Spelbloggarnas topp tre 2015

Spelbloggen
Artiklar

2015 har kommit och gått, och med spel som Metal Gear Solid V, The Witcher 3, Undertale, Bloodborne, Halo 5, Dark Souls II, Super Mario Maker, Rise of the Tomb Raider, Fallout 4, Splatoon, och många, många fler fick spelare ett år som nästan kan mäta sig med det legendariska spelåret 1998. Det släpptes alldeles för mycket för att någon enskild person skulle hinna spela allt. Vi vet. Vi försökte.

I den här artikeln tittar vi som skriver på Spelbloggen tillbaka på året som var. Vi presenterar våra favoritspel, men utser också vinnare i kategorier som varje bloggare var valt själv: från ”Årets besvikelse” till ”Årets spel 2015 som inte är Mortal Kombat X”. Mycket nöje, och tack för ett bra spelår!

Alexander

Årets spel: Cities: Skylines

Det är inte ofta nuförtiden jag stöter på spel som verkligen griper tag i mig ordentligt, som underhåller, som får mig att vilja vara kreativ och utforska, nörda ner mig. Det är ännu mer sällan jag stöter på spel som framkallar missbrukargenen i mig och får mig att glömma tid och rum och bara vilja göra en enda sak för evigt. Cities: Skylines är just det spelet.

Ända sedan jag var liten har jag spelat oändligt många stadsbyggarspel; någon version av SimCity har till exempel alltid funnits till hands på antingen dator, konsol eller smartphone. Inget av dem kommer dock i närheten av att vara lika underhållande som C:Sky (som koola katter säger). Inget stadsbyggarspel har någonsin varit lika djuplodat, detaljrikt eller dynamiskt. Lägg därtill en aldrig sinande källa av DLC i form av ett Skylines-community som varje vecka pumpar ur sig byggnader och moddar som låter dig forma ditt spel helt och hållet efter egna önskemål. Här är det verkligen bara fantasin som sätter gränser.

Cities: Skylines definierar ordet spelglädje och med över 700 timmar spelade sedan mars 2015 kan jag inte göra annat än att utse det till årets bästa spel.

Anders

Årets spel: The Witcher 3: Wild Hunt

Mellan Fallout 4, Metal Gear Solid V: The Phantom Pain, Assassin’s Creed: Syndicate, Mad Max och Just Cause 3 släpptes det gott om spel med massiva spelvärldar under 2015, men det var ett spel som stod axlar och huvud över sällskapet när det gäller kvalitet på spelvärlden och på karaktärerna som befolkar den. The Witcher 3: Wild Hunt är definitivt ett av årets största spel, men det som imponerar mest med CD Projekts rollspel hur väl spelet lyckas med att få spelvärlden att kännas levande. Varje by känns som en verklig plats befolkad med levande karaktärer, och varje namngiven karaktär känns som en person med en personlig historia långt mer omfattande än vad spelet skulle kunna ge utrymme åt.

Spelvärldarna i Fallout 4, MGS V och de andra spelen som jag listade ovan känns som lekplatser konstruerade för spelaren att utforska. De känns som världar som slutar existera i samma ögonblick som man trycker på paus-knappen. Spelvärlden i The Witcher 3 känns som alternativ verklighet, dokumenterad i spelform. Det släpptes gott om spel under 2015 som hade mer tillfredsställande gameplay, men inget av dem slukade mig lika fullkomligt som The Witcher 3. Det är på samma gång årets största och årets djupaste spel.

Årets spel som inte släpptes i år: Titanfall

Minns ni Titanfall? Respawn Entertainments utlovade Call of Duty-dödare kom och gick i mars 2014 utan att lämna något större bestående avtryck på spelbranschen, men varje gång jag har haft en timme att döda och saknat någon ny release att spela har jag återvänt till Titanfalls Attrition-multiplayerläge för att slåss för min plats i rankinglistorna. Trots att det snart har gått två år sedan spelet släpptes gör kombinationen av mechs, parkour och stora, öppna banor att Titanfall fortfarande känns som en förstapersonsskjutare från framtiden. Jag nådde den fjärde generationen (Titanfalls motsvarighet till Call of Dutys Prestige) i Xbox 360-versionen, och när jag väl skaffade ett Xbox One var Titanfall högt upp på inköpslistan.

Respawn har bekräftat att Titanfall 2 är under utveckling till Xbox One, PC och PlayStation 4, men det är också allt vi vet om uppföljaren. Jag håller alla tummar och tår för att vi får se mer av spelet under 2016. Titanfall blev inte den Call of Duty-dödare som hade utlovats, men om Respawn bygger vidare på den stabila stommen med en engagerande enspelarkampanj och större och bättre banor är det inte omöjligt att Titanfall 2 kan komma att lyckas där föregångaren misslyckades.

Årets positiva överraskning: Assassin’s Creed-serien

Åh, Assassin’s Creed. Ubisofts största kassako har haft dalar och toppar genom åren, från det bortglömda Revelations till det enastående Black Flag, men serien har aldrig gjort en lika dramatisk återhämtning som den gjorde mellan 2014:s Assassin’s Creed: Unity och 2015:s Assassin’s Creed: Syndicate. Unity är i första hand ihågkommet för dess mardrömsframkallande buggar, men ansikten som trillar av var inte spelets största problem. Under den kassa prestandan och karaktärsmodellerna från helvetet fanns ett spel med ointressant handling och tunna karaktärer, dåligt implementerad spelmekanik och free to play-tendenser som låg som en frånstötande film över hela upplevelsen. Seriens ettåriga utvecklingscykel gjorde att det fanns få skäl att känna sig hoppfull för att Assassin’s Creed: Syndicate skulle bryta trenden.

Men att bryta trenden är precis vad Syndicate gjorde. Att spelet inte kraschar var femte minut och har ansikten på rätt ställe är förstås hedrande, men spelets största förtjänst är att de två nya spelarkaraktärerna – tvillingarna Jacob och Evie Frye – är de mest intressanta i serien sedan Assassin’s Creed II:s Ezio Auditore da Firenze. Den industriella revolutionens London känns mer som en levande stad än någon av de tidigare platserna i serien, och spelets svar på Zelda-seriens hookshot gör det lätt att ta sig från hustak till hustak.

För några dagar sedan avslöjade Kotaku att Ubisoft kommer att låta Assassin’s Creed-serien ta en paus under 2016 och ägna ett extra år åt att utveckla nästa spel i serien. Jag är väldigt peppad på att få se vad Ubisoft kommer att göra med den extra utvecklingstiden.

Maria

Årets spel 2015 är helt klart Until Dawn. Jag var lite skeptisk – hur kul kan det bli med en teen slasher? Svar: SJUKT KUL. Jag ville egentligen döda alla utom en men polarna var fast beslutna att rädda så många som möjligt. Jag har aldrig varit så exalterad över att spela om ett spel från början som med Until Dawn. Karaktärsutvecklingen överraskar, plot twists överraskar, ja allt överraskar. Jag såg till och med fram emot att dö bara för att se hur jag skulle dö. Lustigt hur ett så livshatande spel kan vara så glädjefyllt.

Årets WTF THERE IS NO GOOOOD 2015: Silent Hills dras in. Snyft! Jag visste att det var för bra för att vara sant: Norman Reedus i en skräckroll regisserad av Guillermo del Toro. Jag skyller på Hideo Kojima – någon måste jag ju skylla på.

Steam-bibliotek

Spel jag köpt på Steam som jag inte ens har startat 2015 (asså varför gör man såhär mot sig själv?!)

  • To The Moon
  • The Last Door – Season One
  • The Beginner’s Guide
  • Five Nights at Freddy’s
  • Beyond Good and Evil

Rickard

Årets spel är för undertecknad inte helt lätt att reda ut. Jag vill säga Gears of War: Ultimate Edition, men eftersom spelet misslyckas med att leverera “ultimate” och istället stundtals tråkar ut med en rad förlegade beslut, har jag svårt att känna den genuina glädjen över det. Jag vill (eller ville) säga Star Wars: Battlefront, detta eftersom betan imponerade stort. Jag fullkomligen sögs in i Walker Assault, och bedyrade att detta minsann var ett spel jag skulle köpa till såväl PC som Xbox One. Det blev bara PC, och det är nästan att jag ångrar mig. Electronic Arts girighet satte käppar i hjulen för vad som annars hade kunnat bli något alldeles extra.

Nej, ska jag istället dra till med det spel som skänkt mig mest glädje av alla titlar med släppdatum 2015 (Counter-Strike: Global Offensive och Call of Duty: Black Ops II räknas ju dessvärre inte) som jag hunnit testa, så får det bli, mot all rimlig förmodan och sunt förnuft, det timer- och IAP-späckade matcha 4-spelet Futurama: Game of Drones till Android. Med rätt tema och koncept lyckas det nämligen underhålla precis hur mycket som helst, även om jag måste vänta, och förmodas köpa bonusar när det går trögt. Men icke. Inte en spänn har jag lagt, och det har gått hur bra som helst ändå.

Årets upplevelse är desto enklare. E-sport på Twitch har fullkomligen exploderat, och med alla otaliga och högkvalitativa Counter-Strike-turneringar och matcher så finns det hur mycket som helst för gamern att följa. Ja, det gäller ju så klart andra spel och event också, som Awesome Games Done Quick, speedruns dygnet runt i en hel vecka. Allting live. Det är lätt att fylla eventuella luckor i schemat med Twitch.

xbox-one-interface

Årets besvikelse får återigen bli Microsoft som fortfarande inte fått koll på Xbox Ones gränssnitt. Lika undermåligt och rent ut sagt bedrövligt som tidigare. Ungefär som deras styrkors. Hallå, eller? Hur svårt kan kan det vara?

Robert

På tredje plats över årets bästa spel finner vi Tales from the Borderlands från Telltale Games. När företaget beslutade sig för att tackla den skruvade värld som Gearbox hade skapat var det få som förväntade sig det mästerverk som släpptes. Bra fingertoppskänsla, skönt berättande och framför allt, något som kändes lite mer fräscht än det som börjar kännas allt mer unket och gammalt i Telltale Games spelformula.

När jag skrev min årslista 2013 så brädades Crystal Dynamics av Telltale Games, men förra året var rollerna omvända. Då släppte företaget Rise of the Tomb Raider och de lyckades då med vad Telltale Games inte gjort på sistone: expandera konceptet. Visst är det mesta sig likt, men Crystal Dynamics har lyckats lägga in tillräckligt mycket nya saker i spelet för att det ska kännas fräscht, och dessutom finputsat resten.

Årets bästa spel var utan tvekan Life is Strange, ett episodbaserat spel som fokuserade på det övernaturliga i det vardagliga. Jag kunde identifiera mig i Max och hennes blyga, osäkra sätt. Där vi vanligen får träffa självsäkra hjältar är det skönt att få alternativet att gestalta någon som är mer blyg och osäker. Life is Stränge var rotat i det vardagliga, vilket gjorde de övernaturliga elementen betydligt starkare. Det var nytänkande i handling och stämning, men också i sitt episodbaserade upplägg. Det var långt ifrån Telltale Games allt mer tröttsamma budgetvarianter som vi vänjt oss vid. Om du bara ska testa ett spel från 2015 är det Life is Strange som du ska välja.

TDH

Årets spel 2015 är Mortal Kombat X. Det förvånar troligen ingen alls, med tanke på hur mycket jag tjatat om slagsmålsliret. Ett bra storyläge i all ära, men roligast blir det med en arkadstick (jag har en Hori RAP4, och spelar på PS4 för övrigt) och en kompis att hamra på. Utmaningarna online, ett inte helt orimligt DLC-system, och löfte om mer av detsamma under 2016, tycker jag helt enkelt låter bra. Så, ja, missa inte Mortal Kombat X!

Årets spel 2015 som inte är Mortal Kombat X är lite svårare, men jag landar, något oväntat, på buy to play-utgåvan av Elder Scrolls Online, med undertiteln Tamriel Unlimited. Jag är ingen MMO-fanatiker direkt, men däremot har jag tryckt in över tusen timmar på Oblivion och Skyrim tillsammans, något som är lite skrämmande. Elder Scrolls Online är vad Age of Conan ville vara, det förra MMO:t jag spelade under längre tid. Där Funcom ville att Age of Conan skulle kännas som Oblivion online, i Conans värld, så är Elder Scrolls Online så nära du kommer Skyrim med vänner. Ja, du tappar en hel del av känslan för världen när det står något pucko och hoppar på en sten, men faktum är att Elder Scrolls Online fångar mig med “bara en quest till”. Jag har kört betan till Windows, en hel del till PlayStation 4, men är nu tillbaka på datorn – med en handkontroll i handen. För inget annat MMO har varit så klockrent med kontroll. Sug på den en stund, och ge sedan Elder Scrolls Online en chans.

Årets pengatjuv och tillika bästa spel på App Store, är inget mindre än Hearthstone. Faktum är att jag föredrar iPad-versionen av Blizzards Warcraft-kortspel, den känns mer intuitiv helt enkelt, och passar spelets avslappnade attityd. Jag har bränt pengar på boosterpacks, på Hearthstones äventyr, och på ännu fler boosterpacks. Detta trots att jag inte spelar Hearthstone sådär galet mycket, det går i vågor, men när spelet är i min hand så stannar det där ett bra tag.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0