Tutorials – att orka sätta sig in i spel

Rickard Olsson
Artiklar

Okej! Låt mig börja med att erkänna på förhand att det är ett något marginaliserat problem som gnager mig här, men likväl ett problem. Det handlar om tutorials. Ni vet, de där inledande genomgångarna av spelen ifråga som vi inte alltför sällan stöter på.

Nu ska jag inte generalisera här, det leder sällan till något gott, för det finns trots allt de tutorials som gör det bra. Och det finns definitivt sådana spel som hade mått bättre av genomgångar, eller någon form av förklaring över huvud taget. Men åter till saken.

När jag som spelar behöver lägga en kafferast eller mer, bara på att lära mig grunderna, börjar jag tvivla på om spelet är värt min tid eller inte. Varje gång jag startar ett spel och möts av tutorials som menyalternativ, med ibland tiotalet eller fler kapitel att välja mellan, så gurglar jag mina egna spyor i svalget lite obemärkt. Som en ensam, obetydlig protest mot de som uppenbarligen motarbetar det jag är ute efter: enkel spelglädje.

”Men välj något annat spel då, idiot!”

Ja, jo… det blir ju oftast så.

Nej, komplicerade spel är inte nödvändigtvis dåliga. Inte alls. Men för mig personligen slipper jag helst skolbänken när jag bara är ute efter en liten stunds underhållning, i mina numera korta små break från det verkliga livet som involverar jobb, familj och hem.

Detta är dock ett problem som i sin tur grenar ut sig i andra brydsamheter. När jag, i de fall jag orkar hänga kvar, har tagit mig igenom 10-15 minuter av text och förklaringar och minst lika mycket återstår, så börjar jag glömma. Vad var det nu igen som jag lärde mig inledningsvis, och hur applicerar jag det i det här steget? Det blir för mycket. Jag kan inte processa all information och det känns nästan hopplöst. Hur ska jag, eller ens ett jäkla geni, kunna komma ihåg allt detta? Och varför krävs det så förbaskat mycket av spelaren bara för att kunna åtnjuta denna digitala underhållning?

Inte sällan landar jag sedan i spelen som ett krokigt frågetecken, och får snällt gå tillbaka och börja bläddra i menyerna igen. Det är där någonstans jag börjar ge upp. Mitt tålamod är inte vad det har varit.

https://youtu.be/jhXO8cITuDQ

Men det är inte bara invecklade tutorials som kan vara av ondo. Även genomsimpla och rent av fördummande sådana kan driva mig bortom det civiliserade uppförandets gränser. Det handlar då främst om interaktiva genomgångar där det ofta är en karaktär med från spelet som pratar och förklarar. Dessa figurer kan ha en tendens att vara så fruktansvärt sega att tiden står still. Jag kan hamra mina fingrar blodiga på kontrollen utan att det hjälper. Jag får lik förbannat inte plocka upp pistolen, svinga svärdet eller vad det nu än är för grundläggande skit som jag ska lära mig att göra med ett tryck på A-knappen.

Istället för att sitta lugnt och skaka på huvudet åt all information av bibliska mått som i de komplicerade fallen, så klämmer jag här nästan sönder kontrollen i ren frustration samtidigt som jag skriker: ”JAG VEEEEEEEEEEEEEET”. Åtminstone tyst. För mig själv. Men ändå.

En bra tutorial är en väl avvägd tutorial. Den litar på att spelaren förstår det mest grundläggande i ett spel, och guidar sedan under spelets gång med lite lättare, interaktiva moment som faktiskt bidrar till avancemang. Bam! Jag har lärt mig något, och fått börja spela på riktigt.

Jag förstår att detta helt enkelt inte är möjligt i vissa fall. Ibland är det bara så att en jäkla massa tråkig text måste till för att saker ska kunna förklaras. Men i dessa fall, hur intresserad jag än må vara av spelet, så är det sällan jag orkar. jag har alldeles för mycket att spela, på alldeles för lite tid. Därför är det kanske inte konstigt att jag är så fast i shooter-träsket, för där är tillvägagångssättet lika välbekant som urenkelt.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0