Okej, så The Elder Scrolls V: Skyrim har släppts i en ny version – till Nintendo Switch – och jag har förstås köpt den. Precis som alla andra versioner av Skyrim ska erkännas. Och nej, bara för att ha det sagt: det här är inte den bästa versionen av Skyrim. Alls. Den är inte dålig, alls, bara inte bäst.
Med det sagt, jag älskar att ha Skyrim i handen. En snabbtest på teven belyser däremot hur svag min Switch är jämfört med GTX1080-pimpade spel-PC:n. Som att det var en chock (nej), men det här är ett spel som mår bättre av mer gröt. Fler moddar. 4K och fan och hans moster.
Switch är en glorifierad Android-platta. Hur ska den kunna mäta sig?
I ärlighetens namn är jag inte förvånad över hur mycket jag uppskattar Skyrim i bärbart format. För mig har det här spelet lika mycket stickyness som Animal Crossing eller Angry Birds – men betydligt mer spelglädje. Jag vet inte hur många hundra timmar jag har spenderat i det här spelet – över olika plattformar – men jag fruktar att det är närmre 1000 än 0. Bara en sådan sak. Likväl har jag fortfarande inte klarat det, huvudstoryn, något som är sant för alla Elder Scrolls-spel faktiskt. Det säger säkert något om just huvudstoryn men också om mig och hur jag uppskattar de här spelen.
Kommer ni ihåg att The Elder Scrolls IV: Oblivion skulle släppas till PlayStation Portable? I en Travels-version, men ändå. Det finns en video ute, den är inte vacker, och utifrån den – idag – känner jag nog att det var lika bra att spelet aldrig släpptes. Men vet ni, det var andra tider då och vi var inte lika kräsna.
Skyrim till Switch är ett mästerverk för det här är det absoluta knarkspelet och det gör sig väldigt bra i handhållet format. Det får mig att hoppas på Oblivion till Switch, Morrowing i remasterversion… Drömmar allt, men ändå. Så länge är det bara inse att det blir snötäckta vidder och tjafsiga drakar för mig, ett tag till. Igen.
Kanske kommer jag rentav klara spelet nu när det inte finns några moddar som kan distrahera mig?
