Assassin’s Creed: Liberation – en missad potential

Robert Jonsson
Artiklar

ac_lib001

När Ubisoft slog på stora trumman för Assassin’s Creed III gick det samtida Assassin’s Creed: Liberation till PS Vitan ganska obemärkt förbi. Spelet verkade intressant men jag saknade den bärbara konsolen så jag missade titeln. Jag var besviken då men när Assassin’s Creed III dödade all min kärlek till spelserien glömdes Liberation bort. Jag slutade bry mig om Assassin’s Creed och missade därför nyheterna om att det skulle komma en digital HD-remake till de stationära konsolerna. Det hindrade mig inte att sätta tänderna i det när vi fick ett recensionsexemplar. Skulle det göra mig pepp på spelserien igen?

Assassin’s Creed: Liberation utspelar sig på tre olika platser: staden New Orleans, träskmarkerna i the Bayou och Chichén Itzá i Mexico. Miljöerna erbjuder god visuell variation från varandra och ser helt okej ut även om den, av förståeliga skäl, inte kan konkurrera med grafiken i Assassin’s Creed IV: Black Flag. Det har kallats en HD remake men det är snarare en enkel portning. Detta gäller inte bara grafiken, utan även den klumpiga kontrollen. Vid flera tillfällen har jag problem i strid när jag av misstag aktiverar eagle sight och förlorar översiktligheten i striden. Att eagle sight ligger på styrspaken är på gränsen till brottsligt. Sedan finns det flera mindre buggar i Liberation som till exempel att jag varje gång måste gå in i menyerna och slå på subtitles eftersom det inte sparas mellan spelsessionerna.
ac_lib002
Handlingen centreras kring lönnmördaren Aveline de Grandpré. Vid unga år blir den mörkhyade flickan föräldralös och adopteras av en rik familj. Samtidigt blir hon under sin uppväxt värvad till lönnmördarorden och tränas att bli lika dödlig som vacker. Det reflekteras i spelet av att Aveline har tre identiteter: adelsdamen, lönnmördaren och slaven, alla med sina egna förmågor. Adelsdamen kan inte slåss med stora vapen eller klättra men kan istället förföra och muta folk. Slaven kan stjäla saker och har en god rörlighet, men inte lika god som lönnmördaren. Lönnmördaren kan hantera alla vapen och har tillgång till specialmanövrar men blir lätt uppmärksammad av vakterna. Det är ett roligt nytänk i spelserien som jag gärna sett man gjort mer av. Nu tvingar uppdragen ofta mig att byta om till en specifik persona, istället för att låta mig som spelare välja en av dem och tackla uppdragen på olika sätt. Tyvärr blir det mer ytligt fluff än en djupgående spelmekanik.

Avaline är en intressant karaktär och det är första gången som vi får en kvinnlig lönnmördare i huvudrollen. När originalspelet kom blev jag förbannad över att den kvinnliga protagonisten skuffades undan till en bärbara konsol som ingen spelade. Nu får jag det bekräftat att jag hade rätt. Aveline är en betydligt mer nyanserad karaktär än Connor och det är tråkigt att Ubisoft inte satsade på detta spel istället för Assassin’s Creed III. Hur usel och platt Connor är som karaktär blir plågsamt tydlig då man i ett senare skede av spelet faktiskt möter honom. Avaline är inte bara en bättre protagonist, utan även röstskådespelaren har ett betydligt bredare register.
ac_lib003
Jag tycker att Assassin’s Creed: Liberation hade förtjänat att bli ett riktigt Assassin’s Creed-spel. Istället för den träigt, tråkiga berättelsen om Connor borde fokus ha lagts på Avalines mer intresseväckande och spännande äventyr. Handlingen är mer fantasieggande, Avaline är en mer mångbottnad karaktär, miljöerna mer exotiska och Liberation har dessutom ett intressant spelmekaniskt inslag som förtjänas att utforskas mer. Ubisoft gjorde ett rejält misstag när de valde vilket spel som skulle hamna på vilken plattform. Det är synd för Assassin’s Creed: Liberation har en potential som inte till fullo förverkligas på grund av att det ursprungligen gjordes till en bärbar konsol. Det räcker dock för att göra mig nyfiken på spelserien igen. Kanske får jag resa den svarta flaggan trots allt?

Betyg: 3 av 5.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0