5. Assassin’s Creed: Origins
Jag har tidigare skrivit om hur fantastiskt det nya Assassin’s Creed-spelet var. Faktum är att även fast jag är klar med spelet sedan länge så är det något i mig som vill gå tillbaka till det.
👉 Läs vidare
5. Assassin’s Creed: Origins
Jag har tidigare skrivit om hur fantastiskt det nya Assassin’s Creed-spelet var. Faktum är att även fast jag är klar med spelet sedan länge så är det något i mig som vill gå tillbaka till det.
👉 Läs vidare
Idag är kanske årets mest intensiva speldag, med tre stora släpp: Super Mario Odyssey, Assassin’s Creed: Origins och Wolfenstein II: The New Colossus. Spelbloggen har också tre recensioner att bjuda på i veckans recensionssvep.
👉 Läs vidare
Som ett exempel på hur olika spelsystem kan flätas samman i en öppen spelvärld är Middle-Earth: Shadow of War något av ett mästerverk. Det bygger vidare på föregångarens Assassin’s Creed-klättring, Batman-strider och outsinliga hierarki av namngivna orc-bossar (nemesis-systemet) med färgkodad utrustning,
👉 Läs vidare
Middle-Earth: Shadow of Mordor, släppt hösten 2014, hade en totalt ointressant handling, en protagonist plockad från en Dressman-reklam, och en spelvärld som inte tycktes hämta någon inspiration alls från böckerna (eller kanske snarare filmerna) som spelet var baserat på.
👉 Läs vidare
Det finns ett inbyggt antagande hos en del att du som spelskribent ska vara en skicklig spelare. Du ska klara spelen på högsta svårighetsgraden, gärna till 100% också när du ändå är igång.
👉 Läs vidare