Man hade lätt kunnat tro sig att jag skulle vara ganska mätt på Dishonored-spelen när jag drog igång det fristående Dishonored: Death of the Outsider så snart efter (det enastående) Dishonored 2. Det är vad jag själv trodde. Jag underskattade hur duktiga Arkane Studios har blivit på att bygga spel i Dishonored-spelvärlden. Handlingen knyter an till de tidigare spelen på ett intressant sätt, bandesignen är lika tajt som i tvåan, och nyheterna – de frivilliga sidouppdragen/kontrakten, i första hand – är väl avvägda. Dishonored: Death of the Outsider är ett bra slut på trilogin. Men jag skulle inte ha något emot att serien får vila lite längre innan det är dags igen.
