Lockouten är som bekant över, och NHL-spelarna är åter ute på de nordamerikanska rinkarna och bråkar – i vanlig ordning. Ingen kan vara gladare är en äkta hockeysupporter, som jag själv, även om Elitserien så klart är vad som ligger mig närmast om hjärtat. Med detta tänkte jag dock, för första gången på evigheter, återvända till de digitala hockeyspelens värld. En värld jag senast gjorde mig bekant med på allvar när NHL FaceOff släpptes till PlayStation i mitten av 90-talet.
Det har alltså gått ett tag, och nej, jag räknar inte med NHL 07 till PSP som fick begränsat med kärlek.
Det tar mig sisådär ingen tid alls att konstatera att det har hänt saker här.
Jösses!
Genomgången (tutorial, ifall ni inte hänger med på svenska) gjorde mig nästan yr i huvudet. Vanesak som med allt annat, det är jag övertygad om, men jag fick trycka mig förbi en hel del för det fastnade bara inte. Varenda liten detalj hade sitt eget kommando och det var omöjligt för mig att komma ihåg allt väl ute på planen sedan. Jag hastade mig in i menyn och kunde dock, med en tillfredställande pust, konstatera att man hade ”klassisk kontroll” som alternativ. Styr spelaren, tryck på knappen för att skjuta, passa och så vidare. Enkelt.
Men jag gick faktiskt tillbaka, gav den avancerade kontrollen chansen och insåg att det är den enda rätta vägen.
NHL 13 är verkligen tokigt läckert. Lite som smink på ett väloljat maskineri. Alla möjliga alternativ finns vilket gör att man kan spela efter egna, föredragna regler. Ogillas off-side? Stryk det då! Som nybörjare behöver du egentligen inte frukta något, så köp, spela och njut!
http://youtu.be/BSudY_UuPgA
Jag kör vidare nu, med Ottawa Senators, samtidigt som jag nästan dagligen gottar ned mig i de rippade NHL-matcherna från föregående dag. Det är mys i kvadrat för oss hockeyälskare, och NHL 13 har, i likhet med den officiella NHL-säsongen, bara börjat. Åtminstone för undertecknad.
