Julen är en högtid då många reser hem till familjen eller hälsar på släkten ute på vischan. Vid sådana tillfällen har vissa av oss turen att råka stöta på våra egna gamla spelkonsoler i huset där vi växte upp. Och kanske, i en plötslig attack av nostalgiskt begär, stoppar vi in en dammig spelkassett i de uråldriga maskinerna. Själv letade jag upp familjens gamla NES under årets julhelg. Spelet jag omedelbart fastnade för var Adventures of Lolo 3. Bara etiketten på framsidan av kassetten väckte många härliga spelminnen i mitt julförkylda medvetande till liv igen. Men håller verkligen ett äventyrs-pusselspel från 1990 än idag?
Till skillnad från många av senare års invecklade spelhistorier är bakgrundsstoryn i Lolo 3 mycket enkel. Den elaka kungens son kastar en trollformel över invånarna av riket Eggerland, där Lolo och hans vänner bor. Lolo, i sällskap med följeslagaren Lala, överlever dock denna lömska attack, eftersom de hade gått till stranden för att doppa fötterna i den blå böljan när katastrofen sker. När de båda vännerna återvänder till sin hemby upptäcker de dock snart att deras grannar och bekanta har förvandlats till stenstatyer. Efter att den första förskräckelsen har lagt sig beger de sig därför ut för att söka upp och besegra den mystiska skurken och därmed bryta förvandlingen. Men vägen fram är förstås lång och knepig.
Själva spelupplägget i Lolo 3 är lika självklart som oförklarligt. Det finns hus med pussel i. De behöver lösas. Så enkelt är det. Pusslen är i sig själva däremot ofta långt ifrån enkla att lösa. För att göra en våghalsig jämförelse kom spelet Dark Souls med en speciell Prepare To Die Edition i releasen för PC år 2012, men samma slogan kunde enkelt ha följt med även Lolo-spelen. Förbered dig på att grillas av hallondemonerna! Många av pusselmomenten kräver försök efter frustrerande försök innan allt plötsligt faller på plats, men som tur är tilldelas spelaren ett obegränsat antal extraliv. Spelet är dessutom fortfarande så pass engagerande att det sällan känns långtråkigt att börja om på nytt.
Under kategorin charmiga pusselspel placerar sig Lolo-serien riktigt högt upp på min egen personliga favoritlista. Själv finner jag också att hela denna genre håller riktigt bra i längden, till skillnad från många andra klassiska spelformer, som kan kännas riktigt mossiga idag. Spelupplägget i Lolo 3 är lika tidlöst som genialt, och funkar än idag. Avinstallera alltså alla torra sudoku-appar och damma av ditt gamla NES istället, om du fortfarande har ett kvar! Lolo 3 levererar fortfarande högklassig hjärngymnastik, i sällskap med charmig pixelgrafik i bjärta pastellkulörer. Dessutom följer hela 100 kluriga nivåer med denna tredje upplaga av Lolo-äventyren. Och många av dessa pussel är svåra. Spelet behöver därför inte ta slut under den första kvarten, utan räcker, åtminstone för mig, ungefär en hel julhelg – ett tips till nästa år, alltså! Eller till påsk, kanske.
