Pontus Hellgrens texter i Nestopia-serien fortsätter här på Spelbloggen efter att tidigare ha huserat på Nutopia.


När spelet Contra skulle lanseras i Europa blev det tvärstopp i Tyskland. Bundesprüfstelle für jugendgefährdende Medien (en myndighet som censurerar “skadlig” media för barn) ansåg att spelet var för magstarkt för landets barn. För att undvika den tyska censuren bytte utvecklarna Konami ut originalspelets barbröstade hjältar, Lance och Bill, mot de inte lika färgstarka robotarna RD008 och RC011. I samma veva döptes även spelet om till Probotector.

Bland spelare finns två läger av vilken version som föredras. Jag tror det nog har att göra med vilken version man växte upp med. Själv spelade jag aldrig Probotector som barn utan originalversionen Contra. “Originalversionen” var egentligen en kinesisk piratkassett som en kompis hade köpt under bordet på en marknad, men det spelade inte så stor roll då jag och mina vänner nötte spelet tills tummarna blödde.

Hur som helst, året är 2633 och utomjordingar hotar att utplåna mänskligheten, så det är bara att bege sig till inkräktarnas bas för att sätta stopp för allt eländet, men det är ingen promenad i parken då vägen till slutmålet är fullpackade med fiender med oändlig ammunition.

Spelmekaniskt är Probotector urtypen för “run & gun-genren”. Det gäller med andra oord att skjuta på allt som rör sig och som vanligt räcker det med ett fjuttigt litet skott för att dö. Något som gör spelet förbannat svårt och i princip omöjligt att varva för en vanlig dödlig utan att fuska lite med Konami-koden, men beväpnad med “spreadern” (som enligt mig är spelets grymmaste vapen) känner jag mig bad ass och i princip ostoppbar. I alla fall för någon minut.

Det exploderas och sprängs i parti och minut, allt i takt till den pumpande musiken som höjer min redan höga puls med ytterligare några bpm. Grafiskt imponerar även Probotector med färgglada banor som alla har sitt eget tema. Emellanåt byts även perspektivet så att man som spelare rör sig in i bilden istället för sidleds. Något som imponerade på mig som barn.

För mig är Probotector en tidlös klassiker som plockas ned från hyllan med jämna mellanrum, även om jag aldrig riktigt vant mig med de “tyska” robotarna.

Texten ingår i artikelserien Nestopia, där jag har som mål att spela alla 210 NES-spel som släpptes i Sverige.