Förra veckan var det generationskifte på tv-bänken i vår lägenhet. Den gamla tv:n, en 50-tums plasma som har hängt med mig i sisådär nio år, åkte upp på Blocket. Jag har fortfarande inte vant mig vid att sälja begagnat i Stockholm, så jag blev tagen på sängen när jag drunknade i 36 svar på Blocket-annonser efter bara en halv dag. Jag var glad över att jag inte la ut mitt telefonnummer. Ett av svaren blev utvalt mer eller mindre på måfå, och tv:n blev upphämtad senare på kvällen. Jag var tydlig i annonsen med att det var ett tvåmannajobb.
Dess ersättare är en 55-tums LED-TV av modell U55P6046 från TCL. Den är fem tum större än min gamla tv och väger hälften så mycket, och den har stöd för de två viktigaste bokstavsförkortningarna: 4K och HDR. Med en prislapp strax norr om 6 000 kronor så är den långt ifrån state of the art, men den håller hög kvalitet utan att tömma hemelektronikbudgeten. Det känns som att 4K-apparaterna slutligen har nått punkten där man kan få 4K istället för 1080p utan att behöva tömma plånboken.
Sist men inte minst så har den också dubbelt så många HDMI-utgångar. Inget mer krypande bakom tv:n för att byta ut HDMI-kablarna mellan enheterna. Bara en sån sak.
Jag äger inte någon enhet som kan producera bilder i 4K. Mitt PlayStation 4 är av den ursprungliga, icke PS4 Pro-modellen, mitt Switch spottar ut 1080p på en bra dag och mitt Xbox One är av originalmodell och kan därför inte spela upp Blu Ray-filmer i 4K, som Xbox One S. Jag behöver dock inte vänta på Xbox One X i november innan jag kan pröva 4K-bilden. En av förändringarna som har inträffat på tv-marknaden sedan jag köpte min förra tv är att tv-apparater inte längre är begränsade till att visa vad enheterna som de är kopplade till spottar ur sig. Min TCL kommer med Android TV installerat, och genom Android TV kan jag komma åt videoappar som Netflix och YouTube – med 4K-stöd.
En snabb sökning på ”4K” på YouTube senare, och skärmen fylldes med bilder av vita sandstränder, gröna palmskogar och ödlor vars decimeterstora ögon stirrar rätt in i vardagsrummet. (Vardagsrummet = de två kvadratmeterna mellan tv-bänken och soffan.) Allt i 3840 gånger 2160 pixlar. Och ja, såklart den såg bra ut. Skillnaden mellan min nya och min gamla tv-apparat går inte att överdriva. Bilden är skarpare, förstås, men HDR-färgerna är också mycket klarare än något min gamla plasma kunde prestera. De svarta områdena är inte riktigt lika svarta som de brukade vara, men det är en liten eftergift.
4K-demofilmer från Sony i all ära, men det tv-apparaten i första hand kommer att användas till är spel. Jag kan inte säga något om hur Xbox One X-spel kommer att göra sig ännu – det får vänta två månader till – men efter en vecka med tv-apparaten så har jag åtminstone fått en hum om hur uppskalade Xbox One och Switch-spel gör sig i 4K.
Det första intrycket var inte renodlat positivt. Forza Motorsport 5 var gratis i den senaste Games with Gold-omgången, och när jag prövade det på min gamla plasma-tv imponerades jag av kvaliteten på grafiken. Det var inte den reaktionen jag hade när spelade det på den nya tv:n. Bilarna såg riktigt bra ut, och gränssnitten skalades upp tillräckligt väl för att passera som 4K vid ett snabbt ögonkast. Men jag kunde inte släppa hur det såg ut som att bilarna körde på havregrynsgröt som hade blivit utsmetad över hela vägen. Det var inget jag störde mig på när jag spelade det på plasma-tv:n – men på den nya tv:n, i jämförelse med de glänsande bilarna, såg det mer ut som Midtown Madness än ett Xbox One-spel.
Forza Motorsport 5 är också fyra år gammalt, så oavsett tv-apparat så är det inte särskilt representativt för vad den nuvarande konsolgenerationen kan spotta ur sig. Destiny 2 är lite mer aktuellt. Det var också det första i spelväg som gjorde mig riktigt imponerad av min nya tv-apparat. Den klarröda vegetationen på Nessus färgade hela väggen bakom soffan röd, och de vidsträckta landskapen på jorden fick mig att inse att det fortfarande finns anställda på Bungie som vet hur man gör en riktigt snygg skybox. Tv:n gör mig mer uppmärksam på hur snyggt spelet är – den drar inte mina ögon till dess skönhetsfläckar, som i Forza Motorsport 5. Så här långt har det inte funnits särskilt många skönhetsfläckar att titta på i Destiny 2.
Netflix, YouTube, Destiny 2 och Forza Motorsport 5 i all ära, men det var förstås inte vad jag hade i åtanke när vi beställde tv:n. Jag lurar inte någon om jag påstår att det är ett sammanträffande att beställningen av en ny tv kom nu, mindre än två månader tills att Microsofts 4K-konsol släpps. För tre månader sedan ifrågasatte jag hur många som skulle vara villiga att spendera över 10 000 kronor på ett Xbox One X och en tv-apparat kapabel att utnyttja den. Minst en, visade det sig.
Jag hoppas att det kommer att vara värt det.
