En liten tår för Wii U

Thord D. Hedengren
Artiklar

The Legend of Zelda: Breath of the Wild blev svansången för Wii U, som väntat men kanske lite för tidigt ändå. Konsolgenerationerna har blivit ganska långa, till konsumenternas stora förtjusning, och det är inte fel – med HDTV:n och 1080p blev det lite mindre viktigt att iterera hårdvaran frekvent. På så vis borde Wii U, som förstås är en klen liten sak i jämförelse med PlayStation 4 och Xbox One, ha kunnat leva lite längre.

Det gjorde den inte. Hela konceptet var halvbakat. Switch var vad Wii U borde har varit, en hård läxa för Nintendo, men med ett bra resultat till slut.

Wii U, likt GameCube, bör inte glömmas bort. Jag blir redan nostalgisk när jag tänker på konsolen, för det finns så väldigt många bra spel. Och med “väldigt många” så menar jag förstås en handfull, och med “spel” så menar jag förstås Nintendo-spel.

Mario Kart 8 är den stora höjdaren i min bok. Har du inte råd att köpa en Switch just nu men har skippat Wii U så är det här ett guldläge för så mycket underhållning. Det är ett så fenomenalt bra partyracingspel att jag har svårt att se det toppas. Deluxe-versionen till Switch är förstås till synes bättre på alla sätt och vis, men det gör inte Wii U-originalet sämre. Så många timmar har spenderats framför Mario Kart 8, det räcker för att motivera ett Wii U-köp tycker jag.

De tre The Legend of Zelda-spelen är alla bra, i synnerhet mästerliga Breath of the Wild förstås, men Wind Waker HD står verkligen ut. Just Wind Waker är en bortglömd pärla och det är så väldigt hemma på Wii U. Det är inte ett felfritt spel, precis som Twilight Princess HD inte är ett felfritt spel, men det är banne mig bra. Båda är bra, samt bra HD-fierade också. Det är inte utan att jag hoppas på att lite bortglömda Skyward Sword till Wii ska få HD-behandlingen också.

New Super Mario Bros. U är kul. Super Mario 3D World är enerverande när man är flera spelare, men det är ett bra 3D-Mario trots allt. Personligen föredrar jag 2D-delen av spelserien, smaken är dock som baken. Plattformsklådan är ju väldigt tillfredsställd i Wii U-biblioteket, med Super Luigi U, Yoshi’s Woolly World, Donkey Kong: Tropical Freeze, samt förstås evighetsplattformsspelet och editor Super Mario Maker. Det finns fler och mer, men titta bara på den uppställningen – gillar du plattformsspel så borde du överväga en Wii U. Svårslaget är bara ordet.

Så långt så gott, men problemet med Wii U var nog ändå att det inte fanns något Wii Sports. Vilket inte är sant, Wii Sports Resort släpptes, men det var inte alls lika bra som Wii-föregångaren, och inte heller paketerat med konsolen. Vissa fick underskattade Nintendo Land med sin Wii U-konsol, men det har inte samma dragkraft som Wii Sports hade. Inget spel sålde riktigt Wii U som koncept och även om det fanns de som drog nytta av GamePad-enheten så är det synnerligen tunt mot att introducera en hel värld till rörelsekontroller.

Splatoon kommer bli en esporthöjdare, inte i Wii U-version så klart, men vänta bara. Likt Super Smash Bros. så kommer Splatoon-serien bli självklara tävlingsspel. Med all rätt för övrigt.

Jag vill avsluta med att lyfta några spel till, titlar du bör överväga i spelhyllan nu när du självfallet redan bestämt dig för att köpa ikapp dit på Wii U-formatet. Det är ju så billigt, lätt att hitta begagnat eftersom Nintendo-fansen med lite mindre plånböcker förstås vill kasta sig vidare till Switch.

Bayonetta (och i viss mån uppföljaren) är så icke-Nintendoskt det kan bli, sexualiserat och tokjapanskt, oväntat svårt och förbaskat bra. Pushmo-spelen är fina och Pushmo World är inget undantag. Det kom en del godbitar på eShop till slut. Jag önskar bilduppdateringen var lite bättre i Hyrule Warriors och vill hemskt gärna se en version till Switch, men får nog nöja mig med Fire Emblem Warriors. Det kunde ju vara värre, där finns ju trots allt en himla massa karaktärer så det är lite mer naturligt än Links polare. NES Remix-spelen tror jag är en försmak på vad vi kommer få i onlinetjänsten till Switch, för någon hundring är det skön arkadlik underhållning. Pikmin 3 var också riktigt bra.

Tjugo spel, alla tillgängliga för en rimlig peng, liksom konsolen. Det är oerhört många timmars underhållning som kan fyndas. Likväl klassas Wii U som ett misslyckande. Rent spelmässigt finner jag det lite sorgligt, för det har blivit så många roliga timmar. Förvisso inga spenderade vandrandes Skyrims vidder eller skjutandes hagelgevär bland invaderande utomjordingar, men det gör inte så mycket.

Har du missat Wii U så har du en ansenlig spelskatt att ta dig an, om du vill. Så kommer jag i alla fall minnas Wii U: som en ouppskattad spelskatt.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0