fram tills nu.
Jag har befunnit mig i ett spellimbo på sistone. Inga spel har lyckats dra in mig så som de brukade göra. Mass Effect: Andromeda var ett undantag, men bortsett från det så var det länge sedan som den magiska känslan att vilja sitta och spela längre tider infann sig. Kanske är det lite beroende på att min hälsa varit så där, kanske för att livet varit fylld av sorg, kanske för att det varit en hög stressfaktor med recensionsspel. Grejen är att jag inte haft riktigt roligt med spel på sistone.
Under 2017 har jag befunnit mig mycket på resande fot och i början så gick mycket av min speltid Two Dots på min iPhone, men då jag körde fast på en bana så började jag leta efter nya utmaningar. Då slog det mig att det var dags att damma av min 3DS för första gången på år och dagar.
Efter att spelat igenom The Legend of Zelda: A Link Between Worlds ännu en gång så insåg jag att det var någonting vackert och bortglömt med det bärbara spelformatet. Det blir inte alls samma sug som att spela långa perioder framför teven förstås, men det kittlar istället en annan spelnerv. Det där tillbakalutande soffspelandet som jag inte förstått mig på tidigare. Nu är det dock något som klickar. Plötsligt blev de där 800 kronorna jag spenderade på min 3DS plötsligt värt det.
Så sitter jag att spelar de nyare 3DS-spelen? Nej, faktiskt inte. Eftersom jag inte varit ombord på Nintendo-tåget under ett bra tag så har jag en hel uppsjö av gamla DS-spel att beta av först. Då jag har en sådan där seg dag då jag inte orkar göra något vettigt åker Bejeweled 3 fram för lite avkopplande pusslande. Är jag istället på lite mer klurigt humör blir det att lösa mordfall i CSI: Crime Scen Investigation Unsolved. Klämmer det i nostalgitarmen har jag förstås New Super Mario Bros att avnjuta eller Resident Evil: Deadly Silence. Tro det eller ej, trots min fanatism kring spelserien så har jag aldrig avnjutit det första Resident Evil-spelet i dess originalform. Det här är så nära jag kommer. Slutligen så ligger det ett okänt spel längst ned i högen av spel som jag införskaffade mig nyligen: Prince of Persia: The Fallen King. Jag har ingen aning om vad som väntar mig där, men jag ser likväl fram emot det då jag bockat av några av de ovanstående spelen.
Tack vare min gamla, dammiga 3DS så har jag börjat att spela mer igen. Kanske inte de normala tevespelen, men någonstans inom mig så har en glöd väckts för det bärbara spelandet. Plötsligt har jag en förståelse för en typ av spel som jag tidigare saknat. Så med ovanstående spel i åtanke, vad för DS- och 3DS-spel skulle ni rekommendera till mig? Vad har jag i min tidigare enfald missat?
