Robert Jonsson

Skolåret är över och en månad har gått innan Zack bestämmer sig för att bila genom USA. Han samlar det gamla gänget och åker på en musikfestival. Samtidigt så brottas han med kärleksbekymmer och under resans gång finns det flera tillfällen där du kan finnas där för honom som en vän. Det balanseras mot en roadtrip där du plockar upp vän efter vän samtidigt som du får uppleva lite av dem platserna där de växte upp. På så sätt lär vi känna de olika personerna ytterligare. För mig vars kärleksintresse är Kaitlyn så var det trist att hon hämtades upp sist. Några nyheter i denna bok är att diamanterna främst används till att plocka med sig olika extraföremål som ger dig nya scener i spelet. Överlag en trevlig, men alldeles för kort (endast 7 kapitel) upplevelse, i väntan på uppföljaren The Sophmore.

Diamanternas användning är mer Innovativt än tidigare. Härlig roadtrip-känsla. Bra karaktärsfördjupning.
För lite Kaitlyn. Extrascenerna får tyvärr för små konsekvenser. För få kapitel. Diamanterna.

3/5

Bra

Robert Jonsson

Det stormiga förhållandet med Kaitlyn fortsätter. Jag hjälper henne att testa på många aktiviteter, allt från dans till rollspelande, i jakten på att hon ska hitta något som hon brinner för. Kaitlyn hittar någonting hon brinner för i punkbandet The Gutter Kittens. Det är här som problemen börjar. Bandledaren Natasha verkar avsky mig och ha ett gott öga till min flickvän. Snart ser jag att Kaitlyn blir allt mer besatt av bandet, glömmer bort våra träffar och försöker släta över Natashas snorkighet då jag försöker säga att vi har problem. Plötsligt våndas jag över hur jag ska hantera situationen: Kaitlyn älskar vad hon gör men det skadar vårt förhållande, samtidigt som jag vill förbjuda henne träffa The Gutter Kittens men att det inte är hälsosamt i ett förhållande. Det blir ett ångestframkallande relationsdrama som lyckas spela på hela mitt känsloregister. Jag trodde inte det skulle gå att överträffa The Freshman: Book 2, men det gör det.

Karaktärsutveckling, relationsdrama och ångest.
Bortsett från diamanterna som används för att låsa upp exklusiva val, ingenting.

4/5

Utmärkt

Robert Jonsson

Efter ett alldeles för långt jullov återvänder du till Hartfield University för att fortsätta dina studier, umgås med dina vänner och arbeta för professor Vazquez. Det är dock inte något av detta som gör ett oerhört starkt intryck på mig. I The Freshman: Book 1 valde jag Kaitlyn som mitt kärleksintresse och blev ihop med henne. Hon befinner sig dock i garderoben och har inte lätt att komma ut till sina föräldrar. Den vånda Kaitlyn har känns oerhört äkta och när det börjar orsakar relationsproblem så är det hjärtskärande. Faktum är att det får mig att gråta och tvivla på att vårt förhållanden ska överleva. Känslorna är oerhört äkta och väcker något i mig som få andra spel, möjligen bortsett från Life is Strange och The Walking Dead, har väckt. Äkta och fantastiskt vill jag summera bok två och är utan tvekan något som jag rekommenderar.

Kaitlyns "komma ur garderoben"-historia är fantastiskt skildrad. Den känslomässiga berg- och dalbanan.
Bortsett från diamanterna som används för att låsa upp exklusiva val, ingenting.

4/5

Utmärkt

Robert Jonsson

I The Freshman tar du rollen som nybliven student på Hartfield University. Allt ser fantastiskt ut för dig och just som du börjar trivas med skolan och dina nya vänner förlorar din far jobbet. Plötsligt blir du tvingad att finna ett sätt att på egen hand hålla dig kvar i skolan. Även om det är huvudhandlingen så är det den romantiska subplotten som fångar mitt intresse. De tre romantiska intressena är den sympatiska jocken Chris, författaren James med den skarpa tunga och det skräckfilmsälskande energiknippet Kaitlyn. Att i ett causal mobilspel få utforska en homosexuell relation var oväntat, men något som fick mig att falla för det. I synnerhet med den värme och energi som det introduceras på. The Freshman tar mig på en emotionell relationsresa som får mig att tjuta av glädje när jag äntligen lyckas bli ihop med Kaitlyn. För alla som gillar relationsdrama och arketypisk amerikansk teendrama så är det här en stark rekommendation.

Spännande upplägg, bra med möjlighet till samkönad relation och skönt persongalleri.
Diamanter används för att låsa upp exklusiva val, vilket kostar riktiga pengar. Var extremt sparsam med dem som du startar med!

4/5

Utmärkt

Anders Norén

Det brukade inte vara kontroversiellt att skjuta nazister. Någon gång mellan Wolfenstein: The New Order i maj 2014 och nysläppta Wolfenstein II: The New Colossus, så blev det det. The New Colossus handlar om ett USA som har knäböjt för nazi-Tyskland, och om ett fåtal frihetskämpar som försöker väcka liv i motståndsrörelsen. Parallelerna till dagens politiska klimat är självklara och ger spelets handling en extra edge, men Wolfenstein vet lyckligtvis bättre än att skriva dem i röd tusch och versaler över hela tv-rutan. Korridorsskjutandet blir lite enahanda ibland, särskilt i de miljöer som man lätt tappar bort sig i, men handlingen – kryddad med några av spelåret 2017:s största what the fuck-ögonblick – höll mig i ett hårt grepp genom hela spelet.

Engagerande handling, djupa karaktärer, absurda ögonblick
Striderna blir lite tradiga i längden

4/5

Utmärkt

Robert Jonsson

Den andra episoden av Life is Strange: Before the Storm må börja lite trevande, men det är aldrig så att jag behöver oroa mig. I samma stund som Chloes öde i Blackwell Academy är förseglat får vi följa med henne på en emotionell resa där hon har sin tonårsrevolt, blir förälskad, fördjupar relationen med sin dealer och deltar i skolpjäsen mot sin vilja. Allt sköts av Deck Nine med en stor fingertoppskänsla som prioriterar det absolut viktigaste: känslorna. Det som verkligen klickar för mig och stundtals får mina ögon att tåras är den fantastiskt vackra relation som målas upp mellan Chloe och Rachel. Jag vet ju hur den kommer att sluta, men det förtar inte en sekund av min njutning.

Chloe och Rachels relation. Teaterpjäsen. Backtalk-mekaniken är fortfarande lika roliga - och nervkittlande.
Den stora branden som förekommer i bakgrunden känns som en onödig blinkning till stormen i originalspelet. Hur många naturkatastrofer ska det egentligen ske i trakten?

5/5

Världsklass

Thord D. Hedengren

När Nintendo visade en video på Skyrim till Switch var spelet inte ens officiellt utannonserat. Nu är det här och det fungerar alldeles utmärkt, speciellt i bärbart format för där syns det inte att allt inte är i 4K och lika pampigt som till moderna konsoler eller speldatorer. På TV:n haltar upplevelsen lite men Skyrim är fortfarande Skyrim och det är ett riktigt bra spel. Fast jag saknar moddarna, förstås.

Flyter på bra, rimliga laddningstider, bra kontroll, kanonspel.
Inga moddar, grafiken är lite fattig på stor skärm.

5/5

Världsklass

Anders Norén

Efter att har varit på stadig frammarsch mot mer och mer modern krigsföring i tio år trycker Call of Duty-serien på reset-knappen och går tillbaka till andra världskriget. Man hade hoppats att utvecklarna skulle ha hittat något nytt att säga om mänsklighetens största väpnade konflikt på den tiden. Det har de inte. Stort, snyggt, bombastiskt – absolut, mer än någonsin. Men när eftertexterna rullar är det svårt att släppa känslan av att man har spelat en kampanj från cirka 2003 som har remastrats för moderna konsoler. Det hela räddas av multiplayerdelen, som är vassare än den har varit på åtminstone fem år. Jag har inte fastnat så hårt i Prestige-loopen sedan Call of Duty: Modern Warfare 2.

Snyggt, storslaget, grymt multiplayerläge med bra banor och smart framstegssystem
Saving Privat Ryan-remaken som är spelets kampanj misslyckas helt med att lämna något bestående intryck

4/5

Utmärkt

Rickard Olsson

Med undantag för lite NHL 2007 på PSP, så har jag knappt rört ett NHL-spel sedan -94. Och nog har det hänt saker, minsann. För nybörjaren kan det vara lite överväldigande att klampa in i NHL 18, men utförliga genomgångar hjälper.  Mäktar man inte med turneringar och ligaspel så finns alltid de snabba, enkla matcherna för en stunds lättsam underhållning. Med en hyggligt brant inlärningskurva tar det ett tag innan NHL 18 börjar sitta, men för den otålige finns de klassiska kontrollerna från just NHL anno 1994 med. NHL 18 är snyggt och väldigt inlevelserikt, men räkna inledningsvis med stryk i stora lass. Som återvändande nykomling och hockeyfanatiker är det dock riktigt kul med lite mindre seriösa regler och inställningar.

Nästan som på tv. Klassiska kontrollinställningar. Skön fysik.
Spelarnas beteendemönster buggar ur under avblåsningar emellanåt. Tveksamma utvisningar, som ibland kommer helt oförklarligt.

3/5

Bra

Anders Norén

Efter två års uppehåll är Assassin’s Creed-serien tillbaka med en ny protagonist, en ny spelvärld och ett helt nytt upplägg. Ubisoft tycks ha sneglat en hel del på The Witcher 3 när de skapade spelets gigantiska öppna värld fyllt med platser att utforska, fiendeläger att tömma på fiender och sidouppdrag att slutföra. Berättarambitionerna når aldrig upp till samma nivå som de i CD Project Reds rollspel, men Bayeks resa är ändå intressant att följa och många av sidouppdragen går ett steg längre än själslösa fetch quests. Trots att jag har sett eftertexterna rulla vill jag återvända till Egypten för att upptäcka fler platser och göra fler uppdrag. Assassin’s Creed-seriens paus var välbehövd. Dess comeback är stark.

Smarta uppdateringar av spelmekaniken, engagerande berättelse, enorm spelvärld som är rolig att utforska, ser enormt snyggt ut
Handlingens tidiga bitar hade kunnat hanterats bättre

4/5

Utmärkt