Jag ville egentligen inte skriva ”ytterligare en Nintendo-post” just nu, det har blivit mycket sådant på Spelbloggen det sista (även om det är av förklarliga skäl). Men jag kunde inte låta bli, för det Nintendo gör mot mig just nu är väldigt aktuellt.

För ett litet tag sedan valde jag att göra en nysatsning på 3DS. En New 3DS införskaffades och det digitala biblioteket tog fart. Och även om jag i nuläget har fler spel på enheten än jag egentligen hinner med att spela så finns det än fler i pipen som jag känner att jag ”måste” ha.

Det är lite besvärande. Inte minst med tanke på att jag nyss beställde en Switch också. Från att ha haft nära på noll intresse för Mario Odyssey, tog det helt plötsligt rejäl fart efter att jag slötittat lite på en videorecension. Detta, ihop med de röda Joy-con-kontrollerna som i nuläget är exklusiva för Super Mario Odysseys Switch-paket.

Damn! Switchen blir ju riktigt läcker med dessa ting på.

Jag hade dock mina kval då det trots allt handlade om över 4 000 kr, men så helt plötsligt, mer eller mindre i skrivande stund, reades paketet på ett ställe ut för 400 kr billigare än övriga aktörer.

Tillfället gör tjuven, sägs det. Det gör även impulshandlaren.

Så nu sitter jag här med en orderbekräftelse på kalaset, samtidigt som jag så sent som igår hade ytterligare minst tre 3DS-spel på inköpslistan.

Pengar? Tid? Det börjar bli tajt. Men kärleken till hobbyn väger tungt.

Här uppstår dock det problem som jag syftar på med dagens rubrik. Helt uppenbart är att både Switchen och 3DS:en måste få dela på min tid (tillsammans med PC:n, PS4:an och Vitan), men hur lätt kommer det egentligen att bli att hoppa mellan de olika formaten? De är båda bärbara, men med en distinkt skillnad i komfort, inlevelse och kvalitet. Trots att jag i nuläget endast har två aktuella spel på gång för Switch, Super Mario Odyssey och självklara Rocket League, så är jag rädd att 3DS:en rent kvalitetsmässigt kommer att blekna i jämföreslse och att jag på så sätt känner mindre för alla de spel jag spelar och vill spela på formatet.

Vilken konsol tar jag med mig till soffan?

Kanske kan de leva tillsammans ändå, jag ska inte ta ut för mycket i förskott. Men visst kändes livet enklare när jag endast hade 3DS:en att tillgå. Då var ju valet redan gjort för mig.

Nåväl, jag får väl reda ut det här också, på något vis. Trots att det råder viss 3DS-exklusiv Kirby-feber just nu.

Använder du båda formaten? Hur fungerar det för dig?