En av de roligare sakerna med att det blir ett nytt år är att summera året som gått. Vilka var egentligen de sämsta och bästa spelen under förra året?

Årets besvikelse: Soma

Soma borde varit med på listan över årets bästa spel. Äntligen kom det till Xbox One och det hade allt som jag älskade, men istället för glädje fick jag besvikelse. Jag möttes av en spelförstörande bugg som på samma ställe förstört två försök att fullfölja spelet. Besvikelsen är total.

10. Get Even

Get Even var ett spel som jag inte hade hört talas om förrän jag recenserade det. Det var en trevlig spelupplevelse, även om det var oslipat och hade alldeles för höga ambitioner. Premissen var dock underbar och det fragmentariska narrativet var något som stannade kvar hos mig efteråt.

9. The Walking Dead: A New Frontier

En ny säsong av The Walking Dead är alltid intressant, även fast Telltale Games begick ett ödesdigert misstag med att lämna Clementine i bakgrunden under den tredje säsongen. Jag förstår hur de tänkte och vad de försökte att göra, men de lyckas inte med att sy ihop det. Sista akten är dessutom inte bra och det är varför som A New Frontier endast hamnar på nionde plats. The Walking Dead: A New Frontier är som bäst då vi får spela Clementine, mycket för att spelserien alltid har handlat om just hennes resa. Alla försök till något annat hör hemma i en annan spelserie.

8. Mass Effect: Andromeda

Jag trodde aldrig dagen skulle komma då ett Bioware-spel inte skulle ligga i toppen, men Mass Effect: Andromeda levde inte upp till hypen. Missförstå mig rätt, det är inte dåligt. Det lägger en bra grund till en fortsättning (som dock inte ser ut att komma snart), men spelet är slarvigt utfört och känns helt enkelt inte riktigt färdigt. Fortfarande spelvärt, men det är långt ifrån bäst 2017. Tyvärr.

7. Destiny 2

Destiny gjorde något få andra spel lyckats med: spela online. Kanske var det mycket för den stora hypen, men troligen mest för att det egentligen skälet att spela det fanns online. För oss som gillar att spela ensamma blev det snabbt oerhört repetitivt då storyn var lövtunn. Till Destiny 2 hade Bungie lagt större fokus på handlingen så äntligen slapp du spela tillsammans med alla andra. Det gick äntligen att njuta av spelet i ensamhet av en stabil handling och fantastisk spelkontroll. Fantastiskt trevligt!

6. Assassin’s Creed: Origins

Ubisoft förstörde min kärlek till spelserien med Assassin’s Creed 3 har de inte lyckats vinna tillbaka mig. Förrän nu. Det uppdaterade rollspelsinfluerade spelsystemet gjorde tricket tillsammans med en intressant och rik spelmiljö. Jag är övertygad av det faktum att de övergav formatet med minst ett Assassin’s Creed-spel varje år är en del av det lyckade resultatet. Är det perfekt? Nej, så klart inte – men jag har återigen hopp och kärlek till spelserien.

5. Choices: The Freshman/Sophomore

Choices är ett storydrivet episodbaserat mobilspel med en uppsjö olika berättelser, men det är framför allt The Freshman och The Sophomore som jag fastnat för. Du är en kvinnlig student som börjar på college och är där med om vardagliga händelser samtidigt som du ställs inför ett romantiskt val mellan tre andra studenter: Chris, James och Kaitlyn. Hade jag enbart gått på de två första säsongen av The Freshman hade denna titel troligen toppat listan då det berörde mig djupt, men de kom inte 2017. De senare delarna har tappat den emotionella djupet och blivit mer reklamdrivet, men det är fortfarande tillräckligt intressant för att slå tyngre AAA-titlar på fingrarna.

4. Pillars of Eternity

En av de roligaste spelnyheterna förra året var att Pillars of Eternity äntligen skulle dyka upp till min Xbox One. Varför? Jo, för att jag äntligen skulle kunna sätta tänderna i spelet och få uppleva den spirituella uppföljaren till de gamla Baldur’s Gate-spelen med sin nostalgiska grafiska stil och rika spelvärld. Jag blev inte besviken!

3. Torment: Tides of Numenara

En annan spirituell uppföljare som kom under året var Torment: Tides of Numenara. Dess föregångare, Planescape: Torment, är ett av de spel som jag håller högst genom hela spelhistorien. Även om Torment inte riktigt når upp till samma nivå så erbjuder det en intressant berättelse med många intressanta uppdrag – och det räcker långt. Har du inte tagit dig tid att spana in det så är det hög tid att gör det nu. Det här är ett riktigt klassiskt rollspel!

2. Resident Evil 7

Resident Evil har genom alla spel eskalerat från att en av de mest kusliga spelserierna till och en episk actionfylld upplevelse. Inför det sjunde spelet valde Capcom att ta ett steg tillbaka och se vad det egentligen som gjorde Resident Evil till ett fantastiskt spel: skräcken. Det gav onekligen resultat för Resident Evil 7 är läskigt så det förslår och utan tvekan något som jag rekommenderar med stor värme.

1. Life is Strange: Before the Storm

För den som följt mitt skrivande på Spelbloggen kommer inte första platsen som någon överraskning. Det är förstås föregångaren till Life is Strange som är förra årets bästa spel. Det fördjupar händelserna i Life is Strange, istället för att förminska dem och får mig att vilja ha mer. Spelet gav mig inte riktigt den upplevelse som jag trodde jag skulle få, men det gör inget då den serverar mig någonting som är så här bra. Det är ett emotionellt drama som visar hur en vänskap föds och inte behöver några övernaturliga eller bombastiska kryckor för att skildra det. Det är därför Life is Strange: Before the Storm är årets spel.

Det är vad jag tar med mig från 2017: det är inte längre det bombastiska och episka äventyret som tilltalar mig. Istället är det jordnära och emotionella handlingar med ordentliga relationer som lockar mig. Om jag får önska en sak ifrån 2018 är det fler sådana spel.