Vet ni, jag avskyr listposter. Det känns som ett billigt sätt att producera innehåll, och oftast blir resultatet därefter. Trots det kan jag inte riktigt låta bli, för när jag tittade ut genom fönstret i morse så såg jag Snöovädret Från Helvetet. Fast inte riktigt, det är inte så himla farligt som kvällstidningarna vill påstå, även om jag knappast skulle vilja vara ute och köra bil i det här vädret. Eller ute alls, ärligt talat.
Nej, jag vill vara inne och spela spel, vilket var känslan som grep tag i mig direkt. Och inte vilket spel som helst, nej det var ett par som verkligen drog tag i mig, tre spel som kändes helt rätt att spela i det här vädret. Och vad vore jag för bloggare (sic!) om jag inte delade med mig av dem, va? Det handlar trots allt om yrkesstolthet, det här.
Suget efter de följande tre spelen kom precis i den här ordningen, så hoppa inte runt mellan rubrikerna nu va, det är ohövligt!
Först: Twilight Princess
The Legend of Zelda: Twilight Princess var, oväntat nog, vad jag verkligen ville spela först av allt. Det är otippat för att även om jag tycker att det är ett bra spel, så är det långt ifrån mitt favorit-Zelda. Men suget kom direkt, ögonblicket efter jag hade sett snön yra utanför fönstret.
Sedan försvann det. Vet ni hur långt Twilight Princess är? Skitlångt! Det orkar jag inte med, inte på en dag, eller ens två-tre-fyra. Och eftersom jag faktiskt har lite jobb att göra också så känns det synnerligen dumt att börja spela det här i dag.
Tror jag att jag startar spelet: Nej. När jag tänker efter så är min Wii inte ens inkopplad…
Sedan: Skyrim
Jag knarkar fortfarande The Elder Scrolls V: Skyrim, till PC förstås. I dag hade jag gärna haft en PC-kompatibel Xbox 360-handkontroll för att köra spelet på HDTV:n. Jag hade nästan glömt bort att jag köpt HDMI-kabel och allt för att koppla speldatorn till dumburken, men Steam Big Picture påminde mig.
Och Skyrim, det är ju snöigt, så kopplingen till dagens snöyra är inte direkt långsökt eller ens förvånande. Å andra sidan blir jag ofta sugen på att spela Skyrim, speciellt efter ett uppehåll (flera veckor sedan nu) som ofelbart innebär att jag startar en ny karaktär och tänker att den här gången ska jag spela klart huvudstoryn.
Det gör jag aldrig.
Tror jag att jag startar spelet: Ja, det är hyfsat troligt – sedan spenderar jag en timme med att skapa en karaktär, och så ringer en kund och jag måste jobba lite i stället.
Slutligen: Hero Quest
Vid det här laget hade jag bestämt mig för att skriva en post om spelen jag ville spela, så jag ägnade några sekunder till att fundera på vad jag faktiskt ville spela, undantaget alla dessa impulser.
Hero Quest poppade upp.
Det är inte ens ett tv-spel, utan ett klassiskt brädspel (fotot ovan är lånat härifrån) som dessvärre ligger i mina föräldrars källare. Det närmaste jag kan komma här är Drakon eller Runebound, men det är jag inte ett dugg sugen på. Att dra igång något av de gamla PC/C64-versionerna via emulator lockar absolut inte alls, vilket i sin tur betyder att jag nu svär lite över att Warhammer Quest inte finns ute till iPad än. Men Talisman till PC ska i och för sig göra det, även om det har föga med Hero Quest att göra.
Jag tror bestämt jag snöade in lite på brädspel där.
Tror jag att jag kommer starta spela spelet: Nej, spelet är ju inte här ens. Hör upp nu va!
Det lär väl sluta med att jag jobbar i stället. Håhåjaja.
