Idag tar vi ett kliv tillbaka till 1988. Hur såg landskapet för spel ut för 30 år sedan i Sverige? Hemdatorerna hade vunnit mark under 80-talet som kulminerat med Commodore 64 i spetsen och en ny generation 16-bitare i Atari ST och Amiga 500 hade nyligen introducerats. De nya 16-bitarna var imponerande, men de kostade fortfarande över 4 000 respektive 5 000 kronor (vilket motsvarar ca 9 000 kronor idag enligt konsumentprisindex).

Tv-spel ansågs omoderna och intresset var lågt bland butikerna vars lagerhyllor var fyllda med gamla dammiga Atari 2600-spel. Men under 1987 skedde en förändring. Nintendos svenska generalagent Bergsala hade slitit och kämpat med att få in sin 8-bitars NES hos handlarna när konsolen introducerades september 1986. Efter viss tveksamhet hoppade fler på tåget under 1987. Dennis Bergström som representerade SEGA körde runt land och rike för att övertyga återförsäljarna om Master Systems förträfflighet.

Master System hade bara skeppats i initialt 1 000 enheter under 1987, medan NES var uppe i drygt 40 000 konsoler vid årets slut. Det var Super Mario Bros som släppts under maj 87 som ökat intresset för konsolen. Bergsala insåg att NES var på väg att bli något utöver det vanliga under julhandeln. Lagom till julförsäljningen släpptes Punch Out och The Legend of Zelda. I synnerhet det sistnämnda trollband spelare framför skärmen. Zelda och Mario etablerade den vinnande formeln som sedan Nintendo upprepat på alla sina konsoler som nu senast med Super Mario Odyssey och The Legend of Zelda: Breath of the Wild på Switch.

Medialandskapet är koncentrerat på hemdatorer med tidningar som Svenska Hemdatornytt och Datormagazin. Tidningen Soft är en av få som testar tv-spel i Sverige, det sker 1988 efter lanseringen av NES och Master System. Soft är skeptisk då man inte kan programmera, använda ordbehandling, räkenskap eller ansluta en skrivare. I testet spelar Soft på NES, Master System och Atari 2600. Här markeras det definitiva slutet för Atari i kampen om spelmarknaden. Soft skriver om Nintendo och SEGA: ”Grafik och ljud är i en kvalitet som hör till år 1988” och ”Både Sega och Nintendo är klart att föredra, i varje fall för den som har pengar. Du betalar nämligen för kvalitet, i båda fallen tre gånger så mycket som för en Atari”. Master System är den stora vinnaren och kammar hem de högsta betygen. Out Run får 5/5, Wonderboy och Space Harrier får 4/5. Bäst på NES är Tennis som får 4/5, medan Mario Bros och Pinball får nöja sig med 3/5.

Svenska Hemdatornytt eller faktiskt Hemdatorhacking som tidningen hette, namnbytet skedde i början av 1988 eftersom uttrycket hacking fått en alltför negativ klang, jämför också de tre konsolerna tidigt 1988. Likt Soft så är de inte imponerade av Atari 2600, men menar att spelintresserade hellre köper Ataridatorn 130XE för den ”kan ju dessutom användas för annat än bara spel då den har eget tangentbord och kan programmeras”. Master System prisas för det futuristiska utförandet av konsolen, medan de skriver att designen på NES ser klumpig ut och tråkig med sin gråplastiga utformning. SEGA får bättre kritik där de nämner att spelen är mer inriktade på en bredare kundkrets. Vidare framhäver man att SEGA:s styrka ligger i minnesstorleken med spel på upp till 4 Mbit.

Avsaknande av tidningar som skriver om NES gör att Bergsala skapar en egen Nintendoklubb som skickar ut informationsblad om de nya spelen. Mars 1988 omvandlas dessa klubblad till en återkommande liten tidning. Ansikte utåt blir klubbordföranden Jens Ohlin som skriver korta ledarspalter i varje nummer. Vid sidan av tidningar och klubbar så är butikerna den viktiga mötesplatsen för att upptäcka och testa nya spel. Förutom demostationer med NES-enheter satte Bergsala igång med att spela in olika sekvenser från spelen till ett videoband som sedan skickas ut till butikerna. För att göra det mer intressant anlitas radioprofilen Ulf Elfving, ett känt ansikte och framförallt en känd röst. Elfving ligger rätt i målgruppen då han är aktuell i radioprogrammet Upp till tretton i vilket barn ringde in för att tävla, skicka en hälsning i etern och eller önska en låt. På videon berättar Elfving om hur spelen fungerar samt fäller putslustiga kommentarer som ”tjoff, väck med dig!” när Karl-Alfred knockar Brutus i ”Popeye”. Senare skriver Elfving även kortare krönikor i klubbtidningarna.

Spelförsäljningen 1988 var fortfarande ganska utspridd mellan olika typer av återförsäljare. Invidiuella datorbutiker som Westium i Göteborg och Datalätt i Eslöv var stora inom sitt gebit. Radio- och tv-handlare sålde mycket tv-spel, men norska Elgiganten och tyska Media Markt hade inte nått Sverige, utan då hette kedjorna Expert, Axlins, Siba och Onoff. Leksakshandlarna var också duktiga på spel, det rörde sig främst om individuella butiker som Zetterlunds i Västerås eller Leksakscity i Malmö, men det fanns även enstaka kedjor som Stor & Liten. Hos KF:s varuhuskedja Domus fanns ett stort utbud av både hemdatorer och tv-spel. Ur & Penn hade varit lyckosamma på Game & Watch, därför var det naturligt att fortsätta sälja NES för dem. Idag syns inte ett spår av spel på Ur & Penn. Postorder frodade också med CBI som hade annonser med långa listor i datortidningarna, det gick ju inte att enkelt söka som idag på Webhallen och CDON.

Österländsk kampkonst som karate, smygande lönnmördare i ninjor och svärdsvingande krigare i samurajer tar västvärlden med storm i filmer som ”Duel to the Death” och ”The Octagon”. Det reflekteras i spelvärlden med titlar som International Karate och Yie Ar Kung Fu. Störst av dem alla är dock det isometriska actionäventyret The Last Ninja. Den efterlängtade uppföljaren The Last Ninja 2 är utan tvekan årets största spel 1988 på Commodore 64. Globalt säljs det över fem miljoner exemplar av spelet. För att hajpa det och rida på ninjatrenden så säljs inledningsvis spelet med en ninjamask och en kaststjärna. Enligt Kjell Andersson på HK Electronics som distribuerade spelet i Sverige, så hann ett litet parti med kaststjärnorna ut i butikerna. Eftersom kaststjärnan uppfattades som ett vapen fick de inte sälja spelet med den och plockade ut dem ur kartongerna.

På Nintendo såldes spelen fortfarande i små boxar med enhetliga svarta omslag där titeln är skriven i blå text. Därför kallas dessa i folkmun för svarta serien. Zelda skeppades i guldbox för att markera att det har batteriminne som kan spara spelarens framfart så denne slipper börja om varenda gång. Punch Out kom i en silverbox som betydde att spelet hade lösenordssystem. Likt batteriminnet var lösenorden avsedda för att spelaren skulle kunna fortsätta där denne befann sig spelet stängdes av och slippa börja om från början. Tidigt under 1988 lanserades ytterligare två silverspel: Metroid och Kid Icarus. Bägge spelen är form av plattformsäventyr där man avancerar och når nya områden. Metroid är mer fritt, medan Kid Icarus följer en banstruktur där linjära nivåer varvas med labyrintliknande nivåer. De blir oerhört framgångsrika och säljer runt 30 000 exemplar vardera i Sverige.

Årets stora spel för NES är dock Zelda II: The Adventure of Link som släpps i september 1988. Redan på förhand vet Bergsala att det finns ett stort intresse kring spelet, men planerar att haussa spelet och samtidigt driva upp antalet medlemmar i Nintendoklubben. De skickar ut klistermärken med en Nintendo-logotype till medlemmarna och uppmanar dem att ta med klistermärket till butiken när Zelda II förbokas. Till handlarna skickar Bergsala förbokningslistor som ska sättas upp i butiken. Genom att skriva sitt namn på listan och sedan klistra fast Nintendologotypen bredvid garanteras man ett spel. På den högra sidan av listan fanns en kolumn där icke-medlemmar kunde skriva upp sitt namn på en väntelista. Eftersom ingen ville stå på en väntelista ökar antalet medlemmar i klubben explosionsartat.

Bergsala har svårt att hänga med på den ökande efterfrågan. Problemet hänger ihop med tillverkningskapaciteten av chips som sitter i spelen. Under 1988 finns det inte tillräckligt med chips vilket leder till att Nintendo kvoterar produktionen. Detta är också en anledning till att spel från andra tillverkare än Nintendo själva når Europa tämligen sent. Bergsalas första titlar från en annan spelutgivare blir Konami med spelen Top Gun och Gradius i november som tätt följs av Castlevania och The Goonies 2 i december. Efter årsskiftet börjar de även sälja spel från Capcom med Gun Smoke, Trojan och Ghosts ‘n Goblins först ut.

Master System börjar få lite luft under vingarna 1988. Det är fortsatt Out Run och Wonder Boy som attraherar köpare. Bland de nya spelen under året syns en uppsjö rollspel med Miracle Warriors, Y’s: The Vanished Omens och det lysande Phantasy Star i neofantasymiljö. Mastern får även flera portningar från arkad där shoot’em up-spelet R-Type utmärker sig. SEGA släpper sina 3D-glasögon till Master System. För att kunna få 3D-effekt krävs det att man köper speciella 3D-versioner av spelen. Det släpps hela unika 3D-spel som Blade Eagle 3D samt nya versioner av tidigare spel som Space Harrier 3D. Totalt säljs blygsamma 4000 Master System-konsoler under 1988, men vågen igång och året därpå så säljs närmare 20 000 enheter.

Trotjänaren Commodore 64 skulle fortsätta att vara populär som ingångsdator för de yngre i familjen, men 1988 markerade tydligt att övergången till tv-spel skett. Medan C64 under sin levnadstid sålde över 200 000 datorer i Sverige så såldes det mer än dubbelt så många NES med totalt 420 000 konsoler i Sverige. Nintendohysterien fortsatte spikrakt uppåt de kommande åren efter 1988. 16-bitarsdatorerna började förvisso gå ner i pris, men framtiden låg snarare i 16-bitarskonsolerna. Redan oktober 1988 fick vi en försmak av den framtiden när SEGA hade premiär för sin Mega Drive i Japan. Det blev inte heller lättare för hemdatorerna som några år senare fastnade i ett tvåfrontskrig och blev utklämda från marknaden med konsolerna på ena sidan och PC på andra sidan.


Artikeln är utdrag från boken Historien om SEGA: Hur en blå igelkott och hockeyspel tog Sverige med storm som finns att ladda ner fritt i digital version, samt boken 8 bitar på 80-talet: Nintendos marsch in i de svenska hemmen.