Kul med kort i Cardpocalypse

Rickard Olsson
Artiklar

Digitala kortspel må kanske inte vara den hetaste genren på marknaden idag, men det hindrade inte mig från med stor nyfikenhet att dyka ned i nya Cardpocalypse från Gambrinous.

Väl ödslad tid, skulle det visa sig.

Den kanske största skillnaden mot spel som framför allt Hearthstone, vilket är svårt att inte nämna när vi pratar om kortspel, är att Cardpocalypse bygger på en historia. En historia som berättas utifrån rullstolsburna Jess och hennes första tid på en ny skola. Det är här Jess på allvar kommer i kontakt med kortspelet Mega Mutant Power Pets, vilket också är själva kärnan i Cardpocalypse. Ett spel mer eller mindre varenda elev spelar på den nya skolan, till personalens stora förtret. Power Pets hit och Power Pets dit. Det blir per omgående matcher på löpande band i takt med att vi möter nya personligheter, vilket också lär oss grunderna i hur spelet fungerar. Det verkar inledningsvis tämligen simpelt, men efterhand introduceras allt fler kort med nya egenskaper, och det strategiska djupet expanderas nämnvärt. Men har du ens minsta erfarenhet av Hearthstone så kommer du att känna dig som hemma på nolltid i Cardpocalypse.

c

Det finns mycket jag gillar här. Själva kortspelet är lätt att förstå och ta till sig, samtidigt som det finns många olika strategier att välja på. “Bara en match till”-känslan infinner sig i princip varje gång jag spelar, och jag gillar kortens koncept, även om själva äventyret med Jess är lite väl udda designmässigt för min smak. Jag kan däremot inte lista ut om, just på grund av att det är ett äventyr med en hyggligt linjär historia, det är meningen att jag ska förlora vissa matcher. Den spontanta känslan är att jag ska kunna vinna allt, men samtidigt har jag förlorat några matcher där min datorstyrda motspelare antingen dragit precis rätt kort med tillhörande buff i ett avgörande läge där jag själv hade honom eller henne i schack, eller fullständigt krossat mig. Slumpen, eller var det avgjort på förhand? Jag får låta det vara osagt.

Cardpocalypse är i vilket fall som helst ett lättsamt kortspel som jag gillar utan svårigheter, och jag ser mer än väl fram emot att rulla vidare som Jess och utforska alla de kombinationer de olika korten erbjuder. För även om jag har koll på hur spelet i sig fungerar, så känns det ändå som att jag bara börjat skrapa lite på ytan. Spännande fortsättning väntar, således.

Nyfiken på fler åsikter? Läs Thords recension på Kong.se.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0