I fredags recenserade jag den första episoden av Life is Strange: Before the Storm och beskrev det som ett spel i världsklass. Det finns mycket gott i spelet och det är förstås omöjligt att beröra allt i en recension, men det fanns en sak som berörde mig som jag inte kunde ägna uppmärksamhet åt då som jag vill ta upp nu: rollspelssurrogatet.
Då Chloe anländer till Blackwell Academy för att hämta en film hos klasskamraten Steph. Hon sitter tillsammans med sin kompis Mikey och spelar rollspel på skolgården. Det är onekligen något som får mig att le brett och igenkännande då jag gjort likadant (även om vi spelade inomhus istället) då jag gick i högstadiet. När jag väl plockat upp filmen och är på väg att gå därifrån säger Steph plötsligt ”Du vill inte haka på och spela?”. Det är då jag smälter.
Visst, jag har aldrig föreställt mig Chloe som rollspelare, men det är aldrig någon tvekan för mig att hon ska slå sig ned vid bordet och haka på. Det är initialt något som Robert, inte Chloe, vill. Dock visar det sig att skaparna får Chloes rollspelande att kännas väldigt naturligt och trovärdigt så det bryter inte alls spelets trovärdighet. Det är dock inte bara därför som jag älskar den scenen, utan det är för att spelföretaget Deck Nine lyckas med att få det trovärdigt även för mig som rollspelare. Jag får nämligen känslan av att spela ett spela i ett spel. Visst kommer aldrig det att bli en lika flexibel upplevelse som ett riktigt rollspel, men Deck Nine lyckas förvånansvärt väl att simulera känslan att rollspela på riktigt genom att erbjuda ett miniscenario i klassisk Dungeons & Dragons-stil. Faktum är att de specialmanövrar som Chloes rollperson kan använda känns väldigt D&D-autentiska. Samtidigt erbjuder scenen en valfrihet i hur scenariot ska tacklas och skapar känslan av att många olika utfall kan ske. Det känns tillräckligt fritt och flexibelt för att simulera känslan av faktiskt rollspel och det golvar mig.
Att erbjuda möjligheten att spela ett litet rollspelsscenario som är fullt möjligt att missa är bara ett av många skäl till att jag älskar Life is Strange: Before the Storm. Jag tror knappast att det kommer ske igen, men just där och då vinner det mitt hjärta.
