Jag hade inte planerat att plocka upp Pokémon Go igen den här sommaren. Det bara hände. En konversationen mellan mig, flickvännen och två gamla vänner i början av maj gled in på hur vi det föregående året spelade Pokémon Go vid den tiden, och om hur Pokémon Go-crazen hade dött ut totalt. Någon nämnde att det hade tillkommit både ny funktionalitet och alla Pokémon från generation två sedan vi spelade spelet. Vi drog igång det för att spana in nyheterna. Lite snabbt, bara. Av nyfikenhet.
Jag och flickvännen spelade Pokémon Go ganska friskt resten av sommaren, och in i början av hösten. Tillskottet av 100 nya Pokémon gjorde det roligt att börja utforska parkerna igen, och möjligheten att genomföra räder för att fånga mer ovanliga Pokémon kompenserade för att man fortfarande fångar hundratals Pidgeys, Rattatas och Voltorbs för varje Dratini. Det var en bra ursäkt till att ta sig ut i sommarvädret, och en rolig aktivitet att göra tillsammans.
Och i helgen tog jaktsäsongen slut. Inte på grund av något tidsbegränsat spelsystem i Pokémon Go-appen, utan på grund av att temperaturer på under tio grader fick mig att ta med mig handskarna när jag gick ut genom dörren. När handskarna är på händerna får mobiltelefonen stanna i fickan. Jag skulle förstås kunna skaffa ett par touch screen-anpassade handskar också, men man blir mycket mindre sugen på att ägna timmar åt att promenera mellan Pokéstop och gym när det är duggregn och becksvart utomhus.
Ska jag vara ärlig så är det inte bara höstens fel. Både jag och flickvännen började trappa ner på Pokémon Go-spelandet redan i slutet av augusti, när vi fortfarande hade högsommarvärme. Efter en tre månader lång Pokémon Go-säsong blir man ganska nöjd med att jaga Dratinis – särskilt om man redan har fått Dragonite. Men helt klar med Pokémon Go är jag nog inte. När försommaren 2018 är här kommer nog jag och Johanna att dra igång Pokémon Go igen, för att se vilka nyheter som Niantic har introducerat till spelet under vintern. Lite snabbt bara. Av nyfikenhet.
