Varje kung behöver en drottning, uppenbarligen, så kung Graham berättar för sitt barnbarn Gwendolyn om hur det gick till när han träffade sin fru – och hennes bästa vän. Det är plågsamt klyschigt att spela detta kapitel. Det är en salig mix av alla hjälteprinshistorier som finns och denna gång kan knappt ordvitsarna rädda upp det. Prinsessornas relation är det mest intressanta av allt men klarar inte Bechdeltestet på långa vägar. Här skriver manuset mig på näsan när det kommer till att välja mellan de två damerna som kung Graham träffar. Jag känner mig nästan intellektuellt kränkt.
Innehållsansvarig
