Precis som i Dishonored börjar spelet med att du blir oskyldigt anklagad och fängslad. Tvisten denna gång är att du inte nödvändigtvis är Corvo Attano, utan du kan ta rollen som kejsarinnan Emily Kaldwin. Valet kommer att nyansera handlingen något, men de stora förändringarna sker främst utifrån hur du väljer att tackla uppdragen. Drar du svärdet, skiter i de övernaturliga krafter och mördar alla du ser? Försöker du ta igenom området osedd med dina övernaturliga krafter likt en mardrömslik skugga? Dishonored 2 framkallar spelberoendet i mig. Det går att spela igenom oerhört fort om du väljer den våldsamma väggn, men suget som spelet skapar i mig handlar främst att få känna mig skicklig när jag smyger förbi alla vakter osedd, stjäl rikedomar och listar ut hemligheter. Vi behöver inte ta upp det faktum att jag tvingas ladda om sparfilen ett flertal gånger efter varje misslyckande. Stundtals spenderar perfektionisten i mig mer tid i menyerna för att ladda om än i spelet. Trots det faller jag pladask för det väldigt öppna spelet som uppmuntrar mig att utforska världen på ett icke-artificiellt sätt. Arkane Studios har lyckats ta det som var bra i det första spelet och göra det ännu bättre i Dishonored 2 helt enkelt.
Innehållsansvarig
Robert Jonsson är en svensk rollspelsdesigner som bland annat skrivit skräckspelet Bortom: Lögnens slöja och science fiction-spelet Leviathan. Han kallar sig ibland för Nate Traveller, är en stor achievementjunkie och driver spelpodden Spel 223.