Vilken var förra årets nördbok?

Robert Jonsson
Artiklar

I slutet av förra året blev vi rollspelsnostalgiker välsignade med två suveräna böcker. Först ut var Finna dolda ting, och sedan följde Äventyrsspelsboken – Bland mutanter, drakar och demoner. Båda böckerna rönte stora framgångar då de släpptes, vilket jag tycker är helt i sin ordning. Men frågan som alla egentligen ställer sig är förstås: vilken är bäst?

Anna-Karin & Daniel Linder Krauklis står bakom boken Finna dolda ting, vilken beskriver sig som en bok om svensk rollspelshistoria. Det är ett ganska passande namn då den går igenom historiska händelser som rollspelens uppgång, fall, och återfödelse, men även fenomen som Sverok, konvent, lajv och friform delges vi en insikt i. Anna-Karin och Daniel lyckas skapa en bred förståelse för vårt samlade arv, även om jag personligen tycker att de slarvar i kapitlet med rollspelsmarknaden idag och går alldeles för ytligt med exempel för att visa den bredd som finns. Lyckligtvis letar sig någon mer okänd titel upp där (som Äventyr), men det skulle varit fler exempel för att fånga rikheten bättre i min mening. Det är dock endast ett litet minustecken som ställs mot enormt många plustecken. Boken är fantastiskt lättläst och rolig att ta del av. Med blott en handfull skapare intervjuade lyckas de skapa en fantastisk källa av kunskap. Det enda som ger en bitter eftersmak är hur mycket mer djuplodande Finna dolda ting skulle kunnat bli om den haft samma budget som Äventyrsspelsboken.

Äventyrsspelsboken är skapad av Orvar Säfström och Jimmy Wilhelmsson, och är en bok om den största svenska rollspelsutgivaren: Äventyrsspel. Boken går igenom allt som företaget gav ut (bortsett från Fantasy Warriors då): rollspel, brädspel, ja till och med barnböcker. Vid varje produkt får vi se bilder från den samtidigt som det kryddas med citat från medarbetarna. Det är nostalgi på hög nivå, och för de flesta en outsinlig källa till nya kunskaper. För mig personligen så känns boken tyvärr väldigt ytlig, men så är jag redan rätt så insatt. Många av anekdoterna har jag redan hört och annan information letade jag redan fram på egen hand för flera år sedan. Det finns anekdoter som ger ny kunskap, men de är alldeles för få. Boken är otroligt vackert formgiven och man kan fullkomligt frossa i bilderna, men… Det är ingen Finna dolda ting. Jag hade hellre sett en bok som gick in på djupet, istället för så ytligt som det var nu.

Det som jag störde mig mest på i Äventyrsspelsboken var dock att det saknades anteckningar och minnen på vissa av de senare produkterna. När jag skrev av mig de initiala klagomålen på Facebook fick jag svar från Orvar som förklarade varför: många av de involverade saknar minnen om produkterna. Om inte de har några intressanta saker att säga så är det fullt förståeligt att Orvar och Jimmy inte kan få till något om det, men likväl drar det ned intrycket för mig. Det var nämligen en av de saker som jag såg fram emot, eftersom jag har mindre kunskap om de senare produkterna än de äldre. När jag ställer de två böckerna mot varandra är det ganska enkelt att välja ut min favorit: det blir Finna dolda ting. Båda böckerna kan lära sig från varandra, men det var Finna dolda ting som berikade mina kunskaper på ett plan som Äventyrsspelsboken inte lyckades med. Innebär det att Finna dolda ting är utan problem? Absolut inte. Den missar saker som jag tycker borde varit med, och den är långtifrån lika vacker som Äventyrsspelsboken. Men i slutänden ger Finna dolda ting ett större mervärde och det är vad som gör den till förra årets bästa nördbok.

Betyg

Snittbetyg 0 / 5. Antal röster: 0