Äntligen var det dags igen! Gears of War-sagan fortsätter med The Coalitions hajpade del 5 i serien, men även om jag hade mina reservationer gällande fjärde upplagan, så var jag ändå väldigt nyfiken på att se vart storyn skulle ta vägen.

Största delen av Gears of War 5 handlar om Kait, hennes försök att nysta i sin familjs förflutna och hennes egen del i det hela. Hemligheter kommer i ljuset, och även om det knappast handlar om några större överraskningar för gamla Gears-rävar, så känns det väl i det stora hela som en passande historia.

The Coalition har, med all tydlighet, valt att förflytta sig ganska markant från den gråa, brutala actionfesten som var Gears 1-3, och här lagt väldigt mycket fokus på historieberättandet. Kanske för mycket. Medan det som sagt är intressant att få reda på mer om Locust (och COG) så tycker jag att det ofta tar överhanden, och att det avbrottsbefriade, besinningslösa övervåldet från tidigare fått stryka på foten en hel del.

Men det är inte bara det som skaver med Gears 5. Kait är, i mina ögon, en inte särskilt intressant person, och som huvudrollsinnehavare direkt opassande. Kombinera detta med den fullständigt malplacerade Del, som jag över huvud taget inte förstår hur utvecklarna kunde plocka fram och vara nöjda med, så blir jag sittandes hela spelet igenom med en karaktärslös och tämligen sval duo. Del må vara så där köttigt buff som vi kan förvänta oss av Gears-karaktärer, men hans mjuka och slätstrukna personlighet har inget här att göra. Han är så totalt ointressant att jag inte kunde bry mig mindre om honom. Kait är tuffare, helt klart, men hon fungerade bättre i en biroll. Om tidens tand nu inte kan ge mig Delta Squad tillbaka, så ge mig åtminstone några liknande steroidöverdoserade muskelmassor med whiskyröster och ett omättat begär för att klyva Locusts med sågar och kulor. För det är Gears of War!

Jag önskar dock att det negativa skulle ta slut där, men icke! The Coalition har öppnat upp de mer linjära avancemangen i Gears 5 med något som under ungefär halva spelet kan liknas med en öppen värld. Här spenderar vi majoriteten av tiden ombord på en skiff, ett slags segelfordon som fungerar lika bra i snön som på sand. Dock har detta dragits till sin spets, och istället för att ha en öppen värld på riktigt, så handlar det här om att åka från punkt A till B, bara för att inse att B ej kan beträdas eller genomföras innan C, D och E har klarats av. Upp på skiffen igen och spendera ytterligare tid seglandes i ett vackert men interaktivt sett väldigt sterilt landskap. Det blir snabbt tröttsamt, och det är en speldesign vi känner igen sedan tidigare, särskilt från Gears 4 där man förlänger kampanjen genom att tvinga spelaren ut på sidospår för att kunna avancera vidare från ursprungspunkten sedan.

Även om Gears 5 är ett väldigt vackert spel, så är det på gott och ont. Det blir för färgglatt, för mjukt. Det känns påfallande ofta mer som ett äventyr, som stundtals avbryts för de obligatoriska eldstriderna som kommer där man mest anar det. Det blev nästan lite fånigt ibland eftersom jag inte bara kunde förutse när motstånd skulle bjudas på, utan även av vilken svårighetsgrad. Här har The Coalition tagit en alltför bekväm väg innehållandes få till inga överraskningar över huvud taget. Tyvärr kändes spelet faktiskt mer som ett jobb än underhållning emellanåt eftersom jag nästan ständigt visste vad jag hade framför mig.

Men absolut. Är du ett fan av Gears of War så vill du självfallet spela 5:an. Det bör du också göra för att få reda på vad som händer, och kommer att hända. Storyn i sig är bra, men jag önskar bara att den kunde ha presenterats på lite andra sätt. Jag vet att jag har låtit negativ hittills, men det är också den, för mig, bistra sanningen. Du kanske ser på saken helt annorlunda, och tycker att The Coalitions nya riktning för Gears of War är det bästa som hänt serien. Då har du förvisso fel, men kan å andra sidan njuta mer av spelet. Det ska dock sägas att spelet plockar upp både fart och intensitet under de sista timmarna, med en alldeles speciell händelse i slutskedet, men det får du uppleva på egen hand. Och naturligtvis läggs här grunden för nästa spel i serien med en tämligen väntad “cliffhanger”, om man ens kan kalla det så.

Men multiplayer då?

Precis! Det är ju därför Gears är så fruktansvärt bra, och den största anledningen till att undertecknad plöjt ned tusentals timmar i serien sedan 360-eran.

Vi känner igen det mesta. Nyheterna är väl inget att skriva hem om, men det nyintroducerade Arcade-läget var faktiskt överraskande roligt. Här gör de båda lagen upp om vem som först når 50 kills med begränsad utrustning. Ju bättre du spelar, desto fetare vapen kan du köpa på dig under spelets gång. Ett koncept jag i grund och botten inte är särskilt intresserad av, men som fungerar oväntat bra här.

Den andra stora nyheten är Escape som The Coalition pratade sig varma om innan release. Tyvärr upplevde jag detta som en förvirrande röra. Tre spelare kämpar mot klockan och fiender, och det gäller att ta sig ut från var man nu är innan uret visar 0:00. Tror jag. Jag förstod inte riktigt vitsen. Sprang mest fram genom korridorerna samtidigt som klockan tickade både upp och ned. Till slut kom vi ut och besegrade en svärm. Det var det. Det kändes aldrig spännande, aldrig fokuserat och aldrig heller kul. Inget för mig, med andra ord.

Quickplay finns kvar med de vanligaste lägena från Gears 4, vilket är tacksamt för oss som inte är särskilt intresserade av rankade matcher. Hemsk ping har jag dock fått uppleva i kanske lite för många matcher, och precis som i kampanjen finns det en rad buggar som The Coalition verkligen behöver jobba med. En gång startade spelet i förstapersonsvy för mig. Behöver knappast påtala det bisarra i det.

Även om vi fått en begränsad skara banor så är de flesta riktigt roliga att spela. Det gläder mig, eftersom det är ett alltid lika stort orosmoment sedan tragedin som var Gears of War: Judgment. Jag känner mig dessutom tämligen övertygad om att kartpoolen kommer att expandera betänkligt framöver.

Gears 5 känns helt enkelt som den naturliga fortsättningen på Gears 4 vad gäller multiplayer. Det är här populationen kommer att hålla till, och förutom det i nuläget något bantade innehållet så finns det inte alltför många poäng med att blicka bakåt (även om det så klart ALDRIG är fel med Gears 3).

Men, och det är ett VÄLDIGT STORT MEN! De kunde så klart inte låta bli. Den där förbannade affären… värre än någonsin. The Coalition gjorde stor sak av att skippa lootboxar till förmån för skins, karaktärer, uttryck och boosters (tvi, fy fan) som du faktiskt köper direkt och väljer själv – de påstod själva att de var ”ahead of the industry”. Men problemet är, som med så många andra spel idag, att priserna är helt jävla galna. Vill du att din karaktär ska få en “tumme upp”-animation? Det blir 100 spänn, tack.

Nej, jag skojar tyvärr inte.

För 1 000 iron, som är spelets valuta, är animationen din. 1 000 iron kan du köpa för cirka hundralappen. Som hittat, eller hur? Eller varför inte en blå tröja och lite nya skins till dina vapen för 199 kronor? Eller för all del, lägg riktiga pengar på boosters som gör att du levlar upp snabbare. Eller… eller… eller.

Att du kan ”crafta” ditten och datten är irrelevant så länge dessa totalt överprisade genvägar och ”exklusiva erbjudanden” existerar.

Åt detta vill jag vänligen men bestämt säga: Far åt helvete!

Jag vägrar acceptera sådan här skit. Det är inte värdigt en spelserie som Gears of War. Det är ett hån mot oss spelare, och ett oanständigt utnyttjande av yngre som inte vet pengars riktiga värde. Lägg därtill att spelet kostar €70 till att börja med. Det är ju inte ens free-to-play.

Jag kommer att fortsätta spela Gears 5 online, och ha väldigt kul. Men jag kommer onekligen att göra så i väldigt begränsad form, för numera handlar det tydligen mer om ekonomi än spelbar framgång.

Fotnot: Spelet testades på PC.