De började som goda vänner och nära medarbetare, och slutade som bittra fiender. Däremellan gjorde de ett stort och bestående avtryck i det område de ägnade sina liv åt. Boken Masters of Doom av David Kushner handlar dock inte om Paul McCartney och John Lennon, eller om Steve Jobs och Steve Wozniak, utan om John Carmack och John Romero. Tillsammans startade de Id Software och utvecklade Wolfenstein, Doom och Quake, som lade grunden för den moderna förstapersonsskjutaren.

Masters of Doom följer John Romero och John Carmack från deras första möte i Shreveport, Louisana, där de bägge jobbade som utvecklare hos tidningsutgivaren Softdisk. Carmack och Romero utvecklade spel som varje månad skickades på diskett till Softdisks prenumeranter. Duon började snart låna företagets hårdvara till att jobba på egna projekt, och när deras färgglada plattformare Commander Keen hittade en utgivare i Apogee Software – som senare fick en egen hit i samma genre med Duke Nukem – bestämde de sig för att lämna Softdisk och starta ett eget företag. De döpte det till Id Software, efter det psykologiska begrepp som myntades av Sigmund Freud och syftar på en persons mest grundläggande drivkrafter och behov. Med tanke på vilka spel Id Software har gjort sig kända för så var det nog ett ganska passande namn.

Commander Keen såldes som shareware, vilket betyder att spelare fick det första ”kapitlet” av spelet gratis – antingen på demodisketter eller genom BBS:er (en tidig motsvarighet till dagens internetforum). För att spela de resterande fem banorna fick spelare beställa spelet på postorder från Apogee. Commander Keen blev en shareware-modellens största framgångssagor, och det finansierade utvecklingen av förstapersonsskjutarna Wolfenstein 3D och senare Doom och Quake.

Commander Keen handlade om en pojke som bygger en rymdraket i sina föräldrars garage och slåss mot söta små utomjordingar. Det hade varit en ganska tam historia redan på 60-talet. Det var istället Wolfenstein 3D och Doom som etablerade Id Software som spelbranschens bad boys. Inte minst för att Eric Harris och Dylan Klebold, tonåringarna ansvariga för skolskjutningarna i Columbine år 1999, var stora fans av Doom och själva skapade banor för spelet. 90-talets kontroverser kring tv-spelsvåld får därför en hel del utrymme i den senare hälften av boken, och det är intressant att se hur de kontroverserna uppfattades av personerna på insidan av det företag som mer än något annat stod i fokus för uppmärksamheten.

John Romero och John Carmacks olika personligheter resulterade i några av spelhistoriens största och mest innovativa titlar, men i längden kostade deras olikheter också dem deras vänskap. Precis som Steve Jobs blev John Romero utsparkad från företaget som han var med och grundade, men John Romero fick inte någon upprättelse i tredje akten. Spelföretaget som Romero startade efter Id Software, Ion Storm, är ett av de mest spektakulära misslyckandena i spelbranschens historia, och David Kushner skildrar varje steg i dess sönderfall med inlevelse och detaljkänsla.

90-talet var det amerikanska spelmediets motsvarighet till den amerikanska rockmusikens 70-tal, och det är så David Kushner skildrar John Carmack och John Romero: som rockstjärnor. Masters of Doom är en beroendeframkallande bok om ett av de mest dramatiska kapitlen i spelbranschens historia, och som alla bra biografier så är den fängslande oavsett om man är intresserad av ämnet eller inte. Om man dessutom råkar vara ett fan av Id Softwares spel så är det obligatorisk läsning.