Under förra veckan tipsade jag om brädspelet Privateers på Spelbloggen. Skälet var förstås MylingSpels nystartade Kickstarter för att få spelet tryckt efter år av speltest på de svenska konventen. Då lovade jag mer konkreta intryck från speltest, och eftersom jag håller vad jag lovar får ni läsare idag mina intryck av Privateers! tillsammans med en intervju med skaparen Tina Engström.

Tidigare i somras hade jag chansen att faktiskt pröva på Privateers. Jag spelade två parti som kom att ge två väldigt olika upplevelser. Det första partiet var alla spelare väldigt splittrade. Vi spelade inte särskilt kooperativt och det gjorde att fiendeflottorna snabbt ökade sin makt genom spelets AI, medan vi andra mest åkte runt och härjade. Jag var in i ett solospelsläge och försökte roffa åt mig alla skatter jag kunde. Det gick förbannat uselt. Lägg sedan till en del otur med tärningsslag och kort, och vips så var spelet över innan slutfasen ens inletts. Det här tillhör inte till vanlighterna fick jag veta, utan under fyra års speltest så var det här den sämsta spelomgången som skett. Detta är den typ av expertis som jag tar med mig när jag speltestar: gör saker som inte borde gå att göra.

Regler är egentligen inte min starka sida så för mig är det alltid svårt att greppa nyanserna i början när jag lär mig ett nytt spel. För Privateers gick det emellertid rätt fort och redan till andra partiet tyckte jag grunderna satt, vilket gjorde det lättare att tänka strategiskt. Det blev dessutom en annan upplevelse mot första partiet då vi samarbetade denna gång. Vi kunde se till att minimera andra flottors inflytande samtidigt som vi expanderade vårt eget inflytande.

Den här gången nådde vi spelets slutfas där en slutboss slumpades fram. Vi fick möta den fruktade Davy Jones som med sina helvetiska krafter hotade oss alla… eller det var åtminstone vad han trodde. Vid det här laget hade vi lyckats så väl i vårt samarbete och kunde direkt segla för att konfrontera och nedgöra honom utan större problem. Efter första omgången som gick så otroligt dåligt var det här istället en euforisk vinst. Det här är vad jag verkligen gillar med Privateers. Varje parti är väldigt omväxlande och det innebär att spelarna får vitt skilda upplevelser varje gång de spelar det. Det håller spelet fräscht och nytt på ett sätt som många andra brädspel inte lyckas med över längre tid. Samtidigt så blandas slump med strategi i en bra balans. Du kommer alltid ha nytta av ett taktiskt sinne, men en nybörjare kan ändå, med en god portion tur, hålla kvar sig i spelet. Sedan är Privateers! fantastiskt vackert, något som helt och hållet är Tina Engströms förtjänst.

Jag passade på att ställa Tina några frågor om spelet när jag hade chansen. Det visade sig att hon hade en hel del att säga.

Kan du berätta lite om hur du tänkte när du började att skapa Privateers?

Jag tänkte mest att det vore roligt att skapa ett brädspel som jag skulle vilja ha det, ett tematisk äventyrsspel med enormt omspelningsvärde, ett som naturligtvis också skulle vara roligt att spel.

Är det några särskilda regler som du själv är extra stolt över?

Regler ja. Det är svårt att bara plocka ut något sådär, speciellt som spelet fungerar på liknande vis som många andra rent regelmässigt. Det är mest hur allt hänger ihop och är sammanvävt som är speciellt. Sedan finns det i och för sig ett par saker som jag hoppas i alla fall kan vara lite nytänkande.

Spelarstrider styrs med hjälp av stridskort som anger vad som händer, vad spelstyrda brickor attackerar, om det går att borda eller fly, och dylikt. Tärningar används sedan för att genomföra själva attackerna.

Sedan har vi spelets AI som styrs med hjälp av kort och en förflyttningstabell. Kortet avgör vad som flyttar och hur många gånger medan tabellen avgör hur de flyttar. Tabellen har sedan en prioritetslista som läses av uppifrån och ner – kan brickan flytta enligt översta alternativet, gör den också det. Annars läses nästa alternativ av. Jag är i alla fall rätt nöjd med hur det fungerar i praktiken, då det alltid blir svårt att förutse hur fienden faktiskt kommer att agera och varje runda blir lite av ett vågspel.

Sedan finns det även småsaker som att Glory, spelets valuta, är en kombination av faktiska skatter och kaptenens rykte. Eftersom en kapten till stor del kunde leva på sitt rykte och skaffa besättning bara genom att vara känd på den tiden, kände jag att det var viktigt att få med det i spelet på något sätt. Att det fungerar på det sättet gör också att det är lätt att belöna en spelare med Glory bara genom att vinna en strid eller sänka ett skepp, även om de aldrig får chansen att fysiskt plundra offret.

Slutligen är jag nog också lite stolt över hur samarbete hanteras. Spelare på samma lag (och ibland olika lag om en temporär allians har ingåtts) kan alltid välja att samarbeta om de står i samma fält. De kan välja att lösa event cards tillsammans eller ge sig på en tuffare fiende tillsammans. I normala fall drar en spelare ett event card och löser det om dess symbol överrensstämmer med fältet hon står i. Två spelare som samarbetar drar varsitt, varvid de bestämmer vilket av korten de vill lösa. Sedan bestämmer de vem som ska slå olika slag, eller om olika spelare ska slå olika slag. Belöningar och resultat av kortet ges eller drabbar sedan båda spelare på samma sätt. I strid kan samarbete även göra att spelarna kan ge sig på riktigt brutala fiender och ha en chans att vinna. Det gör nämligen att alla spelare kan anfalla samma fiende och i realiteten slå samman sin styrka. Nackdelen är att fienden får anfalla alla spelare så länge bara kanoner används, och att spelarna delar på plundringsgodset om de vinner.

Privateers! är full av brädspelshärligheter!
Privateers! är full av brädspelshärligheter!

På vilka punkter skulle du säga att Privateers! sticker ut gentemot andra brädspel?

Bra fråga. Här är i alla fall några höjdpunkter.

  • Det är välproducerat med större omspelningsvärde än antagligen 95 % av alla andra äventyrsbrädspel.
  • Det är skapat av en kvinna, vilket jag nog skulle se som relativt ovanligt.
  • Spelet är väldigt jämlikt i upplägg och valmöjligheter. En spelare kan till exempel välja om de vill använda den kvinnliga eller den manliga sidan av en kapten. Dessutom finns det till och med en transsexuell kapten (ena sidan i alla fall), ett par som är bi, och en som är homosexuell. Det finns även relativt gott om nationaliteter att välja mellan, från kineser och svenskar till arawakindianer och västafrikaner.
  • En viktig detalj är att spelet ger valmöjligheter. En spelare är inte låst till att göra specifika saker för att ha en chans att vinna. De kan samla troféer (som används för att se vem som vinner rundan) genom att gräva upp skatter, handla med kolonier, utforska gamla ruiner och grottor, räder mot fiendekolonier, strid mot andra spelare, och genom att vinna en strid mot en skeppsbricka. Alla taktiker fungerar i stort sett lika bra fram tills det r dags för slutstriden.
  • För att faktiskt vinna en spelomgång måste spelarna utkämpa episk strid mot en mycket otrevlig fiende. Och eftersom detta är samma spelvärld som i Pirater! och Skuggornas mästare kan denna fiende vara en gigantisk demon eller en avatar av en gud, likaväl som en mindre armada eller ett väldigt mäktigt skepp.

Efter speltestet av Privateers har jag bara goda saker att säga om brädspelet. Vill ni veta ännu mer går ni till Kickstarter där du kan läsa mer om spelet. Annars kan du kolla på den mer ingående presentationsvideon nedan.