Gun.Smoke är en vertikalscrollande shooter förlagt i Westernmiljö. Spelet baseras ursprungligen på ett arkadspel. Den tillsynes omotiverade punkten i namnet är för att spelet inte ska förväxlas med den amerikanska tv-serien med ett annars identiskt namn.
Handlingen utspelar sig i Vilda Västern 1849. Banditer har intagit staden Hicksville och dödat stadens sheriff. Som spelare kontrollerar man prisjägaren Billie Bob som tagit på sig uppgiften att befria staden och rädda de skräckslagna nybyggarna.
Banorna är sex till antalet och upprepas i all evighet tills man köper en efterlysningsposter av stadens försäljare (eller har tur och hittar en). Hela upplägget att man måste köpa en sådan för att möta banans slutfiende känns lite ologiskt, speciellt när belöningen är mindre än vad själva affischen kostar. Men det har väl att göra med att utvecklarna Capcom ville förlänga spelet.
Spelets bossar är de klassiska stereotyperna som man förväntas möta i ett Westernspel, förutom ett undantag. Den fjärde banans slutboss är en ninja, något som borde kännas helt fel, men nu är det ju ett TV-spel och då kan man komma undan med det mesta.
Banorna är fyllda med skjutglada banditer så man får inte en lugn stund. Med b-knappen skjuter man till vänster och med a-knappen till höger. För att skjuta rakt fram används båda knapparna, något som inte är svårt med vuxentummar, men jag minns att det var lite jobbigare som barn. Men spelet är fortfarande en mardröm för tummarna på samma sätt som Track & Field-spelen.
På klassiskt arkadmanér betyder en fjuttig liten träff från fiendernas skott en säker död, om vår hjälte inte sitter i sadel på en häst. De stackars hästarna har nämligen samma funktion som sköldar i andra spel och tål tre träffar.
Grafiken i Gun.Smoke sticker inte ut direkt, men gör ändå jobbet. Till större delen är det variationer av sand så det finns inte så mycket att hänga upp den på. Spelets musik är desto bättre, och då framför allt första banan som har fångat Westenkänslan perfekt.
Sammanfattningsvis är Gun.Smoke är ett utmanande spel som sätter spelarens tummar på prov. Trots utmaningen blir spelet lätt repetitivt i längden, men det är ändå ett självklart spel i samlingen.
Texten ingår i artikelserien Nestopia, där jag har som mål att spela alla 210 NES-spel som släpptes i Sverige.
