Quantum Break: en transmedial upplevelse

Robert Jonsson
Artiklar

Det var tyst om Quantum Break på E3, men under Gamescom så visade Microsoft upp spelet och gav släppdatumet: den 5 april 2016. Flera skådisar, som jag älskar från andra projekt, kommer att medverka, till exempel Shawn Ashmore, Dominic Monaghan och Lance Reddick. Jag säger medverkar eftersom de inte bara dyker upp i spelet, utan gör så även i den medföljande tv-serien, som vi får se några få klipp ifrån i trailern.

Få spel just nu är lika intressanta som Quantum Break. Det är inte för att Remedy är en spelstudio som fansen älskar ovillkorligt, som med Bioware eller Rockstar. Inte heller för att Remedy är duktiga på att ta en spelfunktion och bygga resten av spelet runt det, som bullet time i Max Payne, eller ficklampsmekaniken från Alan Wake. Nej, jag talar förstås om Remedys vilja att leka med berättande i Quantum Break och presentera det som en transmedial berättelse.

Att något är transmedialt betyder att det sträcker sig över flera medium, vilket i Quantum Breaks fall är spel och tv-serie. Är det en bra transmediall berättelse går det att följa den i endast ett medium och få en spännande upplevelse. Det är dock först då du tar del av alla berättelser som du får en helhetsupplevelse större än de individuella delarna. Fenoment existerar redan i viss utsträckning inom spelindustrin. Några exempel är Halo, som har böcker där världen expanderas; Bioware har animerade filmer till både Dragon Age och Mass Effect, och Tomb Raider har serier (som du borde läsa) .

Det finns dock färre exempel på tv-serier. Ett sådant var Defiance, vilket var en tv-serie som fick en kompanjon i form av en MMO-shooter. De existerade i samma värld, men hade väldigt lite med varandra att göra i praktiken. Det fanns inte utrymme för att skapa omvälvande händelser i spelet eftersom de begränsades av tv-serien. I slutänden påverkade de inte varandra särskilt mycket.

I fallet Quantum Break lär inte detta ske. Både spelet och tv-serien har skapats av samma personer med en klar och tydlig plan. Ashmore sa på presskonferensen, och nu parafraserar jag, att spelet fokuserade på protagonisten, medan tv-serien gick djupare in på antagonisten. De är två olika pusselbitar från samma pussel och det är så transmedialt berättande ska vara: stå på egna ben, men ge en större helhetsbild tillsammans.

Principen är inte ny, transmedialt berättande har funnits sedan 1960-talet. Att det sker över just de två medier som ligger mig närmast om hjärtat är däremot en nyare företeelse. Det är därför jag är så sjukt peppad på spelet. Egentligen önskar jag att jag inte var det, eftersom det är rätt troligt att jag kommer bli besviken, men det kan inte hjälpas. Den 5 april kommer jag helhjärtat dyka ned i upplevelsen som Remedy har skapat. Inte bara för spelet verkar härligt, utan för att företaget arbetar innovativt med att förnya berättandet inom spel.

Ser du fram emot Quantum Break? Har du några egna personliga favoriter bland transmediala berättelser? Berätta gärna om dina intryck på Facebook eller Twitter.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0