Rickard Olsson

Deadcore splittrar mig. När det är som bäst har jag hur kul som helst, men då och då behandlar spelet mig helt respektlöst med billig, och i mina ögon något fuskig, bandesign. Gör om gör rätt, kanske en gång för mycket ibland. Vi ska ta oss till toppen av ett futuristiskt torn med hjälp av dubbelhopp, boostar, pussellösande vapen och våghalsiga genvägar. Konceptet och mystiken lockar mig, men det är definitivt mer anpassat för tangentbord och mus än vanlig handkontroll, och inte ens på PS4 Pro rullar det på som det borde. Tearing och stundtals hackig bilduppdatering stör, men inte på ett avgörande sätt. Jag hade trots allt kul nästan hela vägen till toppen, men slutet, eller sluten, var knappast särskilt tillfredställande.

Så bra kontroll det kan vara. Mystiskt.
Långt ifrån optimerat för konsol. Gravitationsmomenten mer röriga än roliga. Mer story och bättre slut hade varit önskvärt.

3/5

Bra

Robert Jonsson

Planescape: Torment var ett mästerverk då det kom 1999 och än idag har få titlar levt upp till spelets fantastiska story. När Torment: Tides of Numenera utannonserades var jag orolig då det baserades på nya rollspelsregler (Numenera ersatte Dungeons & Dragons) och hade därmed även fått en helt ny värld. Trots det lyckades inXile Entertainment skapa ett klassiskt mästerverk med en storydriven handling som jag skulle göra en otjänst att gå in i detalj. Precis som i Planescape: Torment är du odödlig och saknar minne om vem du är när spelet startar. Spelets handling går sedan ut på att utforska vem du är och besluta hur du formar ditt liv utifrån det – och herre i min låda vilken episk resa det blir. Det är inte i det storslagna som Torment utmärker sig, utan det är i de små detaljerna som levandegör världen. Till exempel påverkar verkligen karaktärens attribut spelupplevelsen, något som förstås underlättas av det texttunga interfacet. Detta är inte ett spel du kollar på för de häftiga effekterna, utan det är ett spel som kräver att du är beredd att läsa mycket text för att få störst njutning. Det kräver visserligen mer av spelaren, men fördjupar stämningen på ett sätt som inte dagens spel klarar av att leverera. InExile Entertainment infriar de löften som de gjorde när de utannonserade en spirituell uppföljare till ett av världens bästa spel. Det är ett mästerverk som du bör spela, i synnerhet om du var för ung för att spela några av de klassiska isometriska rollspelen som Planescape Torment, Baldur’s Gate eller Icewind Dale. Torment kanske inte når upp till det första, men det är definitivt bättre än de två sistnämnda.

Fantastiskt persongalleri (i synnerhet Rhin är fantastisk), Mark Morgans atmosfäriska musik, de solospel som erbjuds av spelets merecasters och ren skär spelglädje.
Ibland blir det en hel del springande fram och tillbaka (vilket resulterar i många laddningsskärmar).

5/5

Världsklass

Maria Sjöberg

Långsökta ledtrådar som tvingar mig att snurra runt i cirklar till dess att jag svimmar. Allt ser likadant ut, helt hopplöst för den som är utan bildminne eller lokalsinne. Det är stundvis så tyst att jag tycker att jag kan höra mina egna hjärtslag. Jag kommer på mig själv med att säga “vad i helv…” fler gånger när jag spelar Antichamber än vad jag brukar säga när jag ska borra upp tavlor symmetriskt. Är det såhär det känns att förlora förståndet?

Lagom frustrerande logisk ickelogik.
Risk för existentiell kris.

3/5

Bra

Thord D. Hedengren

Oh…Sir! The Insult Simulator handlar om att bygga förolämpningar, helst anpassade efter din motståndares svaga sida. Spelet, som är litet och naggande gott i sin pixelgrafik, spelas i rundor. Välj ett ord från tavlan, sedan väljer din motståndare ett, och så fortsätter det tills du fått ihop en förolämpning. Enkelt och ofta ganska galet, väl lämpat för de mobila plattformarna men kanske lite mindre för de större.

Skön stil, hyfsade karaktärer, tokiga förolämpningar.
Begränsat underhållningsvärde i längden, kort spel.

2/5

Godkänt

Maria Sjöberg

Välkommen till Terratus, en värld där allt är skit. Dina val står mellan pest eller kolera, eller snarare att ingjuta lojalitet eller rädsla i Terratus invånare. Tyranny är uppbyggt på klassiska rollspelselement med djupt beskrivande porträtt, detaljstyrning av din protagonists minsta rörelse i en strid samt statistiska formler för din protagonists egenskaper. För dig som aldrig någonsin har tagit i ett rollspel förut kan det kännas överväldigande. Tyranny är värt alla otajmade attacker och dåliga rustningsval. Frustrationen kring det styltiga användargränssnittet är däremot helt förståelig.

Ond eller ondare. Det finns ingen mellanväg.
Hög tröskel för rollspelsnybörjaren.

4/5

Utmärkt