Jag hajade till rejält då jag kikade över Assassin’s Creed II:s achievement. Det fanns för att klara av kapitel 11 och 14, men inte 12 och 13. Det var först senare som jag fick reda på att de klippts bort från spelet på grund av tidsbrist. Nu har de dock släppts som expansioner under namnen Battle of Forli och Bonfires of Vanities. Läs mer
Nintendos otaliga Nintendo DS-iterationer börjar närma sig den lagom förvirrande nivån. Först Nintendo DS, den plastiga historien som egentligen skulle sett ut som en orange Game & Watch 2.0, och sedan betydligt hippare och mer slimmade DS Lite. Nintendo DSi är Nintendos taffliga sätt att utbilda sina spelare i att köpa spel digitalt, en mer eller mindre direkt reaktion på Apples framgångar med iPhone samt iPod touch och dess AppStore, precis som Sony valt att släppa en PSPgo utan UMD-slot. Läs mer
Löjligt populära utvecklaren Popcap har relativt nyligen lanserat sin egen tolkning av tower defense-genren till Apples bärbara maskiner, och jag kan redan nu avslöja att Plants vs. Zombies gör sig alldeles förträffligt på min lilla iPod, eller någon annans för den delen också. Läs mer
Efter att ha testat och skrivit om Microsofts indie-satsning på Xbox 360 en period nu, där jag haft som målsättning att skriva en text varje vecka, har jag i samråd med mina Spelbloggen-chefer konstaterat att indie-kanalen tyvärr är alldeles för fattig på kvalitet för att hålla uppe det tempot. På grund av detta går jag från och med nu över till ett månadsformat. Jag har även konstaterat att det är abnormt tråkigt att skriva om dåliga spel och kommer därför bara att skriva om spel jag gillar. En månad kanske det är ett spel, en annan kanske tjugo (inte så troligt…).
En gång i månaden och bara kvalitet alltså! Eller med andra ord: Mer Arkedo Series och mindre Christmas Tree 3D. Det här betyder också att jag skippar det här med betyg. Spelen jag skriver om är värda att testas för att de är bra, intressanta, konstiga (på ett bra sätt), roliga, nyskapande eller annan valfri egenskap som gör att det sticker ut från mängden och skiljer sig från allt skräp som indie-kanalen annars består av.
Med detta sagt: Mars månad – här kommer jag! Läs mer
Heavy Rain fångade mitt intresse redan 2006 när det presenterades som teknikdemot The Casting under spelmässan E3. Då var det den fantastiska grafiken och skådespelarna som gjorde mig nyfiken, men vad var det egentligen frågan om? Ett nytt Dragon’s Lair, alltså ett ”spel” bestående av filmsekvenser där det gäller för spelaren att gissa rätt val för att komma vidare? Till stor del består Heavy Rain av just dessa element, men spelet är mycket djupare än så, tro mig. Läs mer
Det är något med patiensliknande kortspel som kan sluka mina timmar. Solitaire Siege var länge vad som vaggade mig till sömns, förvisso på tok för sent eftersom det är så lätt att spela en bana till, men ändå. Därför ligger en skräckblandad förtjusning nära till hands när en ny potentiell tidsslukare installeras på min iPhone. För bara namnet – Dungeon Solitaire – låter lovande och fullständigt livsfarligt för en upptagen man som jag. Läs mer
Bloons TD är ett klassiskt tower defense-spel i dubbel bemärkelse. Dels för att det i sig är just ett traditionellt tower defense-spel dels för att spelet redan finns i fyra versioner online. Som i så många andra spel i genren så går även Bloons TD ut på att köpa vapen som hindrar fiender att nå fram till ett visst mål. Fienderna i detta fall är ballonger som ska smällas och till din hjälp har du apor som till exempel kan kasta pilar, bumeranger eller skjuta dödlig laser med ögonen. Läs mer
Dark Void var ett sådant där spel jag inte visste ett skit om innan, hade faktiskt aldrig ens hört talas om titeln. Men så började gode TDH babbla om ”årets sleeper hit” och sådant, så självklart blev man intresserad. Och det är bra. Välgjort, charmigt och så vidare. Bara det att, ja… Läs mer
Jag har varit ett fan av Resident Evil-spelen under lång tid – även sedan de stack kniven i ryggen på mig då de övergav survival horror-genren till förmån för actiongenren. För mig var Resident Evil 5 spelmässigt en finslipning av fyran, men Capcom valde att göra en bombastisk blockbuster-handling. Det har aldrig varit Resident Evils styrka, utan det är istället när det fokuserar på personen och dennes omgivning. Av det skälet verkade expansionen Lost in Nightmares väldigt lovande. Läs mer
Rubriken symboliserar spelet Aliens vs. Predator rätt väl. Företeelsen att blanda mänskliga soldater med två skrämmande monster är ett stort fenomen som gjorts till bra såväl som dåliga datorspel, serietidningar och filmer genom åren. Egentligen är det inte underligt att det blivit populärt med tanke på att respektive franchise har hängivna fans. Jag spelade aldrig spelet, men jag känner folk som var helt lyriska över att de inte vågade att gå och lägga sig efter ha spelat originalet. Det var så skrämmande. Jag hade med andra ord vissa förhoppningar på det nya spelet. Läs mer
Om • Redaktionen • Annonsera • Samarbeten • Kontakt
Copyright © Spelbloggen • Publiceras av Cylinder Labs AB
Till sidans topp ↑
Design av TDH • Baserat på Notes Blog och WordPress