Robert Jonsson

Eventide 2: Sorcerer’s Mirror är ett hidden puzzle-spel där du tar rollen som botanikern Mary. I spelets inledning så blir din släkting Jenny kidnappad av den onde magikern Tvardovsky och det blir din uppgift att frita henne. För att göra det måste du använda dig av dina skarpa ögon för att finna rätt föremål och hjärnan för att lista ut hur och var de ska användas. Artifex Mundi är veteraner inom genren och vet hur den fungerar, vilket gör att de är utmärkta på att balansera svårighetsgraden på ett bra sätt. Aldrig uppstår det en period där du hinner blir frustrerad eller köra fast totalt. Själva handlingen är väldigt enkel och minimalistisk. men har värme i sig. Det är betydligt mer handling i den än vad de första hidden puzzle-spelen jag testade på hade, och det känns som om Artifex Mundi kommer att bygga vidare på det ytterligare inför kommande spel. Vill du ta en paus från alla action-spel och kanske mysa i soffan med någon så är Eventide 2 ett utmärkt spel att spela tillsammans.

Pusslen blir aldrig frustrerande. Möjligheten att göra moraliska vägval. Fristående från första spelet. Mysig stämning och vackra handmålade bakgrunder.
Pekprecisionen är i vissa moment aningen för bestraffande. Spelet är väldigt rälsat utan alternativa vägar. Vissa röstskådespelare är undermåliga.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

Miracle Merchant är ett nytt patienslikt kortspel från utvecklarna av Card Thief, men med ny mekanik och helt ny visuell stil. Här ska vi blanda drycker och elixir till lustiga kunder. Våra ingredienser är förstås kort och de finns av olika typer. Kunden vill ha en viss typ av ingrediens, blå till exempel, så då måste vi ha med ett blått kort. Vidare så gillar kunden en annan typ av ingrediens, så den är bra att ha med för den ger dig en bonus på blandningen. Det kan vara viktigt för det finns kort som ger negativ bonus och du måste få ett totalt värde på dina kort på minst 1. Beroende på kombinationen så hittar du nya blandningar, får mer eller mindre mycket betalt, och så vidare. Målet är att använda alla kort från de fyra ingredienshögarna samt helt klara något av de dagliga målen. Svårt att förklara, lätt att komma igång med och fastna i. Men likt Card Thief känns det som att Miracle Merchant saknar något. Det är ett trevligt tidsfördriv i små doser, men inte så mycket mer än det.

Tjusig visuell stil, dagliga utmaningar, kul i små doser.
Begränsat, vissa utmaningar är lurigt beskrivna.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

Card Thief är ett slags patiens-spel där du är en tjuv som ska ta dig igenom en kortlek bestående av allt från vakter och djur, till skatter och kistor. Det handlar förstås om att inte åka fast, något som styrs av din stealth vilken betas av när du tar bort kort. Är det belyst blir det svårare (det vill säga dyrare i stealth-poäng) medan mörkret förstås är din vän. Det är inte helt lätt att förklara spelmekaniken i Card Thief, något som märks av den inte helt underhållande eller glasklara inledningen. Men när du kommer in i spelet är Card Thief ett underhållande tidsfördriv med patiensinslag.

Snyggt och väldesignat, vanebildande när du väl kommit in inspelet, roguelike-patiens...!
Seg inledning, lyfter inte riktigt i längden.

3/5

Bra

Robert Jonsson

Det finns många bra teman i den tredje säsongen av Telltale Games The Walking Dead. Här finner jag teman som berör allt från svek till ansvar, familjedrama till kärleksgnabb. Problemet är inte idéerna, utan det är genomförandet av dem. Introduktionen av nya protagonisten Javier Garcia och hans familj är en intressant idé, men hjärtat i The Walking Dead har alltid varit Clementine. När Telltale Games nu försöker röra sig bort från henne i säsong tre vågar de dock inte släppa greppet om henne, utan har med med henne som biroll. Det resulterar i ett ordentligt magplask i mellanmjölkspoolen som indikerar seriens lågvattenmärke hittills då man mest längtar till nästa scen med henne. Telltale Games försöker att äta kakan och ha den kvar, vilket blir säsongens stora problem. De introducerar en huvudintrig med den nya protagonisten Javier Garcia, men även en för Clementine för att hålla fansen nöjda – och misslyckas sedan helt att uppfylla den. Faktum är att det är så illa genomfört att de i slutet av säsongen skriver att det kommer en fortsättning på Clementines story. Det är inte en cliffhanger, utan det är ett misslyckande som vittnar om stress eller en grov missbedömning från starten. Hade de fokuserat på Clementine eller vågat stryka henne helt hade slutresultatet troligen blivit bättre. I slutänden är The Walking Dead: A New Frontier ett trevligt mellanspel med goda idéer, men det lever inte alls lever upp till sin sanna potential. Vi håller tummarna att nästa säsong är en renodlad Clementine-berättelse.

Intressanta teman. Stabil spelmotor. Clementine <3
Det finns mycket att anmärka på, men värst är sista aktens horribla manus som är fylld av ologiska val och visar en total oförmåga att knyta ihop allt.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

Erasures “Always” kommer leva för evigt i infinite runner-kretsar, för det är låten som spelas i Robot Unicorn Attach, spelet där du är en robot-enhörning som försöker springa och hoppa så långt som möjligt innan döden slår till. Det finns förvisso banor och versioner med annan musik, men “Always” är så rätt för de här spelen. Det tredje, ute nu till mobila plattformar, går inte av för hackor. Visst, det är ett free to play-baserat spel men såvida du inte har bråttom med att levla upp dina enhörningar eller citadellet så spelar det mindre roll. Bara spela, lyssna på låten, frustreras av den oundvikliga döden, och var lycklig.

Charmigt mysko bakgrunder, alltid “Always", kul med många olika enhörningar.
Raiderna känns påklistrade och onödiga, events kräver en himla massa spelande, tar lång tid att levla upp citadellet.

4/5

Utmärkt

Rickard Olsson

Nonstop Chuck Norris är precis som så många andra mobilspel idag. Det är gratis, innehåller inuti app-köp och saknar mening. Spelaren gör samma sak, om och om igen, utan större variation eller ändamål. Den beryktade Chuck springer automatiskt runt på en bana och spöar fulingar helt på egen hand. Som spelare bestämmer jag inte över annat än ett fåtal specialattacker samt Chucks alla uppgraderingar som utförs med några enkla tryck på skärmen. När jag spelat en bit blir motståndet för svårt. Då får jag börja om från början, men med en Chuck som är permanent lite starkare och som ska ta mig lite längre nästa omgång. Och så håller det på. Fast ändå fortsätter jag, åtminstone än så länge, att plocka upp spelet från och till. Jag vet inte riktigt varför, eller hur länge till jag orkar. Men jag måste erkänna att det trots allt gett mig några minuters glädje, om än i sin allra renaste enkelhet.

Chuck Norris, enkel toalettunderhållning.
Meningslöst, usel variation.

2/5

Godkänt

Robert Jonsson

Fallout Shelter släpptes som app i samband med att Fallout 4 släpptes, men har nu kommit till Xbox One och Windows. Spelet går ut på att du skapar ditt eget Vault och få invånare att vallfärda dit. Det kräver att du balanserar tillgången på elektricitet, mat och vatten med invånarnas humör och hobbyintressen. Du måste skapa rätt förutsättningar för att vault ska växa utan att rubba balansen i ditt bygge. Ditt vault producerar inte bara resurser, utan du kan skapa rum för att producera föremål eller träna upp invånarnas attribut. Det sistnämnda är välkommet mot de yttre hoten, som bränder, skadedjur och banditer, som kan drabba ditt vault. Som extrakrydda kan du även skicka ut dina invånare i den postapokalyptiska ödemarken för att göra uppdrag eller leta efter resurser. Fallout Shelter har många komponenter, men det blir aldrig oöverskådligt och det bidrar till att göra spelet beroendeframkallande. Vid flera tillfällen har jag startat spelet med tanken “Jag ska bara göra en sak” och sedan blivit kvar där en timme. Faktum är att byggmekaniken i Fallout Shelter är så rolig att den borde införlivats med Fallout 4 istället för den vämjeliga byggmekaniken som följde med där.

Överskådlig och lättförståelig spelmekanik. Quest-mekaniken erbjuder en rolig variation. Beroendeframkallande.
Att manövrera mellan rum med styrspaken är klumpigt. Beroendeframkallande.

4/5

Utmärkt

Thord D. Hedengren

Det förvånar förstås ingen att när Nintendo gör ett free to play-spel med timers så är det ruskigt generöst och extremt välgjort. Fire Emblem Heroes är lättviktig Fire Emblem-strategi med lite story samt ett Arena-läge under utveckling. Gillar du Fire Emblem, eller rutbaserad japansk strategi i allmänhet, så finns det ingen anledning att inte ladda ner Fire Emblem Heroes. Det är ett synnerligen trevligt och väldesignat tidsfördriv.

Väldesignat och lämpligt balanserat med hänsyn till kortare speltillfällen, snälla timers.
Efter storyläget känns spelet mindre lockande.

4/5

Utmärkt

Anders Norén

Någonstans i stormen kring Super Mario Runs prislapp och krav på internetanslutning har följande gått förlorat: Det är ett väldigt bra spel. Kanske den bästa plattformaren – och definitivt den snyggaste – att släppas på App Store. Jag önskar att det hade fler banor. Jag önskar att jag kunde fortsätta spela det när tåget åker in i en tunnel. Jag önskar att jag inte behövde samla in ”biljetter” för att kunna spela det kompetitiva onlineläget Toad Rally, som är det bästa i hela spelet. Men under alla dessa tillkortakommanden finns en plattformare som är byggd med en fingertoppskänsla för grafik, ljud och speldesign som Nintendo är nästan helt ensamma om. Och jag kan spela det på min iPhone. God jul till er också, Nintendo.

Ljud, bild, speldesign – allt i spelväg, i princip
Krav på internetanslutning, bästa spelläget är låst bakom samlarföremål

4/5

Utmärkt

Thord D. Hedengren

Solitairica är en roguelike med patiens-mekanik. Varje monster du möter har ett antal kort som du behöver bli av med, antingen genom att dra rätt kort från din lek, eller med hjälp av dina besvärjelser. De sistnämnda laddar du upp genom att ta bort kort av rätt typ – vapen, försvar, och så vidare. Med guld och gems (vilka kan köpas, men det är inget måste) uppgraderar du din lek, och ger dig själv en chans att komma till slutet. Trevlig grafik och spelmekanik gör det här till ett lättsamt tidsfördriv, som förstås passar bäst på mobila enheter.

Snyggt och lättspelat med högt omspelsvärde.
Lite fler monster vore önskvärt, antingen får du grinda gems eller köpa dem för reda pengar.

4/5

Utmärkt