Förra året svor Robert på att inte plocka upp nya spel förrän han klarat av ett ur skämshögen. Nu har han kommit fram till vad som bäst kan beskrivas som en licenshärva. Å ena sidan har vi achievementjunkies heliga graal, å andra sidan har vi en osannolik samling av humoristiska karaktärer kring ett pokerbord. Båda bygger på redan existerande licenser men väljer att förvalta dem på väldigt olika sätt. Låt oss spana in spelen!
Avatar: The Last Airbender – Burning Earth
Finns det ett spel som achievementjunkies känner till är det Avatar: The Last Airbender – Burning Earth. Skälet är för att du på blott någon minut får 1 000 gamerscores. Spelet tenderar även att dela upp achievementknarkarna i två grupper: de som tycker det är förkastligt att spela Avatar och de som tycker alla medel är tillåtna. Jag tillhör, föga förvånande, grupp nummer två och plockade upp spelet digitalt för många år sedan med ett enda syfte: gamerscore. När Skämshögen startades bestämde jag mig för att spela vidare och klara spelet.
Avatar bygger på animeserien med samma namn och spelets handling baseras, så som jag förstått det, på dess första säsongen. Ung liten pojke med superkrafter tjoar och tjimmar sig fram med sina jämngamla kompisar genom en mängd situationer där sceneriet varierar från träskmarker till öken. Grafikmässigt är spelet väldigt enkelt, vilket inte är konstigt då spelet släpptes 2007. Det var i det tidiga skedet av konsolens livstid och få spel från den eran är särskilt vackra. Kontrollerna är simpla och fokuserar främst på att slå sig fram genom banorna med lite plattformshoppande. Å andra sidan ska man inte vänta sig för mycket då Avatar är ett licensspel och styrkan i sådana handlar om igenkännandet snarare än att presentera ett unikt spel.
Det är aldrig så att Avatar blir svårt utan det puttrar på i ett maka tempo utan någon direkt utmaning. Spelet är anpassat till yngre spelare, troligen samma målgrupp som animeserien har. Söker du en utmaning (eller behöver achievements för att fortsätta spela vidare) är inte det här ett spel för dig. Själv har jag en förkärlek till licensspel som avkoppling och Avatar fungerade utmärkt som det. Det är aldrig svårt, alltid fult och sällan frustrerande. Hade det inte varit för spelets achievement hade jag emellertid inte plockat upp spelet och det är svårt att rekommendera annat än för snabba achievements.
Poker Night 2
Vad får du om du blandar Borderlands, Sam & Max, Evil Dead, The Venture Bros och Portal? Ett humoristiskt pokerspel. Poker Night 2 fanns inte på min radar – i alla fall inte förrän Rickard här på Spelbloggen började tala varmt om spelet. Han fick mig så pepp att jag bestämde mig för att köpa det. Jag ångrade mig inte.
I grunden är det ett vanligt pokerspel där du kan välja mellan Texas Hold ‘Em och Omaha. Du spelar enligt de vanliga reglerna men skillnaden mot andra pokerspel är att du får karaktärer från andra medier och flera osannolika crossovers på på köpet. Vad sägs om Claptraps flörtande med GLaDOS eller Ashs snack om förlovningsproblem med detektivhunden Sam? Det skulle kunna bli så oerhört fel men det blir istället vansinnigt roligt eftersom dialogerna är välskrivna. Fast med tanke på att Telltale Games ligger bakom det borde jag inte bli förvånad. Dialogerna håller dessutom förvånansvärt länge innan de börjar bli upprepande, vilket är ett stort plus. Nu blir det ofta att jag fortsätter att lyssna efter att jag lagt mig istället för att trycka sig vidare till nästa hand.
Utöver en fungerande spelmekanik finns det många olika saker att samla på sig i form av spelkort, spelplaner, markörer och inredning. Dessutom satsar de olika motspelarna vid vissa lägen speciella föremål som de äger. Lyckas du att vinna dessa föremål blir även någonting speciellt upplåst i spelet där de förekommer. En liten detalj måhända men ack så rolig. Jag önskar att fler spel ägnade sig åt liknande saker.
Poker Night 2 är inte ett spel för dig som ogillar poker men om du däremot gillar poker är det spelet för dig.
Sammanfattning
Även om jag älskar achievements finns det inte en chans att jag placerar Avatar före Poker Night 2. Nu tillhör jag kategorin som gillar poker men sett till hur karaktärer presenteras är Poker Night 2 betydligt bättre. Det sätter sina karaktärer direkt och även om det inte egentligen har ett narrativ känns det som om natten tillsammans med gänget ger en mer koherent story än vad Avatar ger mig. Trots det har Avatar alltid en plats i mitt achievementknarkande hjärta men det är å andra sidan det enda som det är bra till.
Skämshögen – nyköpt: 1-3.
I nästa skämshög ställs piratdramatik mot mänsklig ångest. Kan du gissa vilka spel som jag lirat? Tyck till i kommentarerna!
