Väntan på ReCore fortsätter i ReCore

Rickard Olsson
Artiklar

Flickan Joule vaknar upp på planeten Far Eden efter en lång och kontrollerad sömn. Hon är en i raden av alla kolonisatörer som ska hjälpas åt att väcka himlakroppen till liv efter att jorden blivit obeboelig. Men självklart står saker och ting inte rätt till. De robotar som var tänkta att hjälpa människorna i arbetet har blivit korrupta och gått bananas. Nästan alla i alla fall. Det är således upp till Joule och hennes fortfarande vänligt iställda robotvänner, som den karaktäristiska plåtjycken Mack och några till, att sätta skutan på rätt kurs igen och rädda mänsklighetens framtid på planeten.

Här börjar det Xbox One- och Windows-exklusiva äventyret, och det är en vid ökenliknande värld, fylld med grottor och utmaningar, som väntar på att utforskas. Sett till upplägg, mekanik och ljudeffekter är det som att Metroid Prime hoppat i säng med Jak & Daxter. Och det är just det här, spelets hjärta, som tilltalar mig.

Men mitt förhållande med ReCore är allt annat än smärtfritt. Tyvärr.

Sällan har jag upplevt så mycket spelglädje med tajt kontroll, fartfyllda och lättsamma sandlåde-uppdrag, förpackad i den värsta sortens skit. ReCore är ett fantastiskt trevligt spel med välsorterad underhållning för framför allt de som varit med förr. Det bygger på ett aningen föråldrat koncept där man ständigt måste ta omvägar för att komma framåt, där allting är låst och där mängder med saker ska samlas in för att avancemang ska vara möjligt. Det är inte riktigt ett steg framåt och sedan två bakåt, utan snarare ett framåt och sedan tre åt sidan. Men oavsett vad du tycker om den saken så stoltserar ReCore med charmiga karaktärer, plattformshoppande av bästa sort och underhållande om än stundtals röriga strider.

Men vad fan är problemet, då?

Laddningstiderna!

Dessa notoriska laddningsskärmar i ReCore är något du kommer se, uppleva och tröttna på snabbare än något annat. Dö, och det tar upp till två (!) minuter innan spelet har laddat om. Gå eller snabbtransportera dig via kartan till ett nytt område, samma sak där. Ladda, ladda, ladda. Och självklart måste du genomlida flera minuter av snurrande laddningshjul innan spelet ens startar från första början. Ständiga stunder av ingenting gör mig frustrerad när jag inget annat vill än att sätta igång och lira, särskilt när ens speltid på lite äldre dagar blir allt mer begränsad.

Det finns lite fler saker som gnager vad gäller ReCore, men tillsammans med laddningstiderna är det en sak till som sticker ut lite extra. Bilduppdateringen, eller “frameraten” som säkert några av er föredrar. Stundtals helt okej, ibland mindre bra, och då och då helt jäkla katastrofal. Så illa att jag vid några enstaka tillfällen varit nere på enkelsiffriga frekvenser. Om jag ska försöka mig på att dra ett snitt så landar det på icke godkänt, och det är uppseendeväckande. För ReCore, som egentligen inte alls är ett tekniskt avancerat eller ens särskilt snyggt spel, borde prestera långt mycket bättre än så här.

Står du ut med att vänta, mycket, och finner du inga större problem i att det hackar lite mer än vad man kan önska emellanåt, så bjuder ReCore en underhållande resa genom avlägsna världar där åtminstone jag personligen vill veta vad som kommer att hända. Men det finns också en hel del medelmåttiga inslag, något som tillsammans med den tekniskt undermåliga prestationen kan vara ett skäl till det lägre priset än vanliga AAA-spel.

Du kan köpa ReCore, spela ReCore och älska ReCore, bara du är förberedd på att det är en kärlek som titt som tätt låter dig vänta lite väl länge på sockret.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0